Löpning • Träning • 38 inlägg • 8721 visningar •

Ny joggare och motivationen dalar

Johanna Gullberg
1983 • Kreta
#1
•
24 maj 2012 - 11:38
Gilla
Jag började jogga för första gången i mitt liv i början av april i år. Har sedan dess sprungit 2-4 rundor i veckan och snabbt fått upp flåset. Det är roligt och jag vill så innerligt gärna fortsätta - vara en tjej som är ute och springer som en härlig rutin. Men jag känner samtidigt att jag redan börjar komma med ursäkter för att inte springa. "Jag gör det imorgon istället" är en klassiker. Jag vill verkligen inte tappa det här, utan hitta en skön rutin, men som otränad och som aldrig riktigt har haft någon träningsrutin hittills under mina 28 år så är det en stor förändring och visst ÄR det ju jobbigt när svetten lackar och livspusslet inte riktigt går ihop. Jag känner hur bra jag mår av att få komma ut och springa varannan dag.

Jag skulle ha sprungit i morse, men valde en extra timmes sömn istället. Nu är sista chansen mellan kl. 15-18, resten av dagen är jag själv med barnen. Kan ingen bara sparka mig i rumpan? Hemma har jag ingen som peppar.

Jag kanske ska sänka kraven lite? Att känna mig nöjd bara jag kommer ut istället för besviken för att jag inte sprang 7 km utan bara 4 osv?

Jag förstår att de flesta av er är frälsta löpare som kanske inte lider av den här problematiken, men har det alltid varit så? Hur var det när ni började löpa?

< < < 1 2 > > >
Richard Håkansson
1971 • Höganäs
#2
•
24 maj 2012 kl 11:53
Gilla
Jag var precis som du i början, vändningen kom när man märkte framsteg att man blev snabbare, att man orkade det där extra varvet på slingan och en stor motivering var separationen jag gick igenom.. Man taggades att hålla formen för att kunna ragga loss ;) Appar som Runkeeper för att logga rundorna har också gjort att det blivit roligare och folks positiva kommentarer på Facebook om löprundorna.. Det är så skön känsla nu när man liksom har "abstinens" när man inte har sprungit på någon dag. Hoppas du hittar tid att springa, det ÄR svårt med småbarn, men det går.. :) Lycka till!
Malin Johansson
1980 • Alingsås
#3
•
24 maj 2012 kl 11:58
Gilla
Jag har varit (och är ibland) fortfarande sådär, även om jag har sprungit i lite mer än ett år!

Mitt problem är att jag inte planerar in vilka dagar jag ska springa, utan tar det när kroppen känns bra. Sen om det blir tisdag, torsdag, lördag eller tre andra dagar spelar ingen roll..
Men om du har väldigt svårt för att komma ut 3 gånger i veckan t.ex. så kanske du ska planera in i början på veckan, exakt vilka dagar du ska ut. Och hålla stenhårt på det?

Det där med att "bara" springa 4 km känner jag också igen. Problemet med höga krav.... (Vilket kan vara ett av "felen" man gör för att tappa motivation). :-(
B Herman Hermansson
1954 • Högsjö
#4
•
24 maj 2012 kl 12:05
Gilla
Ingen fara med att sänka kraven.Det har ju inte heller gått så lång tid.Jag tror och det var nyckeln för mej att man gör löpningen(eller träning i allmänhet)som en del av livet.Om man tänker efter så finns det alltid luckor att fylla med träning.Jag tror ju lite att man ska bli en annan person så att träningen ingår i ens vardag och tillochmed blir ett basbehov som att ,äta,sova.En extra timmes sömn är inte heller fel ibland men när vanan kommer för löpningen så blir det svårt att vara utan.Då hittar man alltid tillfällen.Läs lite i tråden "Du vet att du är en löpare...."
Andreas N
1979 • Mariefred
#5
•
24 maj 2012 kl 12:20
Gilla
Vi är nog många som kännt som du. För mig var det bra att göra ett schema. Bestäm 2-3 dagar i veckan då du springer. Inga ursäkter gäller för att slippa undan, såvida man inte är väldigt sjuk eller så.
Det är nog också viktigt när man springer. Jag försökte springa på mornar men det funkade inte, jag kom inte ut. Den bästa tiden för mig visade sig vara direkt när jag kommer hem från jobbet. Då kände jag mig pigg och alert resten av kvällen som bonus.
Strunta i hur långt eller snabbt du springer. Det viktigaste är att komma ut och få in rutinen. Tids nog så kommer du upptäcka att du längtar efter att komma ut och springa.
Pierre B
1973 • Aplared
#6
•
24 maj 2012 kl 12:26
Gilla
Tycker helt klart att du ska välja 4km rundan om det får dig att komma ut.
Tunga dagar får alla och de gånger man verkligen tar sig i kragen och tar sig ut trots alla ursäkter krämpor stress eller vad det nu kan vara brukar inte sällan visa sig var de skönaste passen tycker jag.
Sen att sänka kravet från 7 - 4 om det känns motigt gör väl inte så mycket egentligen...det viktiga är ju att komma ut och bygga en rutin dessutom så kan man ju ta med sig känslan av att genomfört ett pass trots att det var motigt till nästa gång det tar emot.
Man kan ju till och med köra en två om det skulle vara så bara för att kunna säga till sig själv. Ha där fick du! jag tränade fast du inte ville ;)
Leif Rubensson
1965 • Kalmar
#7
•
24 maj 2012 kl 12:26
Gilla
Tror att de flesta av oss går igenom det där med bristande träningslust i perioder. För mig är variation viktigast för att motverka problemet. Inte stagnera i valet av löprundor. Se till att upptäcka nya ställen. Variera sättet du tränar på. Lägg in lite intervall, fartlek och backträning i dina pass. Men ta det framför allt lugnt och förivra dig inte, så du springer och skadar dig. Köp någon kul träningspryl eller plagg kan också göra träningen lättare emellanåt.
Emelie Lindeborg
1987 • Lenhovda
#8
•
24 maj 2012 kl 12:27
Gilla
Jag är också nybörjare, började springa i mitten av januari i år. Motivationen tryter från och till och jag skjuter gärna upp löpningen så långt det går. Ibland måste jag sparka mig själv i röven och säga: Just do it! Sen tänker jag på hur skönt det kommer vara efteråt!

"The only differens between who you are and who you want to be, is what you do"

Tänkvärt.
Joakim Ljungberg
1973 • Älvängen
#9
•
24 maj 2012 kl 12:40
Gilla
Ett tips som funkar på för mig är att byta om till löparkläder när jag är inspirerad, även om det är timmar kvar tills jag kan ta mig ut. När jag sedan har tid och möjlighet att springa en runda så tar det emot att byta om igen utan att ha sprungit.

Stefan Holmström
1983 • Falun
#10
•
24 maj 2012 kl 13:40
Gilla
Som du vet är jag i samma skor som du, mina pass blir aldrig som planerat, men det är bättre att komma ut och köra ett kravlöst pass än inget alls. :)
Jag har samma känsla idag, är riktigt tung i benen efter min första mil här om dagen och funderar på en vilodag till. Men då blir det tre på raken :O
Behöver inte ta tid eller något bara ut och spring lite grann, helst i skogsmark. Om du nu har missat mina senaste inlägg i bloggen så in och läs, där finns inspiration.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#11
•
24 maj 2012 kl 14:39
Gilla
Det upp och ner, allt annat vore onaturligt, den här tiden på året brukar dock jag inte ha några som helst motiovationsproblem,då kan det vara värre i november eller februari...

Variation är ett redan nämnt tips, brukar du springa på asfalt, ge dig ut och spring en sväng i skogen t ex. Att redan på söndagen planera in när/var/hur du ska genomföra tre pass kommande vecka är ett annat bra tips för att besegra latmasken vi alla har inom oss!
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#12
•
24 maj 2012 kl 14:48
Gilla
här är min resa, du är inte ensam.
http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=25363&sida=1

ut och spring med dig!
Madeleine Lenke
1973 • Florida
#13
•
24 maj 2012 kl 14:57
Gilla
Har ar mina tips:
1) planera in dagarna i forvag. Skapa rutin. .
2) Lagg fram klader och skor pa kvallen.
3) Om du ar morgontrott sa ar kanske eftermiddagen battre. Byt om till loparklader det forsta du gor nar du kommer hem.
4) Om du kanner att du inte har tid, ge dig ut anda om sa bara for 10 minuter. (Val ute sa kan du lika garna springa 20 min, eller 30..)
5) Sank kraven och se till att skapa rutin istallet for att jaga langa pass.
6) Logga alla pass i en dagbok. Distans, tid osv. Jogg.se ar toppen for det.
7) Spring med en ljudbok. Jag springer garna och lyssnar pa en deckare. Det gor att jag verkligen ser framemot emot mina pass - jag vill ju hora resten av historien och veta vem mordaren ar!!
8) Om distansen ar viktig for dig, satt upp delmal. Ge dig sjalv en beloning vid uppnadda 100 km, 200 km eller liknande.
9) Skaffa jogg.se kompisar som foljer dina pass. Mina jogg-kompisar betyder sa mycket for min traning. De kommer med uppmuntrande kommentarer och goda rad.

Lycka till!!!!
Thomas Frykenmo
1970 • Skövde
#14
•
24 maj 2012 kl 15:04
Gilla
Hej tror att nästan alla känner igen sig på något sätt, att motivationen tryter ibland. det enda råd / tips jag kan skicka med är att vilodagar också är träning och att det sämsta löppasset är det som var tänkt att löpas men inte blev av. Om du har tänkt att köra 7km men "bara" kör 2,5 så är 2,5 betydligt bättre än 0 hur man än vrider och vänder på det.
Bygg pannben när det går tungt och njut max de dagar det går lätt...

Ha det o lycka till...
Johanna Gullberg
1983 • Kreta
#15
•
24 maj 2012 kl 17:01
Gilla
Så himla spännande att läsa era erfarenheter och tips, en massa bra. Jag får känslan här ibland att alla bara älskar att springa och att det bara är härligt, och visst är det ju det, men inte bara. Jag är i allmänhet kass på sådant som kräver självdisciplin, hatar att tvinga mig till saker, men ibland är det vad som krävs.

Jag är precis hemkommen förresten. Det blev 5,2 km trots att jag gick ut med tanken att 2 är ok, om det är för tungt. Tiden blev sådär, men det var rätt så blåsigt med motvind och uppförsbackar, så det är ändå ok. Det här med att mäta tid och distans är väldigt peppande tycker jag, man vill ju bli bättre. Tanken är att skaffa en Garmin så småningom.

Nä,nu är det dags för en dusch :)!
Oldboy
1952 • Danderyd
#16
•
24 maj 2012 kl 17:21
Gilla
Lär dig känna igen endorfinsug! Om man springer regelbundet (och inte alltför kort och lugnt tror jag) så vänjer sig kroppen vid att få endorfiner regelbundet. Får den inte det känner man av abstinensbesvären - rastlöshet, obestämd missnöjeskänskla, lättiriterad osv. Då är det bara att ge sig ut så snart det bara går!

Ljudbok med deckare låter också som något som kan dra en ut. Fasta tider om det går - då är det bara att ge sig ut, hellre en promenad än inget alls men man ska vara löparklädd.
Annars får man se till att ha kläder mm i ordning. Det går att springa före frukost, jag har vant mig vid att kunna springa direkt på maten också (om jag sticker efter sista tuggan, inte en halvtimme senare). Precis före sänggåendet funkar däremot inte bra.
Man kan belöna sig också. 1 kcal per km och kg kroppsvikt räknar man med att det går åt att springa. Medan man springer kan man ju då räkna ut hur många chokladbitar eller hur mycket ost, nötter osv man kan äta bara för att det är gott, tack vare dagens pass.
Johanna Gullberg
1983 • Kreta
#17
•
24 maj 2012 kl 18:47
Gilla
Oldboy: Det där med endorfinsug låter väldigt spännande, men jag antar att jag har en bit kvar innanjag når det stadiet. Ljudbok hade jag faktisktnär jag promenerade en massa (feb-mars), kanske skulle funka till jogg också. Det enda jag verkligen inte klarar av att lyssna på är mitt eget flåsande, det gör mig trött direkt!

Morgonen blir denenda tid jag KAN springa eftersom jag bor på Kreta och 35 grader i stickande sol (som det är hela dagarna från nu till oktober) är inget jag pallar. Jag är inte morgonpigg heller så det är en catch 22 egentligen, men jag ska till Sverige juni/juli så jag får springa desto mer då och kanske byta ut springandet i augusti mot simning.

Att räkna kalorier har jag nyligen slutat med för att det får mig att må väldigt dåligt. Jag har ingen övervikt även om jag, som de flesta kanske, gärna hade tappat 3-4 kilon. Jag äter fritt och så länge jag håller igång springandet så tänker jag inte ha någon ångest över det, det är mitt löfte till mig själv :). För då tänker jag att kroppen i alla fall mår bra, även om den är lite mjuk på sina ställen. Har ett BMI på strax under 21.

Som jag läste någon annanstans så började jag springa för att gå ner i vikt, men nu har fokus flyttat. Nu springer jag för att jag mår bra av det, vilket ger mig bättre självkänsla och mindre fokus på små skavanker.
Stephan Nylinder
1975 • Göteborg
#18
•
24 maj 2012 kl 18:53
Gilla
Att springa mycket och ofta är ingen dans på rosor som man ibland kan få för sig när man hör folk prata sig lyriska över hur roligt och bra allting är hela tiden. Tvärt om. Det går i vågor - vissa veckor känns varje steg som i medvind, andra veckor är det raka motsatsen. Då handlar det mest om att köra ner huvudet mellan axlarna och bara göra distansen. Är det riktigt motigt kanske jag kapar sista biten på sträckan, men jag ställer aldrig in hela passet.

Det gäller att hitta sin rytm, veta ungefär när svackorna är på väg och hur det känns då. Sen det enda man faktiskt behöver göra rent praktiskt är att inte acceptera några ursäkter från sig själv. Själv kör jag med omvänd motivering. Så snart jag ens har tänkt tanken att jag ska hoppa ett pass för att soffan eller sängen sjunger sirénsånger, då jäklar går jag rakt ut och snörar på mig skorna. Inga fördröjningar. Inga ursäkter. Har jag tillåtit mig själv tanken att slappa utan anledning är det triggern för att ta ett pass.

Sen är många pass motiga, jävliga, trista och enformiga. Men sånt är livet. Andra pass är ju fantastiska, lätta, underbara och snabba. Inget konstigt med det.

Efter ett bra långpass brukar jag trycka i mig en påse chips. Hur bra som helst - salt, fett och kolhydrater i en mumsig 300 g portionsförpackning!
Mark
1966 • Helsingborg
#19
•
24 maj 2012 kl 19:02
Gilla
Jag hade samma problem i början.....Har sprungit nu i 1 1/2år ung.
Jag har sagt till mig själv.....,,jag vill springa och det får inte gå mer en två dagar imellan varje pass(har jag sprungit exempl. på måndag då kunde jag ,,lata,, mig tisdag och onsdag men på torsdag var jag tvungen att springa)....men många gng sprang jag både tisdag och onsdag och vilade kanske den tredje dagen...och ibland kände jag bara...helt ok att jag vilar fr. löpning i två dagar.Det har hänt ibland att jag sprang inte den tredje heller men då kände jag att jag lurade bara mig själv....och då sprang jag två eller tre dagar i sträck ibland.Idag vilar jag en dag...ibland två....men nu handlar det om riktig vila och inte att ,,lata,,sig
Det som är också viktigt är att det är absolut ingen fara att börja fr. början....bättre att ,,missa,, en vecka eller två...istället för en månad eller två.....
Oldboy
1952 • Danderyd
#20
•
24 maj 2012 kl 19:30
Gilla
Johanna, med ett BMI under 21 ska du INTE gå ner 3-4kg, det är bara om du ska dansa balett eller bli elitlångdistansare som det är en fördel att vara tunnare, BMI 21 betyder smärt eller möjligen tunn. Kroppen mår bättre om den är smärt än om den är tunn och särskilt på en kvinna SKA den ju vara "mjuk på sina ställen", kvinnor har typiskt mer underhudsfett än män. Så se till att få i dig tillräckligt, man får mer aptit av att springa och det är OK!
(Mitt BMI är 23 och är lagom, kan tänka mig att gå ner till 22 bara för att bli snabbare som löpare men 21 - nej, då skulle jag vara spinkig!)

Jag tycker inte heller att det är roligt att springa alltid men det är ju bara att springa lagom fort när man inte har "spring i benen" och så kan man tänka att varenda minut man springer fast det är motigt är en extra nyttig minut. Särskilt för mig som gillar att tävla, jag har användning för envisheten. Men du som springer för att må bra har användning för att bygga goda vanor, det ska gärna vara självklart att springa si eller så ofta.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.