29 mars 2012 kl 16:13
Man behöver faktiskt ingenting när man börjar! Tycker inte det finns något skönare i träningsväg än att springa barfota på en gräsplan eller i vattenbrynet på en lång sandstrand. Klocka? Tja, så småningom förstås, om man är prestationsinriktad. Men det går bra med viket ur som helst, vill man veta farten ritar man upp sin favoritrunda på en karta, t ex här på jogg, och får distansen.
Skorna är den enda fråga jag tycker är svår. Har man inte sprungit en massa ändå, som t ex fotbollsspelare, så har man nämligen ett avgörande val (man kan välja om senare, men det kostar alltid på). Ska man satsa på en långsiktig utveckling med långsam start eller vill man snabbt komma ut och springa några gånger i veckan och sen se om man har lust att börja tävla eller jaga tider?
Är man långsiktig nybörjare tar man först reda på hur ens naturliga löpsteg ser ut. En del avarter är helt enkelt fel, men de flesta har kutat omkring som barn och gjort det på ett sätt som var rätt för dem. Men det har vi glömt bort efter många år i skor, kanske t o m högklackat (jojo, jag tycker också det kan se läckert ut, men....). Så man provar att springa barfota som man väl gjorde som barn, naturligtvis på något mjukt, helst några gånger med några dagars mellanrum eller mer. Bara några hundra meter, kroppen är ovan. Känn efter, är det så här du vill springa? Hur landar foten? Skulle gissa att du inte sätter ner hälen först för det brukar göra ont, även på en gräsmatta. Har jag rätt så ska du välja ett par platta skor som är böjliga och smidiga. Bli inte förskräckt av av de kallas tävlingsskor, eller numera ibland minimalistiska skor, "barfotaskor" eller något annat lustigt. Om man inte landar med hälen först är det såna skor man bör välja. Det kan ändå vara skönt (men inte nödvändigt) med en tjock sula, men den ska inte vara styv och hälen ska inte vara extra tjock. Med en sån sko måste man ge sig tid att träna upp fötter, vadmuskler och hälsenor så att de klarar den sträcka och fart man konditionsmässigt kan springa.
Vill man snabbt komma igång med allt längre löprundor kollar man på ett löpband med kamera hur man springar med några olika slags skor, köper ett par som känns sköna (viktigt!) och för rätt många betyder det tjock häl (som promenadskorna ju brukar ha) och bra dämpning. Det är OK. Landar man med hälen först behöver man en väldämpad häl. Småningom blir man kanske sugen att prova ett naturligare löpsteg ("barfotalöpning"), då får man ge fötter och ben den träning de behöver då. Nackdelen är bara att man kanske är van att springa rikitgt långt då, det blir svårare att lära om men inte alls avskräckande svårt (har gjort det själv som du nog kunnat gissa). Det är sannolikt större risk för skador om man landar på hälen, men det vetenskapliga underlaget är är lite tunt och inte helt lättolkat - såna undersökningar är svåra att göra, det är svårt att isolera en enskild faktor, det är inte många som vill ställa upp som försökskaniner i åratal med sin träning och hälsa som insats.
Om du nu blev mer förvillad och rådvill är det OK. Kom bara ihåg att skorna ska kännas sköna att springa med vad du än väljer.