Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 13 inlägg • 8550 visningar •

vad händer efter 30 km löpning?

Lovisa Åkesson

1976 • Sthlm

•

10 april 2008 - 13:37

Gilla

jag som ska springa mitt första maraton i år (stockholm) får ju massa tips och råd från höger och vänster. Återkommande hör jag att Maran börjar egentligen efter 30 km, fram tills dess är det lätt.

Varför då egentligen? Och är det så här för alla? Och vad kan man göra för att undvika att gå in i väggen just vid 30 km? Eller blir det en självuppfyllande profetia, just för att alla "vet" att det är så?

tacksam för respons för annars är det ju troligt att första 30 tillbringas med stor nervositet för vad som ska hända sen.

Leif Andersson

1954 • Falun

•

10 april 2008 kl 14:07

Gilla

Nope, det är inte för alla. Men för mig var det så :-(. Kramp och utan energi. Samtidigt känner jag flera som bara har positiva upplevelser från första marathon. Men Regel nr 1 är nog att inte ha för högt uppskruvade förväntningar och därmed gå ut lite för hårt. Regel nr 2 är att se till att ha många långpass på minst 25km i kroppen. Ehhh, sa jag att jag inte uppfyllde dessa regler när jag debuterade!

Karl Tegnestedt

1970 • Linköping

•

10 april 2008 kl 14:21

Gilla

Jag märkte en jävla stor skillnad på 25 och 30 km.
Jag ska gör tre 30 km innan sthlm, sen har jag ett antal (c.a 20 st 20-25 km)
bakom mig. tycker att Leifs synpunkter är väldigt viktiga, beroende på vilken målsättning man har och beroende på när man kan tänka sig att börja gå, vid 25, 30, eller 35 km???
Lycka till!
/ Kalle

Mattias Anglemark

1974 • Karlstad

•

10 april 2008 kl 14:26

Gilla

Det viktigaste och det som är svårast är ju att veta vad man har för kapacitet. Startar man i ett för högt tempo så kommer det givetvis att straffa sig efter ett tag. När jag sprang förra året så försökte jag att hålla ett så jämnt tempo som möjligt, jag hade tränat för att ligga någonstans mellan 3:15 och 3:30 i sluttid vilket ger en kilometertid runt 4:45 min/km. Hade säkert klarat att springa i ett betydligt snabbare tempo fram till 30 km och sen fullständigt gå in i väggen.

Hela loppet hänger ihop, vad du orkar prestera på de sista 12 kilometrarna är givetvis helt och hållet beroende av hur du har sprungit de 30 första.
Så här såg mina tider ut från förra årets lopp. Som du ser så började jag i och för sig tappa tempo efter just 30 km men hade krafter nog för att inte falla igenom helt och till och med kunna öka på slutet (mycket sitter i huvudet).

Distans Totaltid Sträcktid Min/km Plac
5 km 0.23.31 23.31 4.42/km 1188
10,38 km 0.48.28 24.56 4.38/km 1068
15 km 1.10.23 21.54 4.44/km -
20 km 1.34.02 23.38 4.43/km 859
Halvmaraton 1.39.06 5.04 4.36/km 837
25 km 1.57.19 18.12 4.40/km 745
30 km 2.20.57 23.38 4.43/km 639
35 km 2.45.12 24.14 4.50/km 547
40 km 3.09.38 24.25 4.53/km 469
Mål 3.19.57 10.19 4.42/km 450

Lycka till på maran!

Torbjörn Aronsson

1966 • Tranås

•

10 april 2008 kl 14:45

Gilla

Mattias: Ser att det verkar vara lönsamt att vara disciplinerad och hålla en plan för loppet. Du tog ca 750 placeringar från förmodligen sådana som gick ut för hårt! Verkligen imponerande.

En vän till mig sa att efter 30 km händer det saker i kroppen. I hans fall problem med ljumskarna, höftböjaren. Givetvis även krampsymtom.

Är maten under loppet avgörande för att inte gå i väggen - socker, salt o energi?

Peter H Nilsson

1966 • Karlstad

•

10 april 2008 kl 14:53

Gilla

Höftböjare och senorna runt knät är det som bekymrar mig. Orken är jag inte orolig alls för, det är ju "bara" att ta det lugnare, men om det krampar eller gör ont är det värre.

Mikael S

1960 • Sundbyberg

•

10 april 2008 kl 16:37

Gilla

Långpass verkar vara hemligheten, långa långpass.
Jag hade gjort halvmaror tidigare, och sprungit Lidingö ett par gånger, så jag tyckte jag hade bra grundträning när jag 2006 bestämde mig för Stockholmsmaran. Jag tränande någorlunda disciplinerat, med långpass, men såhär i efterhand inser jag att de nog inte var långa nog, 16-18, men bara någon enstaka gång över 20.
Jag passerade halvan på 1,55 (har gjort halvmaror på 1,45), och låg på 2,55 på 30 (har gjort Lidingö på ca 2,50), men de sista 12 tog längre tid...
Jag gick inte riktigt in i väggen, jag var trött, men inte helt slut, men jag hade ont. Ont i fötter, fotleder, knän, höfter, mer leder än muskler, och blandade gång med löpning.
Asfalt är mycket hårdare än Lidingös underlag, och min kropp tyckte inte om det. Min målsättning var runt 4, men jag stapplade in på Stadion på 4,32, och kommer nog att hålla mig till halvor och Lidingö i fortsättningen.
Jag har iallafall fullföljt en mara :)!

Mr. B

1963 • Hemma

•

10 april 2008 kl 17:04

Gilla

Jag tror helt enkelt att de allra flesta tränar pass upp till ca 30 km. När det väl är dags för tävling skall man då springa längre än man någon gång tidigare har gjort. Adrenalinet är på topp, man dras med av tempot och så springer man i sitt vanliga 30 km-tempo. Självklart får man problem vid 30 km då. Jag fick själv jätteproblem vid 40 km när jag ställde upp i ett längre lopp.
Stockholm serverar alldeles tillräckligt med mat och dricka. Överdriv inte - toalettbesök tar tid.
Tyvärr är Söder Mälarstrand riktigt trist att springa, och den kommer strax efter 30 km. Enda glädjeämnet är kexchokladen.

Marcus Nilsson

1967 • www.sapiens.se

•

10 april 2008 kl 17:23

Gilla

Sköter man sina långpass och sin snabbhetsuthållighet så kan man ta sig längre än 30 km innan det börjar bli grinigt. Är jag i form så brukar det vara vid 35-37 km som det börjar ta emot...

Senaste maran jag sprang så hade jag haft skadeproblem och inte skött snabbhetsuthålligheten och då började jag krampa redan mellan 25 och 26 km. Mindre kul. Fick sänka farten till 4.15-4.20/km från att tidigare hållit 3.50-3.55/km men det går det också. Normalt så brukar jag inte behöva sänka farten så radikalt, alternativt inte sänka alls och som sagt dessutom inte förrän sista 5-7 km. Men den sista biten gör ont och det måste man vara mentalt förberedd på.

Jonas Olin

1972 • Helsingborg

#10

•

10 april 2008 kl 20:03

Gilla

Intressant! Jag ska också springa min första Maraton i år (Sthlm) och har sprungit både Göteborgsvarvet (1,42) resp Lidingöloppet (2,42) de senaste 2 åren. I höstas var jag totalt slut efter 30 km efter att ha gått ut för hårt. Mattias ovan skriver att det viktigaste att veta vilken kapacitet man har - men hur vet man det? Ska man ha tränat 40 km någon gång innan, eller är det bättre att "bara" försöka vara mentalt inställd på att det blir extremt jobbigt och gör ont men inte i förväg veta hur det kommer att kännas? Kanske är bästa strategin att springa lugnare än man egentligen vill och bara mala på och verkligen se till att man håller sig till sin förutbestämda strategi, alternativt ännu lugnare?

Stefan Tall

1971 • Stocksund

#11

•

10 april 2008 kl 20:15

Gilla

Ett sätt att få reda på svaret till rubrikfrågan är ju att dra en långpanna hyfsat antal km över 30. Det gjorde jag. Från att aldrig sprungit längre än halvmara så gjorde jag följande upptrappning av långpassens distans:

16-16-16-24-30-36 km

Ungefär samma snittempo på alla. Tyckte faktiskt att 24:an var det pass då jag var mest sliten på slutet. På 36an var jag rejält stum i benen. Det var väl just där runt "magic 30" i runda slängar som benen stumnade. Men hyfsat fräsch i övrigt och hade det suttit en nummerlapp på bröstet så hade 6,195 till varit klart överkommligt känndes det som.

Mattias Sahlberg

1973 • Falköping

#12

•

10 april 2008 kl 22:08

Gilla

Jag kan bara ge två råd och tips angående detta. Gå uppfarten på västerbron bägge varven och spring några sekunder fortare per km än du tänkt och stanna på varje vätskestation lite längre än du tänkt i stället. Detta är det enkla sättet att klara Stockholm marathon. Det får ner pulsen lägre och jag tycker man tjänar på detta i slutet. Maran börjar inte efter 30km utan efter 32 när man är över bron. Akta dig för att springa för fort utför bron också. (sliter lårmuskler sönder och samman).

Lycka till!

Martin Agronius

1977 • Kiruna

#13

•

11 april 2008 kl 08:33

Gilla

Sedan kan man kanske se det lite mer långsiktigt. Detta blir min första mara men jag har inga planer på att ta långpass längre än 22 km enligt Szalkais mara prg (5 h). Däremot tänker jag mig att det inte är min sista mara. Ett konservativt (hoppas jag) mål har jag satt upp för denna men ffa är målet att lära mig hur jag reagerar på distansen (och så klart att ta mig i mål, gärna under 4,30). Sedan bygger jag upp träningen inför kommande maror och lär och utvecklas. Vad som jag kommer att uppleva beyond 30 är inget som oroar mig speciellt, jag fokuserar på positiva upplevelser och förväntar mig ett fantastiskt äventyr och massor av pussar från frun på stadion :)

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.