Löpning • Övrigt • 87 inlägg • 5614 visningar •

Ur vägen här kommer JAG

Gabriella Göthberg

1974 • Stockholm

•

2 november 2011 - 18:20

Gilla

Att springa är ju på flera plan en solitär träningsform. Jag, som för det mesta springer själv, har märkt att jag hamnar i en min egen lilla värld när jag springer, där omgivningen helst ska vara något som som anpassar sig efter mig. Därför skulle jag tycka att det vore intressant att veta vad ni retar er på när ni är ute och springer: Andra i spåret, hundar, tekniska prylar osv. Observera att jag skriver detta med glimten i ögat: ibland är mina irritationer välgrundade, ibland vet jag att jag är urfåninig. Jag vill inte skapa en diskussion omkring hundar eller vilken sida av vägen man ska springa.
Mina fyra största irritationsmoment:
1.Folk som går i bredd och inte har vett att flytta sig när man kommer, trots att man ropar: "Ursäkta mig"
2. Lösa hundar som börjar springa efter mig.
3. Hundar i koppel som springer i koppel och lägger ut fallsnaror då de springer i sicksack framför en.
4. Hundbajs i spåret. Upplever detta som ett problem framförallt på våren, då det tydligen inte varit viktigt att plocka upp bajs så länge det varit snö.
Vad stör ni er på, viktigt eller inte?

< < < 1 2 3 4 5 > > >

Mattias Jägstedt

1973 • Halmstad/Gullbranna

#21

•

3 november 2011 kl 08:08

Gilla

Folk som går i bredd och tar upp hela vägen är ju ganska störande. Och bilar som inte bländar av.
Sen måste jag ju hålla med Peter också, även om det kan vara rätt ok att springa en fin vinterdag... :) Men regn, vind och framförallt mörker är inte så trevligt...

Jennie Salomonsson

1975 • Partille

#22

•

3 november 2011 kl 08:13

Gilla

Jag retar mig på tanter med stavar som startat i första stratgrupp på vårruset. Snubblade över en stav i våras när jag sprang och det kunde gått riktigt illa. Just då ville jag bara brotta ner nån ha ha.

Anders Högdal

1966 • Holmsund

#23

•

3 november 2011 kl 08:50

Gilla

Bilister som inte bländar av är mycket IRRI kombinerat med mörker svart asfalt irrri (är full reflexad o lampa)

Pär M

1969 • Umeå

#24

•

3 november 2011 kl 09:04

Gilla

om bilarna inte bländar av.

har du för dålig panlampa

(har du för bra stannar dom och skäller ut dig)
mitt svar jag har ju bländat av.
och sen lyste jag han i ögonen med 20 watts lampan
(okej jag var ung då)

Eva Skog Eneroth

1961 • Lomma

#25

•

3 november 2011 kl 10:05

Gilla

Är oftast lugn och fin när jag tränar, men när jag för några veckor sen var ute på säsongens första mörkerrunda, så kände jag plötsligt irritationsmonstret växa.... Orsaken var vår fiiiina kommun (framröstad som bäst att bo i, jotack!) som inte kan hålla oss med fungerande vägbelysning (har väl pajat under sommaren och ingen har märkt det)! Följden blir att djupa vattenpölar på svart asfalt blir totalt osynliga i mörkret, och så förstörs löprundan snabbt av iskalla blöta fötter, grrr....
På lopp är det helt annorlunda. Folk som stinker gammal svett eller tränger sig förbi på höger sida där man själv snällt försöker hålla sig, eller tom om de flåsar på ett jobbigt sätt:-) Då är irritationsribban klart lägre!

Edith Gr

1992 • Stockholm

#26

•

3 november 2011 kl 10:28

Gilla

För några år sen när min hund var liten och jag typ aldrig var ute och sprang, störde jag mig otroligt på alla joggare som blev förbannade om min hund sprang efter dem i 5-6 meter. "Vad tror dom att dom är?!" liksom. Min hund var så liten då och hade jag inte tränat honom att inte jaga joggare med riktiga joggare hade han liksom aldrig lärt sig. Idag springer han aldrig efter :P

NU däremot när jag själv har börjat jogga och dessutom har en otroligt (idag) väluppfostrad hund stör jag mig oerhört på hundar som är ivägen när man kommer i spåret. Inte så mycket på de som är glada och vill jaga en, men på de som bara går mitt på vägen i koppel och ägaren inte har vett att dra den till sig.

Per Carlin

1978 • Arboga

#27

•

3 november 2011 kl 10:32

Gilla

Då jag mest springer i terräng så hinner jag inte reta upp mig på barnvagnar, moppar och fotgängare, ser den snarare bara som ett hinder som oftast går att runda genom att snedda över gräsmattan eller dyl.

Det som dock kan reta mig till vansinne är hästar eller effekten av hästar:
- Man kan ge sig f_n på att om man springer ikapp en kolon med hästar på en skogsväg så kommer en eller flera av dem att få spatt, vrida sig så att man kommer bakom dem och deras hovar viket jag förenar som livsfara. Alternativt så blockerar de hela vägen. Hästen är ett oroligt djur, de kan de inte rå för.

- Vad som retar mig mera är vart och hur ryttaren väljer att rida på sin häst. Att springa på ett eljuspår som blivit fullständigt söndertrampat av hästar är inte roligt. Så här på hösten och våren när det är blött och mjuk i marken så behövs det inte många hovnedslag för att omvandla en helt vanlig stig till en lervälling.

- Den riktiga södssynden är inte kopplad till löpning utan skidåkning. Där jag bor är det tillräckligt med snö för att åka skidor 1-10 veckor per år. Att då komma till ett spår som hundar, hundägare eller hästar trampat sönder är inte kul, det är ännu mindre kul för de som jag möter. Jag kan lova er att de för höra ett sanningens ord om vad jag tycker om skidspårs förstörare.

Annars är jag ganska avkopplad när jag tränar, lägger rätt mycket av min energi till att bearbeta problem eller att drömma mig bort i framtida prestationer.

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

#28

•

3 november 2011 kl 10:35

Gilla

En situation som irriterar mig och jag varit ute för ett par gånger.
Jag springer på en GC-bana och möter en person. Jag markerar min väg genom att tydligt ta ett steg åt höger. Då flyttar sig personen åt samma håll som mig! Jag går ut ytterligare en bit och fanskapet följer efter. Nu gör jag en tredje undvikande manöver och springer ute i kanten. tror Ni inte på f-n att denne också går ut i kanten?
Min teori är att antingen är denne person totalt slut i huvudet eller också så vill man djävlas.
Annars brukar det bli tummen upp och ett litet leende till de jag möter

Gabriella Göthberg

1974 • Stockholm

#29

•

3 november 2011 kl 10:44

Gilla

Se där, jag är inte ensam om tycka att omgivningarna borde anpassas lite mer efter mig och mina behov ;-).

@Eva: Skrattade när jag läste ditt inlägg om svettlukt. Morrade rejält inombords ett par gånger under Sthlm halvmarathon när jag var tvungen att trängas med sådana som inte haft vett att ta rena kläder på sig dagen till ära. Och då snackar jag inte dagsfärsk svett, nej, de kläderna var marinerade i åtskilliga träningspass.

Martin Florén

1989 • Enskede

#30

•

3 november 2011 kl 10:44

Gilla

känner igen den där situationen. jag har börjat med att, förutsatt att det verkar vara en frisk och relativt ung människa jag möter, tydligt svänga in mot vägkanten x och sedan undvika ögonkontakt tills att jag är några meter ifrån. oftast har då personen anpassat sig efter mig istället för att vi båda vinglar till vänster och höger utan någon kontroll.

Leif Höglund

1978 • Stockholm

#31

•

3 november 2011 kl 10:55

Gilla

Folk som kör spontana kafferep på smala gator/trottoarer och blockerar framfarten för alla andra, och inte själva begriper att de är i vägen ens när man knör sig emellan och frustar irriterat för att man tappar tempo. När jag springer vill jag att hela världen stannar upp och anpassar sig efter mig. ;)

Eva Skog Eneroth

1961 • Lomma

#32

•

3 november 2011 kl 10:59

Gilla

@Gabriella: Man kanske skulle föreslå arrangörerna av de stora loppen att, i sin "att tänka på"-lista, lägga till tipset att springa i nytvättade kläder:-) Tror inte att jag någonsin INTE har tvättat en tröja som jag nyss har sprungit i, jag menar hur är man funtad...???

För övrigt tycker jag självklart att omgivningen ska rätta sig efter mig, och ska folk tvunget ta rygg på mig, så får de se till att andas så att jag inte blir störd:-) Eller så drar jag upp volymen på mp3:n...

Niklas Ejderfjäll

1982 • Bagarmossen

#33

•

3 november 2011 kl 11:00

Gilla

Andra löpare som envisas med att blända mig med sina Pannlampor som dom använder trots att dom springer i spår som har belysning.

Tage Ericsson

1952 • Varberg

#34

•

3 november 2011 kl 11:02 Redigerad 3 november 2011 kl 11:02

Gilla

Det är ju när man märker knepig attityd som man blir irriterad och adrenalinet i löpningen förstärker.
Några exempel är hund med snubbeltråd tvärs över vägen (är de inte ens rädda om hunden) och gäng i bredd som tar upp hela vägen.
Jag är jättetydlig med var jag springer (ute i kanten på människosidan) och möter jag de som tittar ner ropar jag och tvingar dem att ta ställning.

PS Kul tråd Gabriella.

Gabriella Göthberg

1974 • Stockholm

#35

•

3 november 2011 kl 17:00

Gilla

@Tage: Tack! Skrattade åt mina egna fånerier på ett löppass förra veckan då jag kom på mig själv med att tycka att allt och alla bara var i vägen för mig. Förbannade t.o.m. vattenpölarna jag plaskade ner i under en skogssträcka och undrade varför stigen tvunget skulle gå just där. Men som sagt, jag är medveten om att jag för det mesta är ganska löjlig och jag springer absolut inte omkring och är ilsken och aggressiv i spåret. Det skulle i så fall vara mot hundägare som inte har vett att hålla in sina hundar när de möter folk, särskilt som många hundar tycks triggas av folk som springer.

Tage Ericsson

1952 • Varberg

#36

•

3 november 2011 kl 17:22

Gilla

@Gabriella: Idag hände något riktigt trevligt. I slutet av ett tufft internt tävlingslopp mötte jag en maskin som sopade och blåste upp löv på trottoaren där jag sprang. Föraren stannade när jag och min medtävlare passerade. Trevligt och en motsatt attityd jämfört med en del andra. Han fick en vänlig hälsning.
Sedan ska man ha lite lagom adrenalin för att göra sitt bästa :-)

Pär M

1969 • Umeå

#37

•

3 november 2011 kl 17:47

Gilla

ang Nytvättat till tävling.

Jag använder ALDRIG kläder på tävling ur gardroben utan alla är "test" använda en kort runda. (dock luktar dom inte illa för det)

Johanna Jeppsson

1979 • Lidköping

#38

•

3 november 2011 kl 22:21

Gilla

När jag springer förbi sunkiga människor som står o RÖKER blir jag så jävla präktig och irriterad. Varför ska HAN stå där o sabba MIN syrupptagningsförmåga?! När det händer brukar jag hålla andan och lite demonstrativt vifta bort röken (som om det hjälper). Moget av mig.... ;D

Stefan Manning

1956 • PARTILLE

#39

•

4 november 2011 kl 05:36

Gilla

Instämmer i Din åsikt där Johanna... :-) Fast jag brukar inte irritera mig på dom, har annat att tänka på....

Camilla Green

1982 • Linköping

#40

•

4 november 2011 kl 08:37 Redigerad 4 november 2011 kl 08:37

Gilla

"Mina fyra största irritationsmoment:
1.Folk som går i bredd och inte har vett att flytta sig när man kommer, trots att man ropar: "Ursäkta mig"
2. Lösa hundar som börjar springa efter mig.
3. Hundar i koppel som springer i koppel och lägger ut fallsnaror då de springer i sicksack framför en.
4. Hundbajs i spåret. Upplever detta som ett problem framförallt på våren, då det tydligen inte varit viktigt att plocka upp bajs så länge det varit snö.
Vad stör ni er på, viktigt eller inte?"

Jag håller fullständigt med om dessa irrititationer!
1. Folk som går i bredd finns de inte nog av, därför lägger jag helst mina kvalitétspass tidiga mornar för då är de ingen annan ute.

2-4. Jag har själv hund (springer dock sällan med honom, aldrig där det är mycket folk) och stör mig ofantligt på hundägare som inte har koll på sina djur! Min hund är väluppfostrad och lydig, annars skulle han aldrig få gå lös. Får aldrig gå fram till någon eller springa efter någon utan kommer o går fot när vi möter någon/ blir omsprungen av någon. Dessutom har jag lärt honom höger och vänster och han får aldrig korsa gatan om inte jag säger åt honom att göra detta. Både för min, hans och andras skull. Kan man inte uppfostra sin hund så ska man inte ha någon alls. Desamma gäller hundskiten, under all kritik att inte plocka upp efter sitt djur där andra går/springer!!

< < < 1 2 3 4 5 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.