20 oktober 2011 kl 03:49
Jag har länge haft som mål att någon gång klara milen med en trea i början, 3X:XX dvs sub 40. Satte precis upp ett mål för 2012 och det fick bli 42min på milen. Har klarat årets mål på sub 46 för någon vecka sen, och det på ett längre pass, och utan nån direkt ambition att slå det. Mitt stora mål för 2012 är att springa maran.
Jag försöker variera min träning på olika distanser, och ofta väljer jag det jag känner mig mest peppad för precis när jag ska ut. Hittills verkar magkänslan göra ett bra jobb. Känner att jag förbättrat mig mycket mer än jag förväntat mig. Och jag springer sällan för att slå mina rekord, utan lägger mig oftast i ett behagligt tempo. Skillnaden är bara att med tiden ökar hastigheten som känns behaglig. Rekordtider kan jag när jag känner för det försöka slå, då är det oftast när jag känner mig laddad inför det.
Förut när jag sprang så sprang jag ganska sporadiskt, och varje pass upplevdes som ansträngande och jobbigt. Uppstötningar och kräk-känslor hela tiden. Jag presterade visserligen bra på de passen, men löpningen i sig varade inte länge. Nu springer jag för att jag tycker det är skoj, och att jag trivs med det, och det får mig att må bra. Och det är anledning nog. Sen att jag kan jaga kilometrar, eller förbättra personbästa lite titt som tätt, känns som en bonus som jag kan ta till om, "bara att springa" inte känns tillräckligt. Statistik kan vara roligt, jag sitter ofta och kollar igenom mina pass och hur jag utvecklas med tiden, och tycker att jag presterat bra. Och det är inget fel i det, om det är en extra morot som får mig att hålla igång löpningen så är det väl bara bra.
Viktigaste träningstipset är nog att se till att träna regelbundet, över vinterhalvåret, när väl isen släpper tror jag det är lättare att motivera löpningen. Variera distanserna mellan passen, och LÅT dig själv springa i tempon som känns behagliga.
