22 augusti 2011 kl 17:53
Kristian: Du har ju rätt i att kroppen ska byggas upp. Det slarvas ganska ofta med det (styrka för vader, baksida lår, bål, mage, rygg till exempel) och därför kommer skador. Men högt tempo skadar inte i sig självt. Men här har vi nog lite olika uppfattning.
Hans: Långdistanslöpning handlar till stor del om tålamod, så här kommer det än en gång: Att springa milen på 45:20 innebär en snittid per kilometer på 4 minuter 32 sekunder. Då går varje hundrameter på 27,2 sekunder. Den som gjort 100 stycken 100meterslopp med snittid 27,2 sekunder eller 25 400meterslopp med snittid 108,8 sekunder orkar 12x400 där varje 400ing tar 90 sekunder.
Korta intervaller ska gå snabbt. Att ha ett kilometersnitt på 4:30 i ett millopp och springa 400intervaller i 16 km/h är allt annat än extremt. Det är att flytta sin gräns.
Tyvärr är det många som inte vågar utmana sin gräns och testa och springa snabbare på intervaller. Att inte klara alla intervaller i samma hastighet är inget fiasko. Marginal kan man ha när man springer distans och långpass, men intervaller är en typ av träning som går ut på att hitta gränsen vad man tål. Och gränsen är alltid längre bort än man tror. Dessutom är det bra att lära sig av de gånger det inte riktigt blir som man tänkt sig. Hellre ta reda på i verkligheten att det inte går än "det klarar jag alrig" liksom
Morgan: Ja, det har du rätt i. Det är svårt att rekommendera tränning till andra. Men de flesta brukar bli bättre löpare av att testa och springa snabbt. Så egentligen gör man nog sitt program bäst själv genom.