14 juni 2011 kl 15:08
Redigerad 14 juni 2011 kl 15:12
Pulsen varierar linjärt med löphastigheten. Det totala antalet pulsslag för att springa en viss sträcka minskar med ökad hastighet och är inget bra mått på konditionen. Springer man med samma fart så kan man jämföra pulstalen men då kan man lika gärna jämföra medelpuls,
Om vi låter p vara pulsen, b en baspuls man har innan man börjar springa, v vara löphastighet och k en individberoende konstant har man ett samband av typen
p(v) = b + kv.
Konditionen påverkar talen b och k i formeln ovan.
Det totala antalet pulsslag för att springa en viss sträcka s får vi genom att multiplicera p med den tid t det tar att springa sträckan.
Vi har t=s/v, vt=s, och får då
pt = bt + kvt = bs/v + ks = s(b/v + k),
Vid en given sträcka s så minskar högerledet då v ökar och har inget direkt med denna persons kondition att göra.
Om vi exempelvis låter b=60 slag/minut, antar att pulsen ökar med 10 slag vid en fartökning med 1 km/h, får vi
p(v) = 60 + 10v där v är löphastighet mätt i km/h.
Om denna person springer 10 km/h blir pulsen,
p(10) = 160.
Analogt får vi
p(12) = 60 + 120 = 180 och
p(15) = 60 + 150 = 210.
Tittar vi sedan på totala antalet pulsslag TP(v) under löpta 10 km får vi
multiplicera med den tid i minuter det tar att springa dessa 10 km vid olika hastigheter.
Vi får då
TP(10) = 160 ggr 60 = 9600,
TP(12) = 180 ggr 50 = 9000 och
TP(15) = 210 ggr 40= 8400.
Det totala antalet pulsslag per löpsträcka minskar med ökad löphastighet.
