Löpning • Stockholm Marathon • 50 inlägg • 13787 visningar •

Total nybörjare på maran

Osse
1982 • Grödinge
#1
•
6 januari 2011 - 21:27
Gilla
Hej,
Jag är en helt nybörjare som ska springa stockholm marathon 2011.
Jag ser att det fins en hel del träningsfreak här som kan vara ganska kritiska och jag vet att jag är på tok för otränad för ett mara, men jag kommer att springa loppet och jag bryr mig inte om jag kommer i mål kl 19:59 men jag ska in:)
Jag skulle vilja be om litra träningsråd vad jag ska satsa på mest i min träning. Räcker det om jag springer milen på 1 tim i veckan och två 5-7 km pass i veckan för att komma i form och sen om några månader försöka öka milen för att springa ett pass på runt 20-25 km varannan väcka?

Skulle vara tacksam för lite tips!

Mvh
Osse
< < < 1 2 3 > > >
Mr. B
1963 • Hemma
#2
•
6 januari 2011 kl 21:33
Gilla
Då tror jag att du är betydligt bättre tränad än många av dem som går in sista halvtimmen efter 19:30.

Ett allmänt råd: Prova ingenting nytt under tävlingen. Provät och provdrick på något långpass, så att du vet vad du tål. Spring loppet i gamla kläder/strumpor/skor som inte skaver.
Osse
1982 • Grödinge
#3
•
6 januari 2011 kl 21:45
Gilla
Jar har ganska nyligen börjat med träningen, och jag försöker ta det lungt i början. Kör samtidigt en snabb bantning för att tappa 7-8 kilon jag inte vill dra runt hela stockholm.
Ska man ha med sig vatten i bältet under loppet elller räcker det man får längs banan?
Just nu springer jag i det jag har, ska köpa nya skor nästa månad, kommer förmodligen återkomma med lite frågor angående skor lite senare.
Mr. B
1963 • Hemma
#4
•
6 januari 2011 kl 22:00
Gilla
Under det extremt varma loppet 2007 tog faktiskt sportdrycken slut, men det händer nog aldrig mer.
Spring utan packning. Servicen längs banan är förstklassig, med ca 3 km mellan drickastationerna. (Se hemsidan)
Åsa Cedervall
1984 • Göteborg
#5
•
6 januari 2011 kl 23:01
Gilla
Är inte så bra på det där med träningstips, vill bara berätta att jag gick i mål några minuter över 20:00 när jag sprang 2008, jag fick gå i mål ändå ;)
Espen Ringom
1975 • Oslo
#6
•
6 januari 2011 kl 23:09 Redigerad 6 januari 2011 kl 23:10
Gilla
Det viktigste tipset jeg kan gi før man løper en maraton er å ha flest mulig/noen lange turer på forhånd. Du trenger aldri å løpe mer enn 32km på trening. Som den siste test 3-4 uker før Stockholm kan du prøve å løpe en 32km tur. Hvis du klarer det - så klarer du maran også - uansett hvor vondt du kommer til å ha på de 32km.

Tempo spiller liten rolle på langturene, men det er veldig viktig å få kroppen vant med å løpe så lang distanse. Da er sjangsen for skader også mye mindre.

Hvor flere lange turer - hvor mindre smerte får du i 2011.
LYKKE TIL !!!

Selv hadde jeg bare 1 langtur på over 30km før jeg løp Stockholm i 2009 - og det var grusomt vondt den siste timen. Så vondt at jeg bestemte meg for å aldri løpe maraton igjen =)
oscar olsson
1983 • Paris
#7
•
7 januari 2011 kl 19:25
Gilla
Ett tips är att ta med sej lite vatten i form av en flaska som du kan dumpa på vägen så du slipper köa vid dom första vätskestationerna. Efter ca en mil avtar köerna mer och mer. Träningsmässigt säger jag som många andra, spring ett eller några långa pass innan på ca 3 mil. För mej var sista milen den värsta jag har gjort. Någonting händer med kroppen efter 3 mil så det kan va skönt att känna på det innan. Lycka till
Fredrik Gullberg
1974 • Kungsbacka
#8
•
7 januari 2011 kl 21:00
Gilla
Kan bara hålla med Oscar. Något händer efter 3 mil. Första halvmaran är riktigt behaglig, trevlig löpning. Sen börjar det kännas lite men helt OK. Efter 3 mil börjar det ta emot ordentligt och sen blir det bara värre och värre. Runt 35 upplevde jag varje nerförsbacke som ett straff med krampkänning i båda låren. En fruktansvärd upplevelse.... Men känslan när man korsar mållinjen är helt fantastisk! Många långa pass för att vänja kroppen vid så långa distanser är mitt tips.
Osse
1982 • Grödinge
#9
•
7 januari 2011 kl 22:38
Gilla
Tack för alla svar!
Om jag springer ett lång pass på 32km på ca 4 tim. Hur tror ni sista milen ser ut, blir man extremt långsammare?
Är det alltid vid sista milen det börjar bli kämpigt?
Jag har ett vätskebälte med små flaskor i, kan vara bra att ha som reserv. Dom väger ingebting pga storleken.
Thomas Grünberg
1970 • Sävedalen
#10
•
8 januari 2011 kl 10:21
Gilla
Min första mara tog 4:21 och då hade jag sprungit som längst 32 Km på 3:43. Upp till 30 Km var allt lugnt, vid 35 Km fick jag börja kämpa för att det började göra ont. Men det var sammantaget helt ok!

Problemet tror jag är att gå ut tillräckligt lugnt eftersom man är formtoppad så blir det lite löjligt de första två milen då man skulle ha kunnat springa mycket fortare. Det man inte håller igen de två första milen får man böta sista, skulle man kunna säga!

Under upptrappningen till maran under ständiga distansökningar så blir trtäningen jobbig och i alla fall jag kände mig aldrig stark under upptrappningen, men det gör det viktigt att vila sig i form i alla fall två veckor innan maran.

Min upptrappning såg ut som följer:
http://autotompa.files.wordpress.com/2010/09/maraupptrappning.png
Johan Pihl
1975 • Olofstorp
#11
•
8 januari 2011 kl 13:13
Gilla
Som flera påpekat så är långpasset utan tvekan rätt viktigt om du tänkt ge dig på maran. Om du är nybörjare vad gäller långdistanslöpning, så tänk på att öka längden på ditt långpass i sakta mak, en eller ett par km varje vecka. Annars är det lätt hänt att att du överbelastar nånting. Lycka till!
csaba
1973 • Malmö
#12
•
8 januari 2011 kl 18:04 Redigerad 8 januari 2011 kl 18:06
Gilla
När du planerar in långpass, så ge dig ut i löpspåret när du inte känner dig stressad. Ha gott om tid på dig och öppna mycket långsammare än du tänkt dig, det är tom. bra att gå i början och öka tempot suksessivt.
Det är tiden som räknas ofta i ett långpass (fast distansen är lika viktigt).

När jag planerar långpass så brukar jag ibland äta lite mer kolhydratrikt kvällen innan och absolut inte bry mig om farten, utan kopplar ifrån allt, sätter på mp3 och ”njuter” och när jag börjar bli trött så brukar jag passera min bil (i parkeringen) där jag har energigel och dricka och så kan jag kosta på mig 5min vila (inget säger att du måste springa hela tiden). Variera jogg med gång, så hjälper det för själförtroendet, när det är dags att stå på startlinjen.
Ge inte upp när det börjar ta emot lite, utan bit ihop och ta ett par extra km till, även om du bara går. (annars så ångrar man sig ofta, när man är hemma. Och tänker att man skulle nog sprungit lite till).

Kan du så prova att hitta en ½mara tävling lagom 3-4 veckor innan maran, så får du både långpass (i tävlingsfart) och erfarenhet.

På tävlingen så försök verkligen hålla igen så att du inte ivrar iväg, så blir loppet mycket behagligare och bry dig inte om tiden. Då får du dessutom lättare mersmak och har en tid att slå nästa gång.

Jag anser att vem som helst med lite träning kan klara en Marathonlopp, fast det är oftast maxtiden som är begränsningen.


Lycka till och ”tro på dig själv”. Det fixar du galant !

Mvh: Csaba
Helena Bolinder
1973 • Bollnäs
#13
•
18 januari 2011 kl 12:45
Gilla
Träna även den mentala biten kan jag rekommendera. För att löpa i över 4-5 timmar är TRÅKIGT i längden. Peppa dig med ett mantra, det kan hjälpa i de allra tristaste stunder. Har du familj eller vänner som ska peppa så är det längs den sista milen dom gör mest nytta. Sprid ut dom där så dom kan heja fram dig när det gör som mest ont. Att löpa under så lång tid känns i höfter, ljumskar och knän. Ett tips jag fått någon gång är att INTE stretcha under vägen för muskler kan ha dragit på sig bristningar som bara blir värre om du stretchar. Och stanna aldrig helt utan är det tungt så gå eller rör på benen, det kan bli otroligt stumt i benen och det kan vara svårt att komma igång igen. Drick varierat av vatten och sportdryck så du inte bara dricker vatten t. ex för då kan du få problem med saltbrist då du svettas ut allt salt och späder ut reserverna med vatten och det är inte bra för kroppen och hjärtat. Detta var några tips som kan vara till hjälp. Lyckan att komma in på Stadion är helt magisk, ståpäls över hela kroppen. Massor av lycka till.
RIkard Öberg
1973 • johanneshov
#14
•
18 januari 2011 kl 15:08
Gilla
En grej som jag tror är bra med långpassen är att man får lite mental träning på att springa när det är motigt då kroppen blir stel och ganska ovillig att sammarbeta efter 3,5 mil på maran. Är man ute mer än två mil får man lite smak på det och det kan vara bra att ha det i bakhuvudet, då maran egentligen är mer en mental än fysisk utmaning. Lycka till!!!
Karl Tegnestedt
1970 • Linköping
#15
•
19 januari 2011 kl 13:44
Gilla
Spring 10-12 km två gånger i veckan samt ett långpass på 15-23 km på helgen. Snitta 3,5-4,5 mil /vecka.

Jag är inte helt övertygad om att långpass på 3 mil är så bra, det sliter massor. Jag sprang ett tiotal halvmaror, två 25 km pass och tre 30 km innan min mara, inte fan hjälpte det när det va +27 grader i skuggan o ingen skugga......LYCKA TILL
Patrick Münzker
1964 • Hammarby Sjöstad
#16
•
19 januari 2011 kl 13:53
Gilla
Vad händer med kroppen efter just 30 km på en mara... låter som om det mer sitter i huvudet (att det ska "hända" någonting då).
Thomas Hellman
1960 • Vällingby
#17
•
19 januari 2011 kl 15:07
Gilla
Om du har en jävla vilja så fixar du det

Det gjorde jag 1984 och 1988

Lycka till
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#18
•
19 januari 2011 kl 18:21
Gilla
Bra synpunkter som ventilerats här. Grundbulten för marathon är som många påpekaqt - långpassen. Långpassen skall springas i ett behagligt tempo och inte för att sätta PB. Utan och sluka kilometrar, helt enkelt.
Vad gäller själva loppet, så rekommenderar jag en flarra i näven för att slippa köerna vid de första kontrollerna.
Är det varmt är det minst lika viktigt att kyla skallen som att dricka, glöm inte det. Och till slut. Spring i en fart som Du tycker är behaglig och håll den oavsett farten. Titta INTE på klockan! Bara spring. Det brukar bli bättre än vad Du själv tror. I Stockholm är den jobbiga delen av banan efter Norr mälarstrand och upp till varvning/målgång. Inga stora backar i sig, men det stiger nästan hela tiden.
En mara är en underbar upplevelse... :-)
Hans Palm
1963 • Linköping
#19
•
19 januari 2011 kl 18:21
Gilla
Undrar också vad som händer just efter 30km. Eller har det bara göra med hur långt man är van att springa?

Första gången man springer en mil så "händer det" något kanske vid 7-8 km om man bara sprungit kortare sträckor tidigare osv. För ultralöpare händer det väl inget vid 30km.
Mr. B
1963 • Hemma
#20
•
19 januari 2011 kl 22:12 Redigerad 19 januari 2011 kl 22:13
Gilla
Långpassen fyller två syften: Dels att få huvudet att begripa ungefär vad som är rimlig fart, dels att vänja kroppen vid långa distanser.

Man vill gärna hålla den fart man är van vid. Om man bara tränar tvåmilapass vet man helt enkelt inte vilken fart som är rätt. Håller man rätt fart är man hyfsat pigg vid 35 men helt slut vid 42,195 km. Håller man fel fart kan man vara hyfsat pigg vid 30 men helt slut vid 35...

När jag började springa långt var det just vid 30km som jag fick ont och skavsår på helt nya ställen. Skor som tidigare suttit perfekt gav plötsligt rejäla blåsor.
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.