6 november 2010 kl 14:45
Hej!
Jag har gått från att knappt kunna springa 2 minuter till att älska ultralopp - ni har en rolig väg att vandra på!
Jag hade sprungit i ett halvår, och som längst ca 22 km när jag sprang 54 km - dvs en ultradistans för första gången. Med andra ord - allting går, det tar "bara" lite längre tid för en nybörjare jämfört med en van ultralöpare...
Anders, för att svara på dina konkreta frågor:
1: De räknas inte nödvändigtvis inte i kilometrar utan även i antal timmar man är ute. Att behöva gå vissa delar av ett lopp är inte ovanligt, men man måste ha vant kroppen vid att vara ute 3-4-5 timmar (beroende på vilket lopp man siktar på).
2: Jag har det om jag är ute mer än tre timmar, då blir det ofta en 10-liters-säck med vätskeblåsa inuti. I säcken kan jag ha lite bars, smörgås, jacka och telefon.
3: Ofta bara vatten, tar salttabletter (elektrolyter) vid behov (på sommaren). Lockas ofta av cola, men t¨l inte kolsyran så i så fall måste jag skaka bort den.
4: Det finns massor av olika varianter av ultralopp, och det är stora skillnader på hur mycket service det finns. Jag sprang 78k i somras - hade inte behövt ha en grej med mig. Andra lopp med lika lång sträcka, eller längre, har kanske bara en kontroll - då måste man bära med sig saker.
Jag testade ett tidslopp i början av mina ultraprövningar. Det var ett lopp som gick på en 1,2 km rundbana. Man sprang så många varv man kunde på 6, 12 eller 24 timmar. Man hade då service och nära till folk hela tiden - det kändes tryggt. Numer springer jag hellre A-B-lopp och gärna i terräng, det tycker jag är roligare nu. Testa er fram vad ni gillar...
6h i Skövde i mars (?) kanske är något att sikta på? Det är ett lopp som många gillar! Man får alltid goda råd under tiden av andra deltagare på ultralopp... Det är inte alls samma hets som på tex miltävlingar.
lycka till!