Rädd för hundar

Lars Nilsson

1960 • Torslanda

#21

•

16 oktober 2010 kl 11:17

Gilla

En kaxig tax skällde och försökte bita mig i hälen när jag sprang genom ett villa område.
Vände mig snabbt om och satte foten under hunden.
Skickade i väg taxen genom luften och den hamnade i buskarna en meter längre bort,
Hunden blev tyst och har aldrig mer besvärat mig mer efter detta.
Efter kom matte som också fick sig en hurring, om att ha lösa hundar springande på allmän väg inte är ok.
Nästa gång kan det vara ett litet barn som är ute och leker på vägen.
Kniv tror inte på och är dess utom olagligt att bära med sig på allmän plats.

Camilla Lundin

1967 • Uppsala

#22

•

16 oktober 2010 kl 14:25

Gilla

Jag är verkligen inte rädd för hundar tvärtom jag älskar dem och just därför tycker jag inte man ska straffa hunden om den tillåts skrämma en. Det är ju ägarens fel om hunden springer lös och jagar joggare! Ge er på ägaren och skäll ut den eftter noter är mitt råd! Jag har alltid min hund med när jag springer men min nuvarande hund älskar att jaga allt som rör sig så även joggare (tror jag hon har aldrig fått chansen) och just därför är hon alltid kopplad tills dess att jag tränat bort jakten. Visst misstag kan väl hända även med en vältränad hund men då tar jag som hundägare helt på mig skulden och ber ev jagade joggare så hemskt mycket om ursäkt. Minns ett tillfälle när jag var ute och sprang med min förra hund som jag hade en fungerande lydnad på och som därmed kunde vara lös i spåret. Den hunden hade inget som helst jaktintresse utan tillbringade joggingturen med nosen i marken på sidan av spåret i jakt på spännande lukter efter löptikar. Vid ett tillfälle befann han sig ca fem meter framför mig och över ett backkrön framför oss kom en joggare mot oss. Plötsligt tvärstannar hunden och börjar vifta på svansen i "underlägsen" position. Jag fattade ingenting för normalt sett intresserade sig inte hunden för joggarna vi mötte i spåret. Joggaren på backkrönet stannar också och och ropar att han vill att jag ska koppla hunden eftersom han är hundrädd. Jag kopplade självklart och den hundrädde joggaren och jag inledde ett samtal. Efter ca tio minuter undrade han om han fick klappa hunden och när vi skildes åt efter ca en halvtimme insåg han att det nog finns hundar man inte behöver vara rädd för också!

Sven Andersson

1966 • Kista

#23

•

16 oktober 2010 kl 15:15

Gilla

"Minns ett tillfälle när jag var ute och sprang med min förra hund som jag hade en fungerande lydnad på och som därmed kunde vara lös i spåret."

Det bestämmer inte du utan det gör lokala ordningsstadgan (och andra tillämpliga lagar/förordningar).

Rickard Wirèn

1978 • örebro

#24

•

16 oktober 2010 kl 15:24

Gilla

jag är också rädd för hunda, jag unviker väg och spår som jag vet finns hundar
det någon som har med sig ilia för hundar men för oss,

örebro

Emilia

1981 • Göteborg

#25

•

17 oktober 2010 kl 10:09

Gilla

"En kaxig tax skällde och försökte bita mig i hälen när jag sprang genom ett villa område.
Vände mig snabbt om och satte foten under hunden.
Skickade i väg taxen genom luften och den hamnade i buskarna en meter längre bort, !"

Detta var nog bland det värsta jag läst..
Sparka en hund så att den flyger iväg. Tänk om du träffat huvudet och den dött? Mår illa.
Och ni som tycker att man ska ha kniv med sig för att använda mot hundar.
Fruktansvärt.
Jag är livrädd för människor som er.

Pia Malmgren

1973 • Arlöv

#26

•

17 oktober 2010 kl 10:57

Gilla

Tack Emilia!
Har också följt denna diskussionstråd och blivit mer och mer förskräckt...

Jag är också rädd för hundar i löpspåret, trots att jag själv varit hundägare och rent allmänt är en stor djurvän. Men jag kan aldrig veta hur en okänd hund kommer att reagera när jag kommer springande.

Men att springa beväpnad! Hur kan det någonsin vara ok någonstans?! Sen att avråda från detta men tycka att det är ok att sparka på en ettrig tax. Jag saknar ord.... Denna incident kan på sin höjd ha varit fruktansvärt irriterande, har knappast utgjort någon livshotande fara. Varför straffa hunden för ägarens oförstånd?

Det brukar räcka långt att ropa "Håll in hunden" när man närmar sig. I några få fall har ägaren ignorerat det, vilket bara är att beklaga. I de flesta fall ha de helt enkelt inte hört att någon kommer bakifrån och tar tag i hunden direkt. Då skadar det inte heller att kosta på sig ett litet tack när man passerar.

Man har allt att vinna på att själv handla rätt, även i de fall då andra handlar fel!

Larry_A

1971 • Göteborg

#27

•

17 oktober 2010 kl 12:19

Gilla

"Man har allt att vinna på att själv handla rätt, även i de fall då andra handlar fel!"
Säg det till oss som blivit attackerade/bitna av hundar och du blir utskrattad. Man måste sätta press på slappa hundägare som tex denna person gjorde http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7969268.ab

Sparka eller slå på nosen samt strypgrepp på attackerande hundar gör att slappa hundägare uppfostras att koppla hunden och hålla sina hundar under uppsikt enligt jaktlagen http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19870259.HTM som få hundägare lever upp till.

Pia Malmgren

1973 • Arlöv

#28

•

17 oktober 2010 kl 12:28

Gilla

Larry, det är helt klart att det är en fruktansvärd upplevelse att bli attackerad av en hund. Jag försvarar definitivt inte slappa hundägare som inte håller hunden kopplad ordentligt (vissa tycks tro att löplina räcker...).

Men att skada hunden, annat än i rent självförsvar, anser jag inte vara rätt sätt att uppfostra ägaren.

Rolf Wikström

1960 • Kungsholmen

#29

•

17 oktober 2010 kl 12:41

Gilla

"Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade. Rädsla kan också förklaras som ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet. Rädsla varierar kraftigt från person till person, och kan sträcka sig från en mild känsla av oro till extrem rädsla, kallad paranoia, skräck eller fobi.
Rädsla är ett fenomen från en beteendemodifikation, men fenomenet kan förklaras utan att rädsla kopplas till det. Att helt enkelt avvisa sin rädsla får ofta inte avsedd effekt. Man kan lära sig att bli rädd för saker, och detta är kopplat till det emotionella centret i hjärnan. Rädsla är en fundamental instinkt med koppling till neuronerna i amygdala i hjärnan.
Hos människor aktiveras rädslan av den parasympatiska nervsystemet (Flykt eller slagsmål hjärnan eller reptilhjärna) då hon oftast möter en överlägsen fiende. Den parasympatiska nervsystemet släpper ut då adrenalinet i kroppen så att hon kan springa snabbare än annars, samtidigt som hon försöker se fysiskt större ut. Om det skulle misslyckas, som t.ex hon blir tillfångatagen och kan inte fly, så kan rädslan omvandlas till ilska så att hon kan försvara sig och ändå överleva"

Källa wikipedia

Mance Ryder

1978 • Handen

#30

•

17 oktober 2010 kl 13:25

Gilla

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7969268.ab

Apropå att sparka på hundar som springer fram lösa.....
Inom rättsvärlden brukar man tala om proportionalitetsprincipen. http://sv.wikipedia.org/wiki/Proportionalitetsprincipen
Vet inte om den kan tillämpas i detta fall, men en 10-veckors valp är inte stor och borde betraktas som relativt harmlös.
Upplever man situationen som hotfull så kan man utan problem lyfta bort en 10-veckors valp.
Å andra sidan har jag svårt att förstå vad som händer i huvudet på någon som är hundrädd eftersom jag inte är det. Men att det i detta fallet rör sig om kraftigt övervåld borde även samhället/staten ställa upp på tycker jag.....

Peter Andersson

1965 • Eksjö

#31

•

17 oktober 2010 kl 13:38 Redigerad 17 oktober 2010 kl 13:49

Gilla

Som icke det minsta hundintresserad kan jag i princip inte skilja annat än rent nyfödda valpar från vuxna hundar, icke heller är jag intresserad av att lära mig bara för att okopplade ägare skall kunna känna sig säkrare å sina dregglande älsklingars räkning.

De hundar som har attackerat mig har inte legitimerat sig först, så jag har/hade ingen aning om de var tio veckor eller tio år... ;-)

Tillägg: För eventuell bettsårinfektion och biologiska skador av den typen gör det ju heller ingen skillnad om hunden är en valp eller vuxen, storleken har ingen betydelse, att påstå det är som att säga att det inte är våldtäktsförsök om kvinnan blir hotad med kökskniv/smörkniv istället för en morakniv...

Lars Nilsson

1960 • Torslanda

#32

•

17 oktober 2010 kl 16:06

Gilla

Det blir bara värre och värre.
Emilia!
Har du läste mitt inlägg ordentligt. Jag sparkade inte på en hunden.
Utan satte foten under magen och hivade iväg den en meter in i en buske.
Det stor skillnad på försöka skada ett djur medvetet eller att markera att detta inte är ok. Att försöka bita någon i benet.
Pia Jönsson hur vet du att taxen var en ett årig valp.
Enda förklaringen är att det är din hund eller känner ägaren.
Naturligtvis är det hundägarens ansvar att hålla hunden kopplad.
Men hur skall du som joggare vet hur hunden regerar om du möter en lös springande hund.
Är det en valp som vill leka eller knark påverkad hund med dåligt humör.
95 % av alla hundar man möter på är inget problem med.
Men de andra 5%.

Pia Malmgren

1973 • Arlöv

#33

•

17 oktober 2010 kl 17:44

Gilla

Ja du Lars... hade du läst mitt inlägg ordentligt hade du sett att jag skrev ettrig...inte ettårig. Jag har inte en susning om vem ägaren är.

Lars Nilsson

1960 • Torslanda

#34

•

17 oktober 2010 kl 18:54 Redigerad 18 oktober 2010 kl 11:10

Gilla

Jag läste fel Pia. Ursäkta.
Men jag har inte sparkat hunden som Emilia skrev.
Min grabb brev biten tre gånger i maj och han fick varken ursäkt eller ersättning för sina sönder slitna kläder.
Han hade inte gjort något innan han blev attackerad.
Utan stod på gatan helt oskyldigt
Så jag har full förståelse för alla som har respekt för hundar.

Larry_A

1971 • Göteborg

#35

•

17 oktober 2010 kl 22:46 Redigerad 17 oktober 2010 kl 23:05

Gilla

@Peter Andersson. Precis så!

Tillägg: Attackerande hundar ÄR och förblir attackerande hundar oavsett ras, fart, storlek, tid på dygnet, ägare, temperatur, vindriktning, plats eller nåt annat...

Proportionalitetsprincipen?!?!? Det här är inte folkrätt utan jaktlagen som är tillämpligt lagrum. Det tråkiga är att jaktlagen inte drabbar slappa hundägare utan vi fridfulla löpare får ta lagen i egna händer mot de attackerande hundarna. Om alla hundägare levde upp till jaktlagen skulle inte dessa "hunddiskussioner" pågå år ut och år in...

@Pia det är så lätt att säga hur man inte ska göra. Säg i stället hur man på ett effektivt och mätbart sätt ska uppfostra slappa hundägare att leva upp till jaktlagen!

Så var ska man då få ha sina hundar i fred från oss fridfulla och hälsofrämjande löpare? Det är nog en fråga som hundägare borde ställa sig INNAN man skaffar hund.

Bob Johansson

1968 • Hindås

#36

•

18 oktober 2010 kl 19:41

Gilla

Jag var rädd i början för hundar när jag börja springa. Värsta attacken jag hade var när en närapåfullvuxen schäfer hoppa upp på ryggen och jag blev skiträdd och jag fick närapå panik varpå ägaren ropar att det var bara en valp. Antagligen världens största valp. Efter det skrek jag ord som är sencurerade och jag var mäkta arg och rädd på samma gång. Det var riktigt hemskt. Men jag har inte slutat springa för det. Jag försöker numera ignorera hundar jag möter och springer i samma takt som innan. Och jag tackar numera ALLTID de hundägare som tar till sig hunden och visar att VI alla ska samsas ute i naturen. De FLESTA är görabra hundförare och de skall inte glömmas bort av de få som tappat sin kontroll av deras hund. Den dag då en hund biter mig lär jag om jag har mina sinnen under kontroll försvara mig så till den grad att jag blir fri igen. Inte letar jag upp ägaren när hunden satt sina käkar i mig. Det gör jag troligen först när jag är fri. Men det har ännu inte skett och hoppas så aldrig sker.
GLÖM INTE tacka de som är bra hundförare eller bara heja lugnt vid passage. Det blir så mycket trevligare då och då är du uppskattad som ööpare och hundföraren känner också uppskattning. /13013

Larry_A

1971 • Göteborg

#37

•

19 oktober 2010 kl 10:54

Gilla

http://www.svenskahjaltar.se/article7978507.ab