20 november 2013 kl 19:10
Min erfarenhet av att köra intervaller så hårt att jag drar på mig större mängder mjölksyra är nog enbart negativa. De passen har varken känts bra under passet eller efteråt.
Problemet när mjölksyran börjar göra sig påmind i större omfattning än att den nätt och jämt är förnimbar är att tekniken blir lidande. Löpsteget tappar sin spänst, stegfrekvensen minskar och fotisättningen tenderar att ske längre fram med en bromsande effekt som följd och en ökad belastning för bl.a. knäna. Konsekvensen av detta brukar bli att jag så gott som alltid får ont någonstans antingen redan under passet eller efteråt och i vissa fall även under något eller några av de efterföljande passen. Återhämtningstiden blir också, som redan nämnts, betydligt längre.
Sammantaget gör detta att längden och/eller intensiteteten på efterföljande pass måste reduceras ordentligt jämfört om intervallpasset bara körts "ganska hårt". Sett till helheten gör det att träningseffekten i stort sett uteblir eller i alla fall blir betydligt mindre än om jag bara kört "ganska hårt".
Däremot brukar jag under korta intervaller ligga på en fart som vida överstiger tröskelfart, men med en lämpligt avvägd vila i förhållande till farten så innebär det ju inte att några stora mängder mjölksyra hinner ackumuleras över tid och tekniken och spänsten i löpsteget blir därför god genom hela passet. Dessa pass brukar snarare ge en väldigt uppfriskande känsla i kroppen men självklart sliter dem ändå så pass att jag inte tycker att det känns lämpligt att låta dem utgöra mer än max 5-10% av den totala veckodistansen.