14 september 2010 kl 11:01
Jag håller nog med ciczck, att klara halvmaran på 2 timmar kräver nog inte specifik snabbhetsträning (vilket hade varit fallet om du siktat på t.ex. 1:30) utan snarare att mala på.
Jag har gjort som du tidigare:
Sprang min första halvmara 2007 med endast ett tiotal 10-11km-pass i bagagaet som längst.
Efter 14km på halvmaran blev det tufft och jag fick slita hårt för att ta mig i mål på 1:58 vilket jag dock var ganska nöjd med eftersom jag klarade loppet och under 2 tim dessutom.
2008 hade jag betydligt mer träning i bagaget, fler långpass också (även om de inte var jättemånga, men ett par på 17-18km).
Jag trodde mig ha kapacitet för 1:45 om jag gjorde ett bra lopp.
Sprang med GPS och hade full koll på tempot, höll jämn 5:00-fart första milen men sedan blev det tungt.
Förmodligen var 5:00 precis lite för fort just den dagen (dagsformen kan ju variera) och redan vid 12km kände jag att 1:45 var en omöjlighet.
Dum som jag var så slog jag inte av på takten och siktade på kanske 1:50 i totaltid (vilket ju fortfarande varit en bra tid), utan jag fortsatte att försöka pressa mig.
Det var för långt kvar av loppet för att detta skulle hålla, jag tappade ännu mer och gick till slut in i väggen.
Gick i några backar osv.
Tid: 1:58 igen, t.o.m. 30 sek långsammare än första gången om jag minns rätt.
Om jag sprungit i 5:10-tempo första milen hade det nog gått mycket bättre, så lite skillnad kan vara avgörande ibland.
Det är en konst att lära sig känna exakt på vilken sida om "gränsen" man ligger tempomässigt. En lyckad dag flyter det på (2009 sprang jag halvmaran på 1:40), en misslyckad dag går man in i väggen.
Boken du länkar till har jag också köpt och följt lite sporadiskt. Den innehåller bra farttabeller och intressanta träningsprogram, men man får vara medveten om att de ofta är väldigt tuffa så man får känna efter ordentligt vad kroppen klarar.
Jag körde lite enligt FIRST (som ju metoden i boken kallas) i våras då jag laddade för Marathon och det slutade med att jag fick lämna återbud pga skada.
Jag vill inte skylla på boken, men så här i efterhand så upplevde jag att den nog inte var rätt just då när jag var i lite halvtaskig form och hade små skadekänningar.
Personligen skulle jag hellre plocka fram den igen då jag känner mig stark, frisk och i hygglig form och därmed är redo för att köra riktigt hårt under en period.
Som du själv berör så borde du kanske till ett annat år köra längre långpass, varför inte längre än tävlingsdistans 21km?
Då i väldigt lugnt tempo, men det är bra att mentalt flytta gränsen, en halvmara kommer då kännas "kort".
Annars gäller de gamla vanliga tipsen: Spring långsamt då du springer långt, fortare då du springer kortare.
Släng in något testlopp någon gång då du känner dig fräsch, då du kör rätt så långt i hygglig fart, gärna med fartökning för att vänja dig vid att kunna öka snarare än tappa på slutet.
Lycka till!
