Löpning • Övrigt • 99 inlägg • 3312 visningar •

Rolig kommentar

titti svensson
1978 • tyresö
#1
•
16 september 2009 - 14:45
Gilla
Folk som inte löptränar tycker ofta att marathonlopp och liknande är helt galna upptåg. Det blev extra tydligt när jag pratade med en väldigt otränad kompis:

Han: Hur långt är det egentligen?
Jag: 4.2 mil
Han: Springer man hela tiden???
Jag: Ja, det är väl tanken.
Han (med lättad röst): Ja, men ni stannar väl för lunchpaus iallafall?
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Lena M
1961 • Norrtälje
#61
•
24 september 2009 kl 10:49
Gilla
En gammal klassiker:

kompisen och jag sprang vår vanliga runda på friskvårdstimmen vid lunchtid på Södermalm. På väg ut på rundan passerar vi en liten park där en gubbe (ni vet av den där härliga sorten som bara finns på Söder och som kanske inte altlid är helt nykter) sitter på en bänk och ropar till oss:
- Vart är ni på väg flickor?
och vi svarar det enda rätta och sanningsenliga svaret:
- Tillbaka hit!

Sant, förvisso. Men vi tyckte nog själva att det lät ungefär lika dumt som gubben gav uttryck för med sitt skratt och sina ord om "galningar" som klingade i våra öron på väg ut mot Ringvägen :-)
Andreas Petersson
1972 • Kyrkhult
#62
•
24 september 2009 kl 11:43
Gilla
Provade ett tag med Maffetone. I den längsta och även brantaste backen på slingan blir det tvärstopp, pulsklockan tjuter. Tar några myrsteg uppför och ligger precis vid gränsen. Då kommer en hurtig äldre farbror med stavar ikapp och förbi mig varpå han säger:
-Där ser du vad man har stavar till.
I en luddig förhoppning om att han tillhör den inskränkta kretsen som kan tänkas förstå min belägenhet gör jag en uppgiven gest och säger:
-Maffetone.
Farbrorn tittar lite brytt på mig och säger:
-Godafton!
Det här utspelar sig mitt på dagen.. Jag börjar förstås gapskratta. Provade ett par lågpulspass till senare, men endast i tidig gryning.
Anders Fritz
1965 • SAXTORP
#63
•
24 september 2009 kl 12:11
Gilla
@ Andreas: Mina kollegor här på kontoret undrar vad det är som fick mig att gapflabba. "A, inget speciellt"...
Jag ger mig inte in i en omöjlig förklaring, inga löpare mer än jag här.
Henrik Pettersson
1973 • Täby
#64
•
24 september 2009 kl 15:24
Gilla
För några veckor sedan körde jag intervaller runt Rönningesjön. När jag stod och pustade ut inför den sista intervallen (ganska exakt på den plats där det igår landade en helikopter som polisen var intresserad av) kommer det fram en kvinna med hund och frågar:

- Du håller väl inte på att dö?

Det gjorde jag som tur är inte, men jag antar att jag såg ganska sliten ut.
Bruce B.
1962 • Söråker
#65
•
24 september 2009 kl 16:10
Gilla
Min 7 åriga son sa till sin Mormor: Pappa äter mycket för att bli tjock, så att han kan springa för att bli smal.

Barn kan se rak igenom all bullshit :)
Espen Ringom
1975 • Oslo
#66
•
24 september 2009 kl 16:23
Gilla
haha!

Dette var skikkelig artig! Funny!
Mats Ågren
1965 • Floda
#67
•
24 september 2009 kl 21:17
Gilla
En måndag hasade jag stönande runt på arbetsplatsen.Jag hade badtofflor på fötterna och var rejält mörbultad efter att otränad ha sprungit det första Broloppet under lördagen.
Min kollega tittade undrande på mig och frågade efter en stund ganska tveksamt: Var det trevligt på brölloppet??

Missförstånd piggar verkligen upp ibland!
Rickard Mattsson Haack
1988 • Helsingborg
#68
•
28 september 2009 kl 15:46
Gilla
Upp med den här :)

Kanske är där någon som har några fler kommentarer att dela med sig av.
Jonas Larsson
1984 • Floda
#69
•
28 september 2009 kl 18:53
Gilla
Fick en halvrolig kommentar idag när jag var på möte:

- Cyklade du idag Jonas?

- Nej, är lite sliten efter Lidingöloppet så jag vilar idag.

- Jaha, jag har hört att det loppet kan vara riktigt jobbigt om det regnar. Tur att ni hade bra väder i lördags!

Och jag som tyckte det var rätt jobbigt att springa ändå... måste vara klen!
Johanna
1978 • Norrtälje
#70
•
13 september 2010 kl 13:41
Gilla
Sjukt rolig tråd... tyvärr tycker inte mina arbetskamrater att det är lika roligt med mig skrattandes och fnissandes olidligt mycket... bör sägas att jag sitter i öppet kontorslandskap med kollegor som INTE är löpare... stor risk för flygande föremål med mitt bakhuvud som mål! =D
#71
•
13 september 2010 kl 14:00
Detta inlägg har raderats
Jonas Wincent
1970 • Sala
#72
•
13 september 2010 kl 21:09
Gilla
Jag sprang ultralöpning på Åland i helgen. Vi var bara två, jag och Stephan T. Sträckan var 84,4 km och Åländskt mästerskap i dubbelt marathon. Efter 56 km packar jag ihop och ger upp, Stephan trummar på allt mer sliten men går i mål efter 13 timmar. Dagen efter pratade jag med tanten jag hyrde stugan av och berättade vad vi hade gjort, hon hade också sett Stephan sa hon och lade till med en besviken röst :"-men då GICK han", det var på kvällen cirka 9 timmar efter start.
per andersson
1963 • Älvängen
#73
•
13 september 2010 kl 21:45
Gilla
Brukar kunna svara för mig i vanliga fall. Verkar kunna komma upp ett snäpp till när jag stånkar mig runt. I våras sprang jag ett mil-lopp. Efter en jobbig uppförsbacke stod en klunga människor och hejade på oss stackare som kom springandes sist. En av dom som "hejade på" var en gammal klasskamrat. Han skrek åt mig: "Men spring då, Pelle!". "Spring själv, Ditt lata helvete!" Flög det ur mun på mig! Jag fick dock rejäla skratt från publiken och sedan gick det liksom lättare att springa!
Walker67
1947 • Växjö
#74
•
13 september 2010 kl 23:58
Gilla
Vad kallas det att jogga med hunden ?
Svar: Dogging !
Örjan Mattsson
1970 • Nordingrå
#75
•
14 september 2010 kl 09:38 Redigerad 14 september 2010 kl 09:39
Gilla
I våras sprang jag 2-tusingar på grusbana medan mina döttrar tränade fotboll på den intill liggande grusplanen. Vid sidan av stod ett gäng tonårstjejer som hade träningstiden efter mina döttrar och väntade på sin fotbollsträning.

Jag låg ju och nötte ganska många varv så en av tjejerna kunde efter en stund inte hålla sig:
- Hur många varv har du sprungit egentligen?
- Vet inte, svarade jag flåsande (körde 3 x 2000 med 4 min joggvila),
småleende för mig själv.
Efter ytterligare en stund och ett antal varv så utbrister samma tjej:
- Är du inte klar snart?

En smårolig episod som tyvärr visar lite på ungdomars oförståelse inför konditionsidrotter. Till saken hör kanske också att jag är ganska ensam om att nöta på gruset på friidrottsbanan I Ullånger...
Erik "Tricky" Fries
1961 • Göteborg
Administratör
#76
•
14 september 2010 kl 13:42
Gilla
Det här hände på andra varvet på årets Stockholm Marathon. Jag var på väg uppför Torsgatan med kanske inte det allra lättaste löpsteget. En kvinna på trottoaren ropar "Det ser bra ut!". Trots att jag hade full fokus på att klara de sista kilometerna lyckades jag svara "Du ljuger så bra!" à la Linda Bengtzing, vilket gav en del roade blickar från både publik och medtävlare.
Per K
1974 • Västerås
#77
•
14 september 2010 kl 14:25
Gilla
Sagt från instannande bil på enslig grusväg då jag flämtade mellan intervaller:
"Vill du ha lift någonstans?"

Efter att jag (förhoppningsvis) vänligt avböjt:

"Jo, man vill ju gärna hjälpa dem som inte ser ut att må så bra..."

Ola söderblom
1976 • Vällingby
#78
•
14 september 2010 kl 14:52
Gilla
I slutet på ett långt långpass så mötte jag tre tjejer på häst som frågade om jag inte ville låna en häst.
Jag såg nog ganska trött ut,men det var ändå svårt att hålla sig för skratt.
Therese Holmgård
1980 • Stockholm
#79
•
14 september 2010 kl 15:21
Gilla
Jag har en kollega till mig som undrade om jag kunde komma in och jobba en lördag i början på sommaren.
Jag svarade
"Tyvärr, men jag ska springa Stockholm Marathon då" och fick till svar,
"Ja ha, men det tar väl inte hela dagen?"

Vad svarar man på det...:)
Märta Johansson
1980 • Vik
#80
•
14 september 2010 kl 23:08
Gilla
En killkompis berättade att när han bodde i närheten av Pildammsparken i Malmö, där Vårruset går, så stod han och hans kompis på balkongen och tittade på alla tjejer som sprang förbi. Då sade kompisen hänfört:
"2000 tjejer... Det är 4000 bröst!"

:-)
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.