Löpning • Träning • 13 inlägg • 695 visningar •

En gröngöling behöver råd

R
1984 • Göteborg
#1
•
12 augusti 2010 - 20:40
Gilla
Jag började löpträna i maj och har sedan dess löptränat en eller två gånger i veckan. Jag klarar en mil på strax under timmen, något som för mig är sååå stort eftersom löpträning har varit det absolut värsta jag har vetat!

Det som jag känner är otroligt irriterande när jag löptränar är att benen säger stopp efter sisådär en mil eller strax däröver. Flåset klarar mer, men benen orkar inte.

Därför tänkte jag höra om någon har tips på hur jag ska träna upp mina ben (framförallt vaderna och vristerna) så att jag kan öka i distans och orka mer än 1-1,2 mil?! Mitt mål är att springa en halvmara.
Andreas Simon
1971 • Västerås
#2
•
12 augusti 2010 kl 21:27
Gilla
Jag törs utlova att det bara är en vanesak (det är inte alltför länge sedan jag själv hade samma känningar vid ca 12 km). Spring samma sträcka igen och försök sen att sakta men säkert allt efter som veckorna går att öka distansen. Stalltipset: Sänk farten, öka distansen!
R
1984 • Göteborg
#3
•
12 augusti 2010 kl 22:28
Gilla
Det var ungefär så jag tänkte... För att ta sig från noll till milen och strax däröver gick ändå relativt lätt. Men det är väl för att jag har själva grundkonditionen från spinning och så.

Vilken hastighet bör jag lägga mig på tror du? Hur snabbt bör jag öka? Är det en kilometer i veckan? Mer eller mindre? Jag vill verkligen inte stressa fram resultat! Skadad har jag inte lust att bli! Varvet är ju inte förrän i maj nästa år. SAmtidigt vill jag gärna se resultat och inte alltid behöva stanna efter 1-1,2 mil... Framsteg peppar ju!
Andreas Simon
1971 • Västerås
#4
•
12 augusti 2010 kl 22:55
Gilla
Nu är inte jag någon guru precis, så ta mina råd med en nypa salt (det gäller förresten alla råd över internet).

Kör lite långsammare än ditt miltempo.

Öka allt efter som det känns bra. Du kommer nog märka att uthålligheten snabbt förbättras. Men bli inte övermodig! Försök hålla tillbaka något och öka bara försiktigt. Det är annars lätt att dra på sig skador. På dessa forum brukar ofta 10 %-regeln åberopas, dvs. öka inte mer än 10 % i veckan. Det kan nog vara en ganska bra tumregel men även 10 % är rätt mycket, enligt min erfarenhet.

Kör på och det kommer mer framsteg! Lycka till!

Elisabeth S
1958 • Göteborg
#5
•
12 augusti 2010 kl 23:06
Gilla
På marathon.se finns en hel del råd om träning. Där kan du säkert få några tips.
Lycka till!
Oldboy
1952 • Danderyd
#6
•
13 augusti 2010 kl 00:37
Gilla
Rebecca, du säger att du springer en till två gånger i veckan. Kör du annan träning också? Något som stärker exv dina vader och vrister? 1,5 pass i veckan är lite lite för att komma upp i distans utan att riskera skador. Högst vart tredje löppass tycker jag ska vara ett långpass där du gradvis ökar sträckan, enligt Andreas´ råd. Och jag rekommenderar minst tre träningspass i veckan, varav minst två är löpning. Tycker du det är för mycket så tycker jag att du ska nöja dig med lite kortare distanser, 10-15 km som mest. Ska man springa långt ska man också tycka att löpning är roligt och då bör man ge sig ut ofta.
Om du inte exv går långa sträckor i jobbet, cyklar långt till jobbet nästan dagligen eller får annan vardagsmotion.
R
1984 • Göteborg
#7
•
13 augusti 2010 kl 08:34
Gilla
Jag tränar såklart annat också! Gym/skivstång, morgonpromenader, spinning, step up, danspass... Jag har tidigare vårar och höstar försökt träna tre till fyra gånger i veckan. Då har jag inte löptränat. Det kom jag ju igång med i maj/juni.

Självklart tycker jag att det är roligt! Annars hade jag ju lagt ner det. Tidigare tyckte jag att det var den värsta träningen, men efter att ha bitit ihop och kommit över den tröskeln så tycker jag att det är kul och bra med löpträning!

Jag ska försöka löpträna minst 2 gånger i veckan nu under höst/vinter/vår. Sen köra spinning, gym eller andra pass utöver det. Jag skulle inte kunna välja bort annan träning för löpningen utan vill ha en bra kombination.

Mitt mål är inte att varje vecka köra en halvmara eller tvunget ligga på distanser över 15 km. MÅlet är att KLARA en halvmara till våren på en tid som jag känner mig nöjd med. Sen innebär det självklart träning för att nå dit (dvs långpass på över 15 km), men i övrigt ser jag inget nöje med att köra långpass på över 2 timmar varje vecka.

Ska under nästa löpträningspass försöka sänka tempot och höja distansen med någon kilometer. :) Så får vi se vad benen säger!
Lina Ekeroth
1987 • Örebro
#8
•
13 augusti 2010 kl 12:56
Gilla
Jag tror jag ställde en nästintill identisk fråga här på forumet i våras :) Jag var i samma sits som du, hade hållt på med löpningen i ca 3-4 månader, kommit upp till en distans kring 1 mil på mina "långpass", dock i lite långsammare tempo än vad du springer i. En aktivitet som tidigare varit pest och pina hade helt plötsligt blivit bland det roligaste jag kunde tänka mig och därför var det självklart oerhört frustrerande när man kände att benen inte riktigt hängde med i flåsets utveckling!

Jag följde regeln "inte-mer-än-10-procents-ökning-per-vecka" men lyssnade antagligen inte tillräckligt på benen när de sa att detta är skitjobbigt så i april åkte jag på en lårskada och kunde inte jogga på ca 3 månader.

Nu tränade inte jag lika mycket alternativ träning som du gör och jag är en ren nybörjare inom det här jag med men jag känner igen din känsla så väl så därför är mitt tips att lyssna på benen! Tillåt dig själv att ha en platå, låt bli att öka under par veckor, det är värt det för att slippa åka på ett längre löpuppehåll!

Självklart behöver man ibland pressa kroppen för att komma vidare (det kan säkert "löparrävarna" här inne berätta mer om ;)) men jag tror att det är så lätt när man är helt nykär i löpningen att man blir lite för överambitiös!

Lycka till i fortsättningen :)
R
1984 • Göteborg
#9
•
13 augusti 2010 kl 13:57
Gilla
Lina! Det verkar som att vi upplever helt samma sak. Du beskriver min sitation på pricken. Jag vill absolut INTE pressa min kropp så att jag blir skadad! Då tar jag hellre ökningen i ett lugnt tempo! Målet med Göteborgsvarvet 2011 ligger såpass långt bort att jag kan ta tid på mig att öka långsamt och på så sätt kanske förhindra en skada som din.

Jag kan, precis som du beskriver, ha svårt att lyssna på min kropp. Men jag har blivit bättre på det nu det senaste året. Det är därför jag stannar efter milen. Sen kanske jag ska bli bättre på att pressa mig själv lite, lite till. Kanske öka en kilometer i taget, men inte mer.

Som du skriver... Är man nykär i löpningen är det lätt att bli överambitiös och jag är en sån person som gärna vill prestera mycket och snabbt! Ingen bra kombination alla gånger. :)

Jag får helt enkelt öka lite i taget och lyssna på min kropp! INgen idé att pressa sig uppmot 2 mil i höst och riskera något. Då är det bättre att öka långsamt och uppnå målet till våren och känna att kroppen mår bra av det!

Jag hoppas Lina att din skada blir bättre så att du kan ge dig ut i löparspåren igen!
Annette Garcia
1977 • Huddinge
#10
•
13 augusti 2010 kl 14:01
Gilla
Även jag har varit i samma sits som du och Lina. Jag tränar nu för Stockholm Halvmaran i September men följer Anders Szalkais program på marathon.se samt är med i löpargruppen Team Stockholm Marathon som tränar 1 gg/vecka tillsammans.

Jag måste kanske hålla lite med Oldboy. Jag tror inte jag skulle klara halvmaran med "enbart" 2 gg träning per vecka. Men ibland har man inte mer tid eller som du, tycker annat alternativ träning är minst lika roligt och ser löpning mer som en komplettering. I så fall är även mitt råd att sänka tempot. Kör näst intill löjligt långsamt på dina långpass. Det är tiden du är ute efter som räknas under långpasset och inte sträckan.

Även backträning är mycket bra för att få spänst och rätt styrka i benen. Va inte ledsen om du inte kommer över 12 km fyra veckor i rad. Du ska se, sen helt plötsligt släpper det och du kan springa längre. Ha tålamod, annars blir det skador! Det har jag själv upplevt!
Kajsa B
1987 • Göteborg
#11
•
13 augusti 2010 kl 14:11
Gilla
upplevde när jag skulle förbi den gränsen ungefär samma sak. men sänkt fart och envishet är grejen. det är bara att bestämma sig och se tempot som helt oviktigt, ta helst inte med en klocka första gången du ska springa längre än 10-12 km. Vet fler än mig som upplevt ordentlig trötthet vid 8-10 km, men när man väl tar sig över den distansen släpper tröttheten och man hamnar på rulle så det känns som man kan fortsätta i all evighet och att det är jobbigare att stanna än att fortsätta springa (bästa känslan!).

Fokusera dock på att hålla steget även när du börjar bli trött. annars är det som gjort för att skada sig. Bland tjejer är det tex vanligt att man sjunker lite i steget.
R
1984 • Göteborg
#12
•
13 augusti 2010 kl 14:19
Gilla
Tack för alla råd!! Jag tar till mig allt.

Annette! Jag tror egentligen också att två löparpass är lite för lite inför halvmaran, men i och med att loppet går först i maj nästa år så vill jag inte stressa fram resultaten för tidigt. Sen att jag vill öka och att jag under hösten kanske klarar fem-sex kilometer mer än i dag, dvs uppåt 1,5-1,7 mil. Men jag vill inte gå för fort fram så att jag tröttnar, blir skadad eller så. Jag kanske tänker fel, men spontant känns det bra så.

Jonnie Pettersson
1963 • Kimstad
#13
•
13 augusti 2010 kl 14:52
Gilla
När du joggat 1-1,2 mil och benen ger upp så kan du börja gå istället för att på så sätt förlänga passet. Det blir mindra slitsamt för kroppen och vartefter kommer du kunna springa längre.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.