28 juli 2010 kl 12:55
Redigerad 28 juli 2010 kl 12:56
Har varit starkt kritisk till Maffetone tidigare och är fortfarande övervägande kritisk. Men efter att ha läst på hans egen hemsida tror jag att jag förstått honom delvis: många elitlöpare och andra ambitiösa tränar så att de går över gränsen för vad som är optimalt och kan därför bli bättre av att minska sin träningsintensitet. Han skriver mycket om överträning.
Däremot har jag inte hittat någon enda hänvisning till resonemang eller studie som visar 1) att anaerob träning i sig skulle vara negativt eller 2) varför gränsen för aerob träning skulle hamna där den gör enligt hans "180-ålder"-formel, ens med korrigeringar. Han hänvisar bara till sin tränarerfarenhet: "time-tested formula". Uppenbarligen vet han att maxpulsen varierar en hel del med individen. Ändå gör han bara ett enda undantag, utöver några schablonmässiga korrigeringar, och det är för löpare över 65 år: dessa måste enligt Maffetone bedömas individuellt för där är variationerna så stora. Jag gissar att en del 80-åriga löpare bara behöver resa sig ur soffan för att pulsen ska närma sig 100 slag/minut så det blir så uppenbart att hans formel är för schablonmässig då.
Det har rimligtvis ett värde att hålla sig inom den aeroba zonen för dem som tävlar i ultradistans, Iron Man och landsvägslopp på cykel m m där man ska prestera optimalt under lång tid, men formeln är alldeles för schablonmässig för att kunna stämma mer än "ungefär för många" (precis för några och inte alls för en hel del).
Men att lägga ett mer långvarigt träningsprogram så att man långa perioder inte alls tränar vid hög puls tror jag helt enkelt är skadligt! Nyare rön pekar mot att den avtagande förmågan hos äldre idrottare delvis kommer sig av att de ofta inte anstränger sig så mycket de kan när de tränar längre, aldrig kör upp hjärtat till maxpuls t ex. Henry Kalloniemi lade nyss ut en länk om en löpare som inte fått sjunkande maxpuls från 40 till 65 år och han säger sig själv inte heller ha märkt av detta
http://www.jogg.se/?sida=forum&subid=12237
Dock fortfarande lite nyfiken på att en del av er som tränar enligt Maffetone efter sådär ett halvår-år gått från usel till hygglig/bra fart under schablongränsen. Naturligtvis springer man inte alls optimalt när man plötsligt ska hålla igen kraftigt så det finns mycket att hämta i löpekonomin. Om detta sedan är till nytta i mer "normal" fart är osäkert, steget blir med nödvändighet annorlunda. Hjärtat är väldigt elastiskt och man kan tänka sig att slagvolymen drivs upp när man envist mal på i samma puls som ändå är en arbetspuls med en viss ansträngning. Spekulation, visst. Jag springer själv fortare med lägre puls om man jämför mina milpass nu med fem år sedan, men skillnaden är mindre dramatisk, kanske 10% fortare med 10 slag lägre puls.
Så om den strikta gränsen: det finns ingen grund för att den är strikt eftersom den inte ens så säkert ligger rätt. Om det finns någon okänd mekanism som ändrar exv någon ämnesomsättning när kroppen märker att "Aha, det GÅR att få ut mer blod" kan man naturligtvis förstöra någon anpassning som äger rum, men den vetenskapliga grunden för detta är än så länge noll, såvitt jag sett (har dock inte läst hans böcker, men finns det vetenskapliga belägg brukar det villigt framhållas).