Foruminlägg av Pär Sandström

< < < 1 2 > > >
#1
•
3 juni 2008 kl 08:24
Gilla
Varenda gång jag är ute så hugger det till. Efter ungefär halva sträckan så kommer hållen krypande för att i stort sett hålla i sig hela vägen. Har tränat fotboll tidigare men aldrig upplevt det som ett sånt här stort problem.

Jag har testat att springa direkt efter mat, två timmar efter mat och också strax innan jag ska äta, men det spelar ingen roll... Hållen infinner sig som på beställning.

När jag springer så använder jag min telefon som mp3-spelare, så tipset med att hålla en sten i handen funkar inte...)

Hur uppstår håll, hur kan man förebygga, och hur kan man få bort den när den väl kommer?

Hoppas på kloka svar.

Vänligen Pär
#2
•
3 juni 2008 kl 08:31
Gilla
Allvarligt alltså??? Tror du att mobilen kan ha den effekten???
#3
•
3 juli 2008 kl 21:13
Gilla
Hejsan. Innan jag blev medlem här så mätte jag upp mina sträckor med en EU-moppe. Det diffar ganska mycket mellan det resultatet och om jag använder jogg.se:s kartprogram. Ska dubbelkolla med en annan EU-moppe, men OM jag måste redigera mina kartor och göra dem längre, hur går jag då tillväga?
Det smidigaste vore att bara förlänga varje runda med X antal meter och så räknas km-tiden om automatiskt, men det kanske inte funkar.

Kan någon hjälpa mig här?

Vänligen Pär
#4
•
4 juli 2008 kl 08:18
Gilla
Tack Johan för ditt svar. Gjorde precis som du säger tidigare och det var just det där med kartorna som inte gick att ändra. Nu tänkte jag testa på en runda jag inte använder, men det enda som gick att redigera var själva namnet på sträckan, INTE antal km, som för övrigt är avrundat till heltal och inte har decimaler som den faktiskt är uppmätt.

Gör jag nåt fel?

Vänligen Pär
#5
•
16 juli 2008 kl 20:48
Gilla
.... sitter själva "näringen" från föregående mål mat i?
Det jag menar är att jag vill vänta så länge som möjligt från det att jag ätit till att jag springer, då jag lättare får håll direkt efter mat.
Förstår att det är mycket individuellt, men kan man mellan tumme och pekfinger säga att: springer du en timmes löpning inom fyra timmar från det att du ätit så är det ok... Eller är det tre timmar, eller sex timmar?
Kanske lite otydlig fråga, men jag slänger ut den så får vi se hur det går.

Vänligen
#6
•
16 juli 2008 kl 20:53
Gilla
Har nu nästan bestämt mig för att nå ett för mig, för några år sedan, helt ouppnåeligt mål, dvs springa en halvmara.
JA JAG VET!!!!!
HEEEEELT sjukt...
Jag som är gammal fotbollsspelare är/var av den lata sorten som klarade att springa hur många 50-metersintervaller som helst, men allt över 70 meters löpning gick jag in i väggen direkt på!
Hursomhelst, den 26:e är det dags för ev. halvmara här i Östersund och jag har planer på att finnas på startlinjen.
Som ni ser, har jag inte sprungit ihjäl mig under året, men tycker oftast att det helt plötsligt blivit roligt att springa.
Mina funderingar är som sådana:
Tycker ni att jag ska springa? Japp, jag vet, det är mitt eget beslut, men det är alltid roligt att höra andras åsikter.
OM jag nu ska springa, hur ska jag lägga upp de sista 1,5 veckornas löpning? När ska sista löpningspasset ske? När ska sista milen springas?
Tacksam för svar.

Vänligen

#7
•
16 juli 2008 kl 22:57
Gilla
Japp Tergat. Allt stämmer i min träningsdagbok, och nej, det är inte mycket tränat för halvmaran, men det var liksom inte planerat att det skulle gå så långt, men nu har tankarna börjat att kretsa kring att jag faktiskt kan klara av det...

Sprang milen idag på 50 minuter och jag vet faktiskt inte hur fort jag har planerat att springa halvmaran, känner jag mig själv rätt så vet jag att det kommer att gå på tok för fort i början i alla fall... ;)

Men som många av er säger, det är ju bara att testa, man kan ju faktiskt gå också i värsta fall. Efter fyra timmar stänger får man kliva av, men nog ska man väl klara det... :)

OK, vi utgår från att jag springer, NÄR ska jag springa sista "långa" passet, dvs 10-15 km... lördag, en vecka innan, eller kanske onsdag samma vecka, eller ska jag helt enkelt vila mig i form från och med nu???

Tips mottages tacksamt, och för övrigt, tack för alla input.
Till nästa års EVENTUELLA mara (ej halv) ska jag träna mer, jag lovar....

Vänligen Pär
#8
•
19 juli 2008 kl 22:10
Gilla
Jaha, hastigt och lustigt är man härmed anmäld till Östersunds Halvmara som går av stapeln den 26 juli 2008. Helt galet!!! Men nu blir det till att ladda batterierna.
Jäklar vad kul det ska bli....
Målet, ja det får väl bli.............1.55???
#9
•
20 juli 2008 kl 13:29
Gilla
Csaba, min bästa kompis bor i Hindås utanför Gbg, och försökte ragga mig till det loppet redan i år, men jag tackade nej! Aldrig att jag skulle springa så jävla långt....
Konstigt att se hur man kan ändra sig...
Målet blir nog att åka ner och springa, för som du säger, jag har hört att det är en riktig folkfest!!!
#10
•
26 juli 2008 kl 20:33
Gilla
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!
Jag klarade det!!!! ;)
Nånstans kring 1.56.30 kommer sluttiden att ligga på.
Helt feldisponerat lopp, men ändå målgång under två timmar, jag är jättenöjd!!!!
Vi brottades med en otrolig värme och ingen vind att tala om, så det var rätt tuffa förhållanden.
Halvmaran inleds med ganska brant klättring den första milen vilket minsann satte sina spår. Jag inledde som vanligt piggt, FÖR piggt, visade det sig. En medtävlare som jag känner sen förut hade klockat mig på första kilometern till ca fyra minuter jämnt!!! IDIOTISKT, men det kändes ju så bra....*skratt*
Första milen avverkades på ca 50-52 minuter, vet inte exakt, försökte att inte kolla klockan så mycket.
Fick väl några rejäla svackor under loppet, men ivrigt påhejad av sambo och kompisar med extra vätskedepåer och dextrosol-intag så flöt det ändå på hyfsat.
När fyra kilometer återstod så kom man till Vallsundsbron som först går brant (känns det som) uppför och sen lika brant (känns det som ) nerför.
DEN tog verkligen knäcken på mig.
Sista 3-4 km snittade jag nog på 7 minuter....
Väl i mål så kom allt på en gång, spänningen släppte och jag grät faktiskt. Dels för att just spänningen släppt, men också för att jag faktiskt hade gjort det. Jag var så jävla glad, och då gjorde jag inte ett perfekt lopp, men man lär sig...
Direkt efteråt kändes det som vanligt, ALDRIG MER, men nu vete fan...
Göteborgsvarvet lockar och kanske blir det den här halvmaran igen nästa år. Hursomhelst, ett minne för livet och en jävla seger för mig själv!!!

TACK alla för ert support här inne.
Det går, bara man vill!!!

Vänligen Pär
#11
•
26 juli 2008 kl 22:40
Gilla
Tack, tack... och det blev inte bara en kan jag meddela....;=)
#12
•
5 augusti 2008 kl 11:38
Gilla
Hejsan.
Har fått blodad tand och hört talas om ett mil-lopp i Sundsvall i slutet av augusti.
Nån som kan delge mig mer info???

Vänligen Pär
#13
•
6 augusti 2008 kl 10:01
Gilla
Tack Annika. Precis det jag menade. Vilket typ av lopp är det? Terräng, eller landsväg, eller vad?
#14
•
17 augusti 2008 kl 18:49
Gilla
Efter att i somras fått blodad tand efter en halvmara här i Östersund, så införskaffades härförleden ett stycke pulsmätare. Meningen är väl att träningen ska bli lite mer kontrollerad än den varit tidigare.
Första rundan följde jag med brorsan som tränar efter Maffetone-metoden och låg då på en puls runt 140.
Det går alldeles för långsamt för mitt psyke så jag bestämde mig för att jag, om jag nu ska springa på pulsklocka, ligga kring 160 i puls.
Sprang idag milen och snittade ca 160, landade på knappa 57 minuter.
Problemet är inte flåset, utan orken i benen. Hur kan man på ett vettigt sätt jobba upp orken i benen. Är det så enkelt som att styrketräning räcker, eller ska man komplettera med intervall/backträning, kortare men snabbare pass osv osv?

Bra/dåligt med att springa på 160 i puls? Jag vet att det är väldigt individuellt, men är det en "lagom" arbetspuls eller ska man upp, eller ner?

Ja, jag vet, lite flummiga frågor, men är det nånstans man kan få svaret på dem så är det här!!! ;)

Med hopp om svar.

Vänligen Pär
#15
•
17 augusti 2008 kl 20:54
Gilla
Tack för era svar... Vad menar du med att man tränar % av sin maxpuls...?? Ponera att maxpulsen är 195, vid vilken puls är det då mest effektivt att springa?? Är det procentuträknat?

Tänkte på det här med intervaller, är det inget för benen, utan tar "bara" på flåset?

Vänligen Pär
#16
•
17 augusti 2008 kl 21:01
Gilla
OK, tack Thomas. Det var enkelt och prydligt förklarat!!!

Vänligen Pär
#17
•
18 augusti 2008 kl 19:28
Gilla
Jag ber att få tacka för alla kloka inlägg som svar på mina frågor. Som jag förstår det så finns det inget entydigt svar på hur man egentligen ska träna.
Som Maria sa, det KÄNDES lämpligt att springa kring 160, dvs flåset var obetydligt, och kanske är det där jag ska ligga.
Som några av er också säger, att läsa sig till mer kunskap från facklitteratur är naturligtvis en väg, att fråga här och få svar är en annan, och en tredje är att också själv känna sig för.
Samlar man de tre ingredienserna, tror jag man har grunden för en ganska så bra träning faktiskt!!! :=)

Stort tack för visat intresse.

Kommer att kasta ur mig fler mer eller mindre dumma frågor framöver.

Vänligän Pär mäd ä ägäntligän.... ;)
#18
•
9 september 2008 kl 15:18
Gilla
Hallå alla....

I dag mitt på dagen kom chocken... Helt plötsligt börjar vänster ben att värka något oerhört. Troligen är det benhinnan som smärtar. Springer ju lite till husbehov, men jag har inte sprungit sen i helgen när det som sagt helt plötsligt dök upp idag.
Jag är ledare för grabbens fotbollslag och igår stod jag i mål vid straffträning, det är det enda "annorlunda" jag gjort. Kan det verkligen vara benhinneinflammation?
Till saken hör att det smärtar bara när jag går - dock är den smärtan oerhört stark - samt att det inte gör ont när jag trycker på benhinnan. Tänkte nämligen prova att massera efter några tips här i olika trådar...
Kan det helt enkelt vara träningsvärk???
Jag är förbryllad.
Lys upp min annars så mörka tillvaro med lite konstruktiva förslag.

Vänligen pär
#19
•
15 december 2008 kl 20:44
Gilla
Försöker springa regelbundet, inga långa sträckor och heller inte i hög fart, men aldrig varit med om detta, trots 15-20 år som fotbollsspelare.
Började i förra veckan när jag efter fyra av sex km plötsligt fick lätt krampkänning i vänster vad. Dum som jag var fortsatte jag naturligtvis och tänkte att det skulle ge med sig. Stannade ett par ggr och stretchade och det blev bättre men inte bra. Dagarna efter var ett helvete!!!
Som en oerhörd träningsvärk helt enkelt. Har nu stretchat, fått lite massage och lagt på lite tigerbalsam då och då, och framförallt VILAT.
Idag gav jag mig ut på en testrunda i ett tempo som var lugnare än långsamt, och allt kändes bra tills jag sprungit en dryg km.
DÅ uppenbarade sig denna kramp igen. Jag fattar INGENTING!!!
Nån som har en förklaring, nån som har ett botemedel, nån som vill tillföra NÅNTING??
Fan, jag får ju abstinens, kanske därför jag är så grinig nu för tiden!!!!

Nä, men allvarligt! Finns det nåt att göra annat än att vila? Tror inte att det är en bristning, för då skulle det inte ha gått att springa felfritt i en km, utan tror snarare på kramp. Men under min aktiva karriär så fick man kramp i slutet av matcherna, var stel dagen efter och så körde man för fullt dagen därpå.
Så snälla hjälp!!!

Vänligen Pär
#20
•
21 april 2009 kl 19:14
Gilla
Hamnade som förstagångslöpare av varvet i sista grupp. Hur trångt är det egentligen att starta där?
Såg att tiden inte tas förrän man passerar startlinjen, kanske ska man ta det lite lugnt i början så att gruppen sprider ut sig?
Nån med erfarenhet?

Vänligen
< < < 1 2 > > >