26 juli 2008 kl 20:33
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!
Jag klarade det!!!! ;)
Nånstans kring 1.56.30 kommer sluttiden att ligga på.
Helt feldisponerat lopp, men ändå målgång under två timmar, jag är jättenöjd!!!!
Vi brottades med en otrolig värme och ingen vind att tala om, så det var rätt tuffa förhållanden.
Halvmaran inleds med ganska brant klättring den första milen vilket minsann satte sina spår. Jag inledde som vanligt piggt, FÖR piggt, visade det sig. En medtävlare som jag känner sen förut hade klockat mig på första kilometern till ca fyra minuter jämnt!!! IDIOTISKT, men det kändes ju så bra....*skratt*
Första milen avverkades på ca 50-52 minuter, vet inte exakt, försökte att inte kolla klockan så mycket.
Fick väl några rejäla svackor under loppet, men ivrigt påhejad av sambo och kompisar med extra vätskedepåer och dextrosol-intag så flöt det ändå på hyfsat.
När fyra kilometer återstod så kom man till Vallsundsbron som först går brant (känns det som) uppför och sen lika brant (känns det som ) nerför.
DEN tog verkligen knäcken på mig.
Sista 3-4 km snittade jag nog på 7 minuter....
Väl i mål så kom allt på en gång, spänningen släppte och jag grät faktiskt. Dels för att just spänningen släppt, men också för att jag faktiskt hade gjort det. Jag var så jävla glad, och då gjorde jag inte ett perfekt lopp, men man lär sig...
Direkt efteråt kändes det som vanligt, ALDRIG MER, men nu vete fan...
Göteborgsvarvet lockar och kanske blir det den här halvmaran igen nästa år. Hursomhelst, ett minne för livet och en jävla seger för mig själv!!!
TACK alla för ert support här inne.
Det går, bara man vill!!!
Vänligen Pär