Foruminlägg av Anton Bergdahl

< < < 1 2 3 4 > > >
#1
•
6 augusti 2007 kl 14:31 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Hej Per. Jag har ungefär samma ambition som du och milen avverkar jag idag på lite över 40 minuter. Det gäller dock en mil i slät terräng. Min erfarenhet av Lidingö är att man inte får slarva med backlöpningen eller långpassen...
#2
•
13 november 2007 kl 08:37 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag har kört med broddar från Spiky nu i 10 vintrar och de fungerar mycket bra. Faktum är att jag fortfarande inte slitit ut mitt första par!

I snöiga förhållanden (med några cm på backen) slinter de en del, men det gäller nog för allt du kan sätta på fötterna under dom förhållandena.

Det är ingen hit att springa på Spiky om det under stundom är barmark utan rena vinterförhållanden är bäst.

När det kommer till vinterskor är det flera jag känner som gillar Icebug. Själv kör jag med mina vanliga terrängskor för sommarbruk (Asics Trabuco) och kompletterar dom med Spiky.
#3
•
15 november 2007 kl 23:24 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Tommy: Jag köpte dom säkert på Intersport eller Stadium. Det är ju 10 år sedan så jag minns inte riktigt...

Jag har modellen med 4 dobbar fram och två bak. Den enda nackdelen är att häldelen ibland har snott sig så att dobbarna gått mot sulan. Ingen skada skedd dock.

Man behöver inte ramla omkull för att göra illa sig ordentligt utan broddar. Det räcker med ett rycka till lite oförberett så är sträckningen i ryggen ett faktum. Och så är det ju skitjobbigt att springa och småspänna sig hela tiden för att man inte har det där perfekta greppet.

Icebugs problem tycks vara att dobbarna går av/lossnar. En kollega ser detta som en fördel för han har nu fått sitt tredje par på tre vintrar på reklamation! De är så medvetna om problemet på Icebug att de tydligen godtyckligt ersätter de som klagar...
#4
•
16 november 2007 kl 17:42 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Håller med Håkan. Sikta på att göra bästa möjliga insats i Sthlm och ta varvet som träning. Därmed inte sagt att du bara ska hanka dig igenom varvet. Om du är fokuserad för en strong insats på helmaran och tränad för det så kommer du att dansa dig fram över halva distansen. Det är trots allt en ENORM skillnad mellan distanserna när det kommer till krav på förberedelser. Inte för att skrämma bort dig från helmaran, utan mest för att du ska låta bli att stressa upp dig över halvan...
I din uppbyggnad kommer du säkert att springa en halvmarathon-distans 5-10 ggr. Under de tillfällena kommer du att känna hur enkel den där dagen i maj kommer att vara!
#5
•
5 december 2007 kl 16:53 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Räcker människan i baksätet fingret mot fotografen?
#6
•
5 december 2007 kl 17:04 Redigerad 30 december 2006 kl 00:00
Gilla
Jag tror expertisen brukar rekommendera 2-2,5 timmar men själv brukar jag fuska lite och köra ungefär 1:45, vilket motsvarar ungefär en halvmara. Ibland slår jag på stort och adderar ännu en halvmil, men de tillfällena är lätträknade.

Om du maxat milen på 58 kanske du på långpasset ska hålla ett tempo motsvarande 1:10. Själv brukar jag ha lite svårt att springa för långsamt i förhållande till min miltid, men det är säkert individuellt. I ditt fall blir då långpasset ca 2 mil. Låter det långt nog?
#7
•
7 januari 2008 kl 22:43
Gilla
Det är heller inte alls säkert att du uppnår 192 bara för att en beräkning säger det. När jag var lika gammal som du är nu nådde jag 187 som högst vid ett tillfälle. Sedan dess har jag aldrig kommit upp ens i 185. Även om jag är så trött att jag inte ens orkar kräkas kommer jag dit.

Jag har nått min topp genom backintervaller (typ 10*150 eller 10*200 meter).

Att tangera maxpuls måste vara det jävligaste man kan uppleva. Jag mår nästan illa bara av att tänka på det...
#8
•
9 januari 2008 kl 21:14
Gilla
Jag har haft latenta problem med mina benhinnor i drygt 20 år (dvs från första skolåldern, då kallade man det för växtvärk). Känner igen din beskrivning av hur en lätt beröring kan få hela underbenet att värka. I mitt fall har jag dock haft ont även vid löpning eller gång när det varit ännu lite värre. I mitt fall har en sjukgymnast konstaterat att mina vadmuskler är i kortaste laget. Därför blev jag ordinerad extra vadträning med följande stretching, i syfte att förlänga musklerna och dess fästen (vadmusklerna fäster faktiskt litegrann på framsidan av knät). Om du är noga med din stretching tror jag du lugnt kan fortsätta löpträna. Kom ihåg att stretcha både långa och korta vadmuskeln. Skulle problem uppkomma kan jag också rekommendera värmeskydd för vaderna (fixerar och håller muskeln varm), alternativt nya skor. Bra skor (stabilitet, korrekt belastning i isättningen och dämpning) ska inte ge dig onödig värk.
#9
•
14 januari 2008 kl 21:54
Gilla
Om det nu är helt lika och det absolut inte går att skilja dom åt beträffande hur väl de passar ditt löpsteg (utgår ifrån att du testat dom rigoröst med fotspegel, löpband med kamera etc.)...
...så hade jag valt Asics. Jag har mycket goda erfarenheter av det märket. Nike känns mer som något annat än löparskor.

Jag tävlar i Asics Gel Noosa och de är helt suveräna över alla distanser. Lidingöloppet 2007 var blött och skitigt, men tack vare de skorna kändes det ändå lekande lätt (de väger ca 100 gram mindre än "vanliga" och dessutom ska de tydligen avge vätska bättre än andra modeller, därför kallas de triathlon-skor..).

Men som träningssko tycker jag 2120 låter bra. Själv kör jag med Asics Trabuco på terrängpass (har ett par NB också på rena asfaltlöpning/mängdträning) och vinterlöpning. Asics har aldrig gjort mig besviken.
#10
•
10 maj 2008 kl 16:55
Gilla
Blåsor redan efter 5 km! Det låter faktiskt riktigt allvarligt. Jag köpte en Adidas-sko ifjol och fick återlämna den efter en premiärtur på 25 km och en enorm blodblåsa rikare (den hade för högt stöd för hålfoten).

Jag är av uppfattningen att skor man ska springa i väldigt mycket ska få kosta "hur mycket som helst". För tillfället nyttjar jag 3 olika modeller (för olika terrängförhållanden och träning/tävling) och alla har med omsorg valts ut på nischade löparbutiker (handlar gärna både på Löplabbet, Runners Store och Gå & Löpkliniken (det senare ligger i Umeå)) som alla bemött mig som kund på ett väldigt professionellt sätt.
#11
•
14 maj 2008 kl 08:42
Gilla
Jag hade valt de lättare. Som tävlingssko kör jag själv med Asics Gel Noosa, som väger ca 100 g mindre än mina träningsskor. Dessutom sitter de som en smäck på foten. Har sprungit både marathon och nu senast i helgen Lidingö Ultra 50K i dessa lättviktsskor. Vad fick du för råd när du köpte de rosa? Var de för sprint eller långdistans? PTn i all ära, men skofunktion kanske inte är hans/hennes huvudämne?
#12
•
14 maj 2008 kl 22:46
Gilla
Du har också Håkmarksmilen att se fram emot. Den brukar gå runt 25 augusti. Som namnet antyder handlar det om 10 km. Bansträckningen har varierat en del, men det gemensamma är att den varit förhållandevis tuff, med en del backar. Jag har själv aldrig deltagit, men läst lite om det på nätet.

Känner igen ditt dilemma alltför väl. Sommaren brukar tyvärr vara säsongen för de dåliga undanflykterna... Själv ska jag försöka tävla flera tävlingar per månad för att hålla mig på topp. Vi får väl se vart det slutar.
#13
•
19 maj 2008 kl 15:58
Gilla
Vid normala väderförhållanden och med rätt distansträning tror jag att du lär hamna runt 3:40-3:45. Första gången på distansen tror jag inte att du kommer att våga gå ut i tempo som tangerar din maxkapacitet.

Dubbla halvmarathontider + 10 minuter tycker jag låter lite väl optimistiskt. Åtminstone för tider över 3:30 (det kanske fungerar bättre om halvmarathontiden ligger runt 1:15?).

Kanske bättre att ta (tiden på halvmaran +10)*2 (dvs dubbla halvmaran +20)?

Om det blir samma hemska värme som ifjol tycker jag att du ska lägga ned tidshetsen och försöka komma i mål med hedern i behåll. I mitt fall sinkades jag med närmare en halvtimme pga hettan. Men alla klarar vi den faktorn olika bra. Lycka till!
#14
•
30 maj 2008 kl 10:31
Gilla
Brantaste backen är påfarten (planfria korsningen) innan Västerbron. Den kan vara värd att gå uppför, för den som vill vara lite resurssmart (vid den lutningen tappar man inte så hemskt mycket tempo på att gå, jämfört med vad man sparar i energi). Det finns också en liten backe på östra sidan av Gärdet på första varvet.

Jag har varit anmäld alla gånger sedan 1999. Fick pga sjukdom och skada avstå 2005 och 2006. Denna gång överrumplades jag av det höga intresset och var helt enkelt för sent ute med anmälan. Snopet, då jag är i mitt livs form. Jag är jätteavundsjuk på er alla!

Lycka till och ha trevligt i solen!!!
#15
•
5 juli 2008 kl 16:52
Gilla
Jag sprang helmaran för första gången ifjol och gillade det. Det är liksom en helt annan grej än att trängas med 14 000 andra i Stockholm. I år blir det dock Vertéx marathon samma helg för min del.

Om banan kan man väl säga att den är "lite annorlunda". Faktiskt mindre backar än jag hade förväntat mig. Per varv tror jag antalet höjdmeter är ca 140, men de märks knappt av. Först är det en lång och svag uppförsbacke direkt efter start. Sedan kommer en brantare och kortare backe med ca 2 km kvar av varvet. Den brantaste backen går utför och kommer på gruspartiet efter ca 3 km. Det är en varierande bana med en majoritet asfalt. Ett mycket trevligt arrangemang som jag kan rekommendera alla att prova på.
#16
•
8 juli 2008 kl 11:18
Gilla
Det verkar vara en helt underbar tävling. Ska ta mig en allvarlig funderare på att ta den "uppför" 2010. Artikeln i RW gav verkligen mersmak. Synd bara att tidsfaktorn alltid är begränsande..
#17
•
8 juli 2008 kl 20:41
Gilla
Jag har ett väldigt flackt löpsteg som jag nog förändrat lite åt det flackare hållet tack vare/pga mycket asfaltlöpning. Jag tror det är ekonomiskt för den typen av löpning. När jag på äldre dar börjat orientera syns det en enorm skillnad mellan mitt löpsteg och alla andras..
Vad jag försöker tänka på och som jag tror kan vara nyttigt för alla, är att vara så avslappnad som möjligt i överkroppen. Det kanske inte är relaterat till själva steget, men ändå till löpningen och stilen. Men det finns ju alla sorter även på elitnivå, precis som K-G säger (vad kan inte han om löpning?). För några år sedan var det ju en kinesiska i världstoppen som såg ut att springa runt med resväskor i händerna. Hennes armföring existerade inte, utan de hölls raka utefter sidorna.
Ett flackt, kort steg med en så avslappnad överkropp som möjligt. Det är min melodi.
#18
•
9 juli 2008 kl 13:13
Gilla
Om det blir Comrades 2010 ska jag nog sololöpa Vasastafetten 2009 först. På så vis får man känna på distansen under lite mer drägliga förhållanden. Det är ett fint arrangemang jag provat några gånger som del i ett stafettlag. Synd att det kolliderar med Vertéx, HK marathon och fjällorienteringen bara...
#19
•
11 juli 2008 kl 17:49
Gilla
Jag har ingen aning men Enervit har annars flyttat fram sina positioner och tycks sponsra överallt.
#20
•
11 juli 2008 kl 17:54
Gilla
Vintertid i mörkret under pannlampans sken finns det inget bättre än The Knifes "Silent shout" i lurarna.
< < < 1 2 3 4 > > >