Foruminlägg av Louise Bäckelin

< < < 1 2 3 > > >
#1
•
14 augusti 2010 kl 16:31
Gilla
Jag har tidigare heller aldrig velat intervallträna. Min ambition låg på att vara uthållig och springa i ett jämnt tempo. Milen har också alltid tagit en knapp timme. För två år sedan sprang jag Hässelbyloppet på 57:12 och var mycket nöjd. Året därpå sprang jag inte alls, men i år har jag faktiskt löptränat en hel del.
Och efter flera månaders distansträning så har jag faktiskt blivit sugen på en mer varierad löpträning. Jag har testat några snabbdistanspass och idag var jag på bana och sprang 10 x 400 m. Asjobbigt förstås, men jag tyckte att omväxlingen var rolig. Kan också nämna att jag sprang I Form-loppet i onsdags på 54:17 och då kände jag mig egentligen inte alls i form. Så spontant tänker jag att löptränar man hyfsat mycket, så blir omväxling viktigare och då kanske till ooch med intervaller blir roligare! Lycka till!
#2
•
14 augusti 2010 kl 17:08
Gilla
Hej Karin!
Jag har i och för sig anmält mig individuellt, men picknick är ju aldrig fel! Kanske kan jag flytta min anmälan om du får ihop resterade fyra. Hör av dig i så fall! :-)
#3
•
1 oktober 2010 kl 13:12
Gilla
Det är nästan omöjligt för mig att inte springa när det är mörkt (under vinterhalvåret). Det är ju helt enkelt mörkt hela tiden utom när jag är på jobbet. Därför springer jag mest på upplysta gator och inte ute i skogen. Varje gång jag sticker ut frågar min man om jag har larmet med mig. Det är inte speciellt otympligt, men det är klart att det är skönare att springa utan. Hans oro gör att jag alltid tar på mig det. Men det retar mig att det ska behövas.
#4
•
1 november 2010 kl 15:40
Gilla
Ja, det var lite ovant med ett lopp i så total avsaknad av "jippo". Jag sprang, fick en medalj och en banan och så var det klart! Men jag gillade det! Som sagts tidigare - lite trist att springa längs landsvägen, men snabbt och lätt på sitt monotona vis. Jag har bara sprungit en halvmara en gång tidigare och det var nu i september i Stockholm, och här på Åland var jag hela fem minuter snabbare! :-)
#5
•
15 januari 2011 kl 20:55
Gilla
Från Hornsgatan upp till Monteliusvägen - Becktornsgränd tror jag den heter. De är jobbiga att bara gå uppför....
#6
•
28 maj 2011 kl 21:46
Gilla
Mitt första marathon klarades av på 4:13:58 vilket gjorde mig supernöjd. Jag har inget att jämföra med, men tyckte att allt fungerade mycket bra! Långa toaköer före start förstås, men man kan väl inte vänta sig något annat. Jag sprang i jämnt, lugnt tempo hela tiden och väntade på att "väggen" skulle infinna sig. Men den kom aldrig, så det var bara att fortsätta! :-)
#7
•
12 juni 2011 kl 21:14
Gilla
Hej Jenny!
Jag började springa för ett år sedan och sprang min första halvmara i september. Målet var 2:15, men jag kom in på 1:59. Några veckor senare sprang jag en annan halvmara på 1:54.
Efter det anmälde jag mig till Stockholm Marathon och funderade väldigt mycket på vad som skulle vara ett rimligt tidsmål. Hade aldrig sprungit så långt och huvudambitionen var faktiskt att ta mig runt. Under vintern fokuserade jag på distans och inte alls på tid. I februari blev jag tyvärr sjuk och sprang endast enstaka gånger under hela mars och hela april.
Jag var superstressad när jag äntligen kände mig bättre i maj och då lyckades jag klämma in en hel del långpass, som längst 27,5 km. På startdagen hade jag fortfarande väldigt vag uppfattning om hur jag skulle prestera.
Jag valde att gå ut lugnt i 6-minuterstempo. Alla pratade om väggen som jag skulle gå in i efter 30 km och jag tänkte att jag måste spara kraft. Det märkliga var att det kom aldrig någon vägg. Jag malde på hela vägen i samma tempo och kom i mål på 4:13.
Det blev ett långt inlägg, men det jag egentligen vill svara är ju "Ja, det är mer än möjligt". Det blir också något helt annat när det är lopp. Atmosfören, alla medlöpare, allting gör att det går så mycket lättare. Jag tror att du kommer klara det här alldeles utmärkt och själv bli förvånad över din sluttid. Stort lycka till!
#8
•
13 juni 2011 kl 15:05
Gilla
Jag sprang också halvmaran förra året. Håller med Josefine om att banan är tråkig, men som sagt väldigt lättsprungen. Det bästa är ju att det är så få löpare. Ingen trängsel över huvud taget. Trots det tycker jag det var välarrangerat med dryck etc runt banan. Många säger att det är den åländska röda asfalten som gör att alla persar. Vet inte om det är sant, men det funkade för mig i alla fall! :-)
#9
•
13 juni 2011 kl 15:26
Gilla
När jag läser tråden nu förstår jag att jämnt tempo är att eftersträva.
http://results.marathon.se/2011/index.php?content=detail&fpid=search&id=9999991386F594000003BE93&lang=SE&event=STHM&ageclass=

Synd då att jag lyckades dra upp tempot på slutet! :-)
#10
•
10 juli 2011 kl 10:55
Gilla
Jag läste inte alls boken som om den enbart handlade om barfotalöpning. För mig var hela boken ett fascinerande äventyr som dels handlade om ett gäng udda karaktärer, dels om människans utveckling. Visst kan jag se att bilden av till exempel skoföretagen är onyanserad, men jag rekommenderar alla att läsa boken. Så rolig och tankeväckande!
#11
•
5 augusti 2011 kl 15:15
Gilla
Jamen, toppen! Det här lägger jag in i kalendern och räknar med att dyka upp den 21 augusti. Dessutom kontrar jag med att jag och några hugade TSMare ska ta ett långpass (24 km) redan imorgon, lördag. Start vid Mälarhöjdens T-bana kl. 13. Välkommen!
#12
•
6 augusti 2011 kl 16:44
Gilla
Roligt att du dök upp Mikael! Hoppas foten är ok? Javisst, ska jag säga till med lite bättre framförhållning nästa gång! :-)
#13
•
16 augusti 2011 kl 21:10
Gilla
Ovan nämnde Caballo Blanco kan man lyssna på i samband med Lidingöloppet i september. Läs mer på
http://www.lidingoloppet.se/sv/Om-Lidingoloppet/Nyheter/Foredrag-med-Micah-True-fran-boken-Born-to-run/

#14
•
22 augusti 2011 kl 06:10
Gilla
Hej Roger! Ja, det var trist att du inte var med, men det blev ändå en superbra dag! Perfekt löparväder och härliga människor! Vi sprang den vackra vägen längs vattnet ända till Liljeholmen och fick ihop 23 km. Sedan sprang jag den sista biten hem också och landade på totalt 28km. Mycket nöjd med hela dagen! Så tack för att du tog initiativet och tack till alla som var med!
#15
•
18 oktober 2011 kl 20:50
Gilla
Hej! Jag fick problem med hälen under Sthlm Halvmarathon för en månad sedan. Köpte ilägg (inte formgjutna, utan standardiserade) och fortsatte springa. Hade oftast inte så ont under själva löpningen, utan mest efteråt och kanske framför allt på morgnarna innan kroppen kommit igång. Idag var jag på Agilokliniken. De hjälpte mig med stötvågsbehandling för ett år sedan när jag hade tennisarmbåge och därför kändes det naturligt att vända mig till dem. Klart att stötvågsbehandlingen gör grymt ont, men jag tror verkligen på den. Däremot rekommenderade de mig att inte springa på ett tag, utan verkligen ta det lugnt. Fem veckor beräknas behandlingen ta och det är ju ändå en överkomlig tid tycker jag. Så jag håller tummarna för alla i den här tråden med PF-problem och för mig själv förstås. Till våren blir det långlopp! :-)
#16
•
13 januari 2012 kl 15:27
Gilla
Jag har för avsikt att springa loppet i september, men är verkligen orolig för att missa anmälningsdagen. Och på sajten hittar jag ingenstans att man kan anmäla sig till nyhetsbrev och därigenom få information om startdatum. Någon som vet?
#17
•
13 mars 2012 kl 21:18
Gilla
Jo, jag är intresserad av att hänga på. Gärna så sent som möjligt på eftermiddagen, men är hyfsat flexibel. Tänker du 50 eller 26 km?
#18
•
27 mars 2012 kl 08:24
Gilla
Jag kommer inte kunna följa med på fredag trots allt. Har fått ont i knät och måste vila... :-(
#19
•
31 mars 2012 kl 11:13
Gilla
Jag fick en spricka i revbenet förra sommaren (när jag körde go-kart!). Det gjorde som mest ont en vecka efter själva smällen och sedan klingade det långsamt av under de två kommande veckorna. Efter tre veckor kunde jag springa obehindrat igen.
#20
•
3 juni 2012 kl 07:25
Gilla
Ja, fantastiskt tappra löpare! Många skriver om pers och kanske gjorde kylan att man pinnade på lite extra? Man ville liksom bara komma hem... Jag gjorde också min bästa mara och kom för första gången in under 4 timmar. Frös endast om händerna. Fötter och ben var helt ok. Men händerna - kunde knappt hålla drickamuggarna eller saltgurkan. Nu är jag dock varm och glad! :-)
< < < 1 2 3 > > >