Foruminlägg av Håkan Eriksson

< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >
#1
•
26 maj 2014 kl 20:11
Gilla
Jag har bara gjort ett platt asfaltsmarathon i modern tid. Givet form och nerlagd träning så tror jag att jag fick ungefär den utdelning jag var värd. Jämn fart till typ 38 km och sen bonk. Ansträngningsnivån var lugn och kontrollerad fram till ca 30, där började det bli segt för att sen runt kanske 35 börja bli väldigt hopbitet.

5 km: 4:08 min/km
10 km: 4:11
15 km: 4:09
20 km: 4:10
25 km: 4:07
30 km: 4:08
35 km: 4:10
40 km: 4:23
42 km: 4:22

De lite mer erfarna marathonlöpare jag pratat med har dock snarare sagt att känslan redan tidigare i loppet ska vara "det här kommer aldrig hålla men nu jävlar chansar vi och kör hårt". Går det så går det och då ryker personbästat all världens väg.

Jag tror faktiskt det finns nån slags pedagogisk poäng i att ta ut sig lite för mycket nån gång och sen behöva lida hela vägen i mål och få en skämstid. Hur ska du annars veta om du inte kunnat gå ut hårdare? Inte kul när det händer men en nyttig erfarenhet.
#2
•
26 maj 2014 kl 20:20
Gilla
Jag låg på ungefär samma fart på min senaste 10km-tävling och förra 8x1000m (45 sek vila). Men det beror på att jag ofta kommer lite trött till intervallträningarna pga all distansträning som också ska klämmas in. Och att det därmed finns mer utrymme för formtoppning genom att minska på volymen när det vankas viktig tävling.

Om intervallerna alltid gjordes med helt fräsch, pigg och utsövd kropp skulle det nog diffa kanske 10 sekunder i min/km-fart.
#3
•
27 maj 2014 kl 22:29
Gilla
Christian: jag brukar ha målsättningen att hålla en jämn fart över samtliga intervaller när jag kör 8x1000m med 45 sek vila. Om något ska sista intervallen gå snabbast, inte tvärtom.

Därmed öppnar jag ju i en fart som är obekväm men ändå kontrollerad och som jag lärt mig att jag kan hålla genom hela passet. De gånger jag öppnat lite för hårt har jag fått äta upp det med besked senare under passet.

5x1000m med jättelång vila låter ju mer som "Marit Björgen"-intervaller (4x4min). Bra på sitt sätt (VO2) men det låter som en sämre indikation för vad du kan prestera på milen.

Jag tycker att regelbundna 8-10x10000m ger en bra input på milfart eftersom bara ett par sekunder hit eller dit ger en så påtaglig skillnad i upplevd ansträngning. Just nu gör jag tusingar på kanske 3:25 men om jag går ner på 3:20 är det en helt annan upplevelse, där går gränsen. Alltså vet jag ungefär hur mycket jag ska hålla igen i starten på ett millopp, ungefär vad jag bör hålla under loppet och vad jag kan kräma ur sista kilometrarna.

Så det räcker inte att köra ett intervallpass för att få en uppskattning, men efter några stycken har du kalibrerat in rätt bra var du ligger tycker jag.
#4
•
27 maj 2014 kl 22:33 Redigerad 27 maj 2014 kl 22:54
Gilla
Kanske http://www.salomontrailtourgoteborg.se/kasjon/, http://www.torslandatrailrace.com/ eller http://www.risvedenterrang.se/
#5
•
9 juni 2014 kl 15:08
Gilla
Ursvik är en trevlig slinga men jag skulle ändå hävda ganska lättsprungen och tillrättalagd. Om du vill träna på att lyfta på fötterna och träna mer inbromsning/acceleration skulle jag hellre köra Gömmarens 15 km-slinga (även om den är helt fel sida av stan för dig) eller bara ge dig ut i skogen.
#6
•
9 juni 2014 kl 15:12
2 Gilla
Tänk på att det inte är tillåtet att tälta/övernatta på Kullaberg. Ett ställe som inte nämnts i tråden är Höga Kusten som har en fin led med möjlighet till vackra avstickare, och som dessutom har övernattningsstugor utplacerade längs vägen. Skuleskogen med bland annat Slåttdalsskrevan är värd att stanna lite extra vid!
#7
•
12 juni 2014 kl 14:52
Gilla
Det är svårt att styra över exakt vilken utveckling du får som löpare. Därför tycker jag att det är bättre att sätta upp träningsmål (t.ex fortsätta med tre pass per vecka i två månader framåt och sedan prova att öka till fyra varannan vecka). Minska om du känner dig skadad eller sliten. Hur mycket tid du avsätter för träning kan du styra över i mycket högre grad än hur snabbt just din kropp anpassar sig och förbättrar sig.

Spring ett par testlopp (5 km / 10 km) och ha ett pass du kör regelbundet, t.ex tusingar en gång i månaden så att du får en känsla för var du befinner dig och får en bättre ide om vilken fart som är rimlig att hålla på halvmaran. Träna på att tävla så att allt inte kommer som en överraskning när det är dags för årets huvudtävling. Nybörjarmisstag som t.ex springa första kilometern alldeles för fort är bättre att göra på ett mindre viktigt lopp än när det äntligen gäller.
#8
•
12 juni 2014 kl 15:06 Redigerad 12 juni 2014 kl 15:07
1 Gilla
Jag har också båda (för vintebruk) och kan inte säga att jag märker nån skillnad. Nu när det är sommar flänger jag runt i ett par korta, fladdriga, avlagda gamla shorts och det går minst lika bra...

Alltså sällar jag mig till skaran som hävdar att kompressionsplagg inte gör så stor skillnad: http://hjarnfysik.blogspot.se/2013/08/kompressionsplagg-vad-sager-vetenskapen.html
#9
•
12 juni 2014 kl 23:05
3 Gilla
Vad är det som är begränsande faktor när du försöker springa så snabbt du kan? Andning, stumma ben, mental barriär mot smärta etc? Jag skulle hellre försöka identifiera vad det är som håller tillbaks dig och jobba med det än att försöka trixa med vikten. Det låter ju som att du ligger på en sund nivå som det är nu.

Förbättrade tider tycker jag kommer mest från kontinuitet över lång tid, det är ett väldigt tålmodigt projekt. Och det går ju heller inte riktigt att styra hur kroppen reagerar på träningen. Du kan bestämma över hur mycket tid du lägger ner på att springa och hur smart du tränar, men det går liksom inte att ge några garantier om att det kommer leda till en viss exakt förbättring eftersom människor svarar olika på samma träning.

Om jag vore du skulle jag hellre börja lägga in lite transportlöpning här och där som ett lågintensivt pass (förbränner energi och ger dig möjlighet att i lugn och ro fundera på löpsteg och justera det) än att hoppa på någon vild och galen diet.
#10
•
13 juni 2014 kl 20:09
Gilla
#10 Carl: glykogennivåerna varierar över dygnet beroende på intag av mat/sömn och därmed kickar fettförbränningen in olika snabbt. Se även t.ex http://traningslara.se/traning-innan-frukost-och-fettforbranning/

#11 Anna: det låter ju som att du förbättrat dig påtagligt! Det är svårt att säga vad som är "förväntad" förbättring med tre-fyra mils träning i veckan, eftersom massa olika faktorer spelar in som ålder, livsstil och tidigare fysisk aktivitet. Och inte minst kost, stressnivå och tid för återhämtning. Har du något nyckelpass du kör regelbundet där du kan se över tid hur dina resultat förändras?
#11
•
14 juni 2014 kl 13:57
Gilla
Den här frågan utgår från ett roligt pass som Elov Olsson lagt upp på Youtube där han springer 6x10km i 4-minutersfart med 40 min vila.
http://youtu.be/UgzM55yCuAU

Frågan är nu (hypotetiskt): Om jag vill springa ett maraton i fyraminutersfart, vilket pass är då bäst:

1. Ett långpass där jag är ute lika länge som planerad tid för hela maran, alltså 2h 50min, och som innehåller ett block i mitten där jag håller fyraminutersfart men där övrig fart är långsammare, säg 4:30.

2. Ett ultraintervallpass i stil med Elovs, där jag springer 4x10km i fyraminutersfart med 40 minuter vila.

Rekommenderas upplägg 1 eller 2? Motivera gärna fördelar/nackdelar med respektive pass.
#12
•
16 juni 2014 kl 23:47
Gilla
Tyvärr matas vi ständigt med en massa ouppnåliga bilder av hur en kropp ska se ut, vad som är okej att äta osv. Tjejer i ännu högre grad än killar. Det är lätt att ta till sig såna ideal ganska omedvetet och begränsa dig själv i vad du får njuta av. Kanske särskilt som tonåring också.

Om du tränar en eller ett par gånger om dagen tycker jag att du ska kolla på folk runt omkring dig som tränar lika mycket. Hur stora portioner äter de? Kolla på killarna som gymmar och som inte har mötts hela livet av en massa förväntningar på att vara söta och nätta och åtråvärda. Utan som har fått träna för sin egen skull och få starka och funktionella kroppar. Ät som de gör.

Mat som de flesta borde äta mer av är mörkgröna bladgrönsaker (typ spenat och grönkål, inte isbergssallad), baljväxter, fiberrika sädesslag, nötter, frön... prova gärna att räkna någon dag på att du får i dig så mycket kalorier du behöver. Eller skriv här så kan folk försöka hjälpa till! Har du någon som du känner eller som du vet som är dietist eller liknande som kan titta på vad du äter och komma med synpunkter? Det är ju bättre att höra med någon som är utbildad än att fråga om hjälp på internet, egentligen.
#13
•
16 juni 2014 kl 23:58
Gilla
Jag tycker framförallt att det handlar om att de små backar som ändå är (det är ju lite upp och ner vid strandpromenaden mellan träbron och marinan, precis vid Slussen, lite vid broarna över till Långholmen osv) är så böljande. Det går helt enkelt att dra på lite armpendling och vara uppe på krönet med fart. Något jag tyckte var svårt på Kungsholmen Runt där farten gick ner litegrann i de långa backarna.
#14
•
17 juni 2014 kl 00:08
Gilla
Kommer du verkligen njuta av de kanske sju timmarnas löpning, ev kramp osv? Jag sprang Öppet Fjäll förra året, tränade ett år och tyckte ändå att det gick rätt dassigt. Skulle personligen tycka att 1,5 månad skulle vara för lite för att komma i form för att springa bara en vanlig asfaltsmara. Fast det är klart att det är fint att springa i fjällen! Tänker bara att det kommer bli svårt för dig att göra dig själv rättvisa på så kort tid, med så lite förberedelse skulle jag hellre jogga typ Jämtlandstriangeln och satsa på 2015 istället.
#15
•
17 juni 2014 kl 10:57
Gilla
Kör långpasset i skogen (stig, inte elljusspår) med ryggsäck/midjeväska så blir det nog bra! Jag tror inte det är fel att träna på att gå i brant backe heller, t.ex under liften i Hammarbybacken. Lycka till!
#16
•
17 juni 2014 kl 13:23
3 Gilla
Om du vill ha ett mål tycker jag att du kan ta världsrekord i din åldersklass och lägga på 50%. Så för till exempel damer 10.000m skulle du landa på 44-45 minuter. Maraton drygt 3:20 som tjej osv.

Sen finns det ju en massa andra faktorer att ta hänsyn till, om du kämpat med övervikt hela livet kan det vara en bragd att ens orka springa en mil. Om du precis slutat röka och bytt vanor och kommer under en timme är det grymt.

Alla kämpar utifrån sina egna förutsättningar och det är inte alltid de som gör snabbast tider som är "duktigast".
#17
•
18 juni 2014 kl 12:07
Gilla
Jag tycker inte du ska låsa dig vid att hålla en viss fart och stirra dig blind på den. "Samtalstempo" räcker bra som riktmärke för distans- och långpassen. Bestäm inte i förväg att tusingarna ska gå på 3:59, då kanske du inte orkar hela setet. Hellre jämn fart över alla och dödstrött efter sista. Tänk ansträngningsnivå istället för fart, den varierar ändå med väder, form och uppladdning.

Det viktigaste i mitt tycke är kontinuitet, bra kost och återhämtning. Om du får in de tre parametrarna så kommer resultaten med tiden.
#18
•
18 juni 2014 kl 12:31
Gilla
Jag provade att utgå från 1:35 (även om du skriver att det var på träning, inte på tävling) och tittade i den gamla omvandlingstabellen som Studenterna hade. Den säger att 1:35 på halvmara indikerar en maratid på 3:37, alltså runt 5:10 min/km. Givet då att du är tränad för den dubbla distansen, men jag antar det eftersom du skriver att du gör pass på 30km ibland.

Personligen skulle jag aldrig på ett så "kort" lopp som mara/50 km gå ut i hög fart och planera för att sänka. Vet ingen som satt rekord på det viset och jag vet av egen erfarenhet från de lopp där jag öppnat för hårt att det blir väldigt, väldigt tungt att tvingas slå av på farten och se andra löpare passera. Det är extremt lätt att tiden börjar springa iväg då.

Givet det lilla jag vet skulle jag satsa på att gå ut några sekunder över 5:10 och hålla det första tre milen. Du ska känna dig rätt lätt och oberörd efter halva distansen.

Halvmara och mara skiljer sig rätt mycket, både eftersom glykogendepåerna töms och du går över på fettförbränning och för att du får en annan trötthet som du inte är van vid, om du inte regelbundet kör pass som är tre-fyra timmar långa.
#19
•
18 juni 2014 kl 14:37
Gilla
Om du vill spara knäna kan du ju ta en rask morgonpromenad före frukost, det ger inte alls samma stötar och slitage men ändå bra motion!
#20
•
18 juni 2014 kl 22:32
Gilla
Topp tre-svenskarna på 100 km förra året sprang alla Stockholm Marathon och hade där tiderna 2:29, 2:34 och 2:35.

Topp tre-svenskarna på 50 km (borträknat Niklas Gavelfält) sprang också och hade tiderna 2:48, 3:09 och 3:29.

Så visst är det tydligt att de snabbaste löparna sökte sig till 100 km och inte 50.

Du kan se samma fenomen på Salomon-touren när det arrangeras 5km, 10km och 21km-tävlingar samtidigt. Givetvis får vinnarna kämpa i alla klasser men det brukar vara påtagligt tuffare konkurrens på längsta distansen.

Med det sagt vill jag på inget sätt nedvärdera de som sprang 50. Att trycka på hårt så länge i 28 graders värme är en bedrift! Dessutom på en varvbana. Så jag tycker att det är lite fel att översätta sin egen marathontid från nån flack hösttävling och tänka att det nog hade gått rätt bra där ute på Djurgården.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 > > >