Så blev den brant och jobbig igen, den där uppförsbacken. Och nu är väl frågan om jag någonsin kommer att kunna ta mig uppför den?
Nej, det var kanske ingen bra idé att försöka trappa upp träningen efter påsk (se förra rapporten). Det lugna milpasset på löpbandet kändes visserligen bra under tiden jag sprang, men efteråt började hälarna ömma igen. Inte mycket, så att det gör ont när jag går, men ändå tillräckligt ömt för att dra i nödbromsen. Något måste jag ju ändå lärt mig av det senaste årets problem...
Har fått en tid hos Medicinmannen på tisdag. Få se vad han säger, om det går att stötta upp fötterna med någon form av inlägg eller om det är så illa att jag nått slutstationen när det gäller löpning.
I så fall är det bara att bita ihop och gilla läget - även om det förstås känns surt. Men trots allt är det viktigare att kunna gå utan problem än att kunna springa.
RunTobyRun?
