Ryggsäcksflaggan funkar!

De senaste veckorna har jag haft en störande hosta som till och med gjort det jobbigt att gå. På kvällarna har jag istället knåpat med mitt fäste för flagga på ryggsäcken. Först provade jag en träplatta. Version två blev en sydd kanal på sidan av ryggan. Kanalen kändes bäst förutom i nederkanten. Så jag sprättade bort och kompletterade med att sy fast en äggformad plexiglasbit i en tygpåse i nederdelen för att fördela trycket från stavens ände.


Den mörkgrå rundeln är det senaste tillskottet som innehåller plexiglasbiten. Det vita snöret uppifrån håller fast flaggan så den inte blåser iväg.


Idag när jag kände mig nära nog hostfri drog jag på mig nya ryggsäcken för att testa igen. Idag ville jag göra ett mer komplett test och plockade i vattenflaska och mobil i facken på ryggsäcken. Det enda jag lämnade hemma var 360kameran. Jag räknade med att hostan skulle slå till efter ett par löpsteg, men det gjorde den inte. Efter 500 meter tittade jag på klockan som visade 5:30 min/km. Jag kände mig sliten, men eftersom hostan inte kommit fortsatte jag. Jag malde på – 1 km, 2 km, skulle jag orka tre? Flaggan märktes inte. Inte tung, inte nåt skav, ingenting. Det var som att den inte fanns.

Trött och tung vände jag efter 3 km. Jag kände mig seg hela vägen, men behövde inte stanna och hosta någon gång utan klarade hela 6 km. På vägen tillbaka blåste det kraftigt. Då tog vinden tag i flaggan och drog lite i sidled, men det tryckte eller skavde inte på någon speciell punkt. Det verkar som att jag lyckats få till en bra lösningen. Det kommer definitivt att fungera för milen, troligen också för en halvmara. Hur det kommer att kännas på ännu längre distanser vågar jag inte gissa för efter ett par timmars löpning kan bara vanligt tyg skava hål i bröstvårtor och allt möjligt. Nu är jag nöjd med lösningen. Dags att jobba upp formen igen efter sjuksvackan, sen får jag planera in något event för flaggan.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.