Man får vara tacksam för det lilla.

Jag har inte sprungit regelbundet på evigheter, och just nu är löplusten aningen större än min fysiska förmåga. Flåset är det inget fel på, eller i alla fall inte sämre än vanligt, men däremot så bör man väl tänka på leder och sånt också. Det känns bra när jag är ute, men väl hemma så är fötterna ömma som om jag sprungit långpass. Så jag är strikt - inte mer än 30-45 minuter åt gången, inte mer än två dagar i sträck.

När jag inte får springa infinner sig en tomhet som jag inte riktigt hittat vad jag ska fylla den med. Jag har testat allt från frysta körsbär över choklad till popcorn. Netflix och Viaplay. Eller bara sova. Nä. Det är springa jag vill. Springa springa springa.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.