Att jaga upplevelser istället för tider

Den tiden på året igen. De lokala 10km-loppen står som spön i backen och Stockholm Marathon har precis gått av stapeln. Frågorna är samma varje år från folk med andra intressen än just löpning:

  • Hur fort springer du milen?
  • Hur fort har du sprungit Stockholm Marathon?

Allt annat är oväsentligt och springer du inte snabbt så finns det ju ingen anledning att springa överhuvudtaget.
Att jaga tider ger mig personligen ingenting. Den enda tiden jag lägger 5 sekunder att tänka på är eventuella rep-tider och det kanske är därför jag inte trivs på asfalten.

Trail och ultralöpning har gett mig fantastiska upplevelser hittills under min relativt korta tid som löpare. En stjärnklar natt på en stäpp i Saharaöknen eller soluppgången över ett väldigt tältläger i samma öken. Utsikten man bjuds på uppe på toppen av det berg man kämpat sig uppför, den är lika fantastisk oavsett om det är Åreskutan här hemma i Sverige, på Gran Canaria eller någonstans i alperna, om man har vädergudarna på sin sida det vill säga. Annars får man nöja sig med en bit choklad och hoppas på bättre lycka vid nästa topp
unnamed2

Utan stressen att jaga sekunder hinner man också prata med alla andra fantastiska deltagare. Under Dolomiti Extreme Trail 2015 så träffade jag norrmannen Dag. Från kilometer 4 höll vi ihop mer eller mindre hela loppet, korsade mållinjen tillsammans och ett år senare fick jag chansen att följa med honom på en 4-dagars tur i Jotunheimens nationalpark. Omöjligt att tacka nej till ett sånt äventyr!
Och på tala om äventyr med Dag så kommer 2018 förhoppningsvis bjuda på ett stort, om allt klaffar som det ska och det håller vi tummarna för.

För att inte tala om alla man träffade under MdS, alla hade vi delat samma dröm i flera år och nu var vi äntligen där. Jag skulle vilja säga att själva loppet är den enkla delen, en fot framför den andra. 7 dagar, 260 kilometer, bara stänga av hjärnkontoret och göra jobbet.
Att gå från dröm till verklighet är nog det svåraste, i alla fall var det så för mig. Ingen supertid på vare sig milen eller marathon skulle göra mig stoltare än min medalj från Marathon des Sables
34

 

 

 

 


3 kommentarer till inlägget

Bo Johansson
1960 • Västerås
#1
13 juni 2017 - 22:32
Så sant Niclas. Löpning är upplevelse och möjligen att flytta gränserna, uppleva nya platser träffa nya människor med samma drömmar... Varför skall man jaga sekunder i vår redan så stressade tillvaro . Njut av din MdS medalj och din uppfyllda dröm.
1979 • VESSIGEBRO
#2
15 juni 2017 - 13:03
Du är grym! Härligt blogg inlägg... man åker med i dina minnen..
1969 • Halmstad
#3
15 juni 2017 - 22:07
Tror att jag förstår hur du menar...

Bra inställning

/ C
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.