KrönikaLöpningen ger oss betydligt mer än bara en god kondition. Det är givetvis inte så "bara", men upplevelserna och tankarna kring löpningen är ofta svåra att förklara för utomstående. Affi sätter tankarna på pränt och får oss alla att le vid tanken på vad som driver oss att springa, dag ut och dag in.
Ett paket på posten. Lycka. Nya skor. Jag stoppar ner näsan i dom, luktar och bara njuter.
Den rosa Adidaströjan som kom i samma paket passade utmärkt. Tittar ut genom fönstret. Regn. Okej. De nya skorna får vara helt nya ett tag till, och de gamla får följa med ut i geggan idag. Kanske till och med de
gamla-gamla. Dom som jag sparat till Tjurruset. Vädret ser ut som vara perfekt för dom.
Nya skor. Det är så fantastiskt. De står för framtid. De symboliserar framtida mil. Framtida lopp. Att jag har en framtid. Regnet gör att våren känns avlägsen. Men de nya skorna lyser upp dagen. Som den starkaste solstrålen står de där och lyser. Saucony – så perfekta för mina knän och höfter.
Tredje paret skor av exakt samma modell. Men varför ändra på ett vinnande koncept? De tog mig runt Sthlm maran förra året. Och i rena farten tog jag Lidingöloppet också. Jag !!! Som mina första 40 år i livet nöjde mig med att lufsa runt femkilometersrundor. Nu tar jag två mil utan att blinka. Det lyser upp livet att tänka på det också.
Grå himmel. Väldigt grå. På med kepsen. Så skönt att slippa regnet i ögonen. Är det riktigt dåligt väder lånar jag barnens bandyglasögon. De är särskilt utmärkta i snöglop. Men idag räcker det med kepsen. Keps och pannband får det bli. Nej, kanske inte så snyggt. Men varmt och skönt om huvud och öron. Kollar klockan. Jo, numer springer även jag på tid. Det är ju så mycket roligare att lägga in det på jogg.se då. Att se snittider, och se om man ökar och hur mycket.
Snörar på skorna. De gamla gamla. Vanliga snusnäsduken av siden runt halsen. På med fingervantarna. Och så ut! ÄNTLIGEN! Benen pendlar på uppför första backen. Andningen kommer igång. Regnet gör luften härlig att andas. Får nöja mig med milen idag. Hinner inte mer. Men det räcker. Räcker för att bli lugn. Tankarna lägger sig på plats i hjärnan. Kroppen fungerar. Harmoni.
Och imorgon kanske solen lyser – och jag kan prova de nya skorna.
