Hundtricket för löpare

??

?? Skulle vara tummen upp men blev frågetecken ??

-host, frust, hej hej, ursäkta kommer förbi, skrap skrap.. funkar dock dåligt när matte/husse allt oftare har "proppar" i öronen...

Minns ni den här? (ringklocka för löpare). Antar att den inte blev nån succé, även om det är en fiffig idé. https://www.kickstarter.com/projects/runbell/runbell-frustration-free-urban-running

Henrik, det blev "a smashing success" enligt dem själva. Finns tydligen att köpa här: https://www.run-bell.com

#3 Det funkar lite sämre för matte och husse, men för egen del är det hundarna som måste bli uppmärksammade. En hund som kan se vad som kommer har lättare att hantera händelsen, utan att kanske börja skälla eller bli rädd. Många hundar blir väldigt glada--lite väl glada--när en främling kommer springandes, så att kunna se deras reaktion innan man hinner fram är en god start.

Det uppmärksammar ofta också koppelhållaren om hunden intensivt tittar bakåt. Så vinst på alla plan!

Min favorit är Runbell, en liten ringklocka på fingret. Funkar helt enastående!

Jag som i regel kommer springandes med hund och ofta ganska så snabbt brukar få köra igenom diverse tekniker som fotskrap, blinka med pannlampa, skrika "hund bakom" - ibland funkar de men har mötet proppar i öronen funkar oftast inget vilket resulterar i ett skräckslaget hopp i luften vilket är ganska roande de med :)

Min erfarenhet är att skrapande i backen, hostningar etc. inte funkar så bra alla gånger. Jag har istället börjat att ofta ropa högt ca. 30 m bakom ett hundekipage som jag ska passera, så att jag verkligen ser att de reagerar innan jag kommer fram till ekipaget. Där ser man också oftast hur både hund och ägare reagerar och om man ev. behöver vidta några extra försiktighetsåtgärder, som att göra en lång krok runt ekipaget.

Idag är det vinter och då funkar inte skrapande i backen alls då det är snö i motionsspåret och fotstegen hörs inte när man kommer smygandes som en ninja i spåren.

Jag var lite lat idag när jag skulle passera ett ekipage med en stor hund (troligen en rottweiler) som stod och luktade på något intressant ett par meter till höger om spåret + förare som stod och väntade, vänd 90 grader från mig. Samtidigt kom en man gåendes från motsatta hållet i spåret.

Jag tänkte att här måste väl hundföraren redan ha uppmärksammat att det kommer två personer, en från vardera hållet, så jag brydde mig aldrig om att ropa. Passerade istället hundföraren (en kvinna) och den gående mannen så långt till vänster och så långt ifrån hunden som möjligt utan att springa ut i skogen.

När jag passerat skulle jag just till att andas ut när jag hörde stegen från hunden och ett djupt skall alldeles bakom hasorna på mig. Den vanliga stressreaktionen vid sådana här tillfällen - man ryser till, nackhåren reser sig och pulsen sticker upp. Några tiondels sekunder senare hör jag lyckligtvis hur strypkopplet dras åt kring hunden och dess framfart tar stopp. Svårt att veta hur nära det var eftersom jag inte har ögon i nacken, men det kändes inte särskilt behagligt, eller säkert.

Hur som helst, jag bara fortsatte att springa som om inget hade hänt. Efter 500 m hade jag planerat att vända och när jag var på väg tillbaka mötte jag samma ekipage igen. Den här gången ropade jag typ 30 m i förväg och frågade om hon håller i hunden så jag kan passera. "Det är ingen fara", sa hon. Min kommentar då jag passerade var "Det är inte så behagligt att ha en morrrande best i hasorna."

Nåväl, det gick bra den här gången, men sådana här incidenter inträffar alldeles för ofta när jag är ute och springer. Säkert några gånger per månad. De flesta hundägare har bra kontroll på sina hundar, men man vet aldrig i förväg vilka de där 10 procenten är som inte har det. Jag blir lite less på det.