TipsVi motionärerer tar vår löpning på största allvar. Löpningen är en viktig del av våra liv. Men. Hur mycket vi än tränar och hur hårt vi än tar ut oss är vi eoner ifrån vad elitlöparna håller på med. Att en elitlöpare springer dubbelt så fort är ingen ovanlighet. Eller att en som elitmotionär kan får stryk med en 6-7km på en halvmarathon.
Hur kan det vara sån skillnad? Hur kommer det sig att dessa våra två världar så sällan möts? Dessa frågor har inte minst friidrottsvärlden funderat över. Finns det inte mycket att inspireras och lära av? En av dem som tänkt kring detta är Lorenzo Nesi som slagits för att införa "löparläktare" på några framtidens friidrottgalor.
Löparläktare. Berätta:
Löparläktaren är ett sätt att samla löparna dels för att vi tror att löpare är de som ger bäst stöd till andra löpare dels för att de ska låta sig själva inspireras. Vi delar alla erfarenheten av att kämpa, lida oss igenom den smärta som uthålligheten kräver och som vi växer av.
han fortsätter:
Att sitta på första parkett och se världens bästa löpare ger nya impulser. De är människor av kött och blod som vi. Jag hoppas att fler ska kunna ta in den häftiga upplevelsen att på plats se hur fort det går och hur mycket arbete som ligger bakom de där vidunderligt snabba loppen. Och visst vore det häftigt ifall löparna på sina ärevarv kan stanna till vid en speciell läktare och tacka löpare för stödet?
I helgen blir det premiär för Lorenzos idé om att föra samman världarna. På Bauhausgalans läktare L (som i löpning ;) där bland annat Meraf Bahta och Sarah Lahti siktar på det svenska rekordet på 3000 meter.
