LoppRisveden har alltid haft en speciell plats i Joggs hjärta. Det var här Krister och jag körde våra första gemensamma löppass och när vi några månader senare gav oss på Risvedenspåret drömde vi om att en gång kunna springa hela vägen upp till Klevsjöloft, numera känt som ”Väggen”.
Under de första åren som löpare både snedtrampade och ramlade jag mig igenom spåret några gånger, men det lockade mig alltid tillbaka.
Tror idén om ett lopp på banan dök upp när jag och Mattias Balkander stod och pratade på ett barnkalas. På Jogg hade vi hyfsad koll på löpning, men ingen vana av att arrangera lopp. Det hade man nog egentligen inte på Sjöviks SK heller, men de kunde inte släppa idén ändå utan bestämde sig för att testa. I oktober 2010 samlades vi ett gäng och sprang banan med målet att fixa ett lopp året efter.
Ambitionen från Sjöviks SK var tydlig och hög. Det här skulle bli det tuffaste och bästa terränglopp man kunde tänka sig och förberedelserna inför första upplagan var minutiösa. Förutom ett stort engagemang från alla inblandade lades stor vikt vid detaljerna. Namnet, kommunikationen, funktionärerstätheten, provlöpningar, banans skick. Allt var genomtänkt och man hade hela tiden löparna som första prio. Vi eskorterade till och med en banmätare från Friidrottsförbundet runt banan med en cykel med exakt rätt lufttryck i däcken istället för en slentrianmässig GPS-mätning.
Från Jogg hade lyxen att få tipsa hur vi ville ha vissa saker och hjälpte till med att få ut ryktet om loppet till löparsverige. Något som kändes väldigt enkelt när vi anade att det skulle bli ett kanonarrangemang.
När startskottet så gick den 10 september var det en näst intill ofattbar uppslutning på Sjöviks IP. Löpare från stora delar av landet hade hittat hit och Sjöviksborna hade gått man ur huse både för att vara funktionärer och stötta löparna utmed banan. Rösterna från löparna var samstämmiga. Leran till trots så var detta ett av de bästa lopp de någonsin sprungit. Eller som Eva Fridman (loppets första damvinnare) uttryckte det ”Loppet from hell!” … ett uttryck som rätt väl beskriver den hatkärlek som många av oss känt mot slutet av den tuffa och ofta väldigt leriga banan.
Totalt har nu loppet arrangerats i åtta år. Med ett stadigt ökande antal anmälningar och nya klasser för såväl barn och ungdomar som för ultralöpare. Alltid med samma höga kvalitet och känsla för detaljer.
Men med hög kvalité kommer mycket arbete och i Risvedens fall har arbetet varit ideellt. Arrangörsgänget har lagt oräkneliga timmar, dagar, veckor varje år. Inte bara på Loppet i sig utan på provlöpningar, röjning av banan, träningskvällar, funktionärsmöten mm. Efter år av engagemang har det såklart tagit ut sin rätt och med ändrade arbetsförhållanden för flera i arrangörsgänget blir det helt enkelt för slitigt att fortsätta med loppet. Därför lägger man nu ner med omedelbar verkan.
Ett tråkigt, men moget beslut!
Snarare än att sörja ett nedlagt lopp vill vi passa på att fira allt det roliga vi upplevt under åren med Risveden Terräng. Glädja oss åt att vi hade förmånen att få vara i någorlunda form under de år som loppet arrangerats. Så vilka är era bästa minnen från Risvedenskogarna och Sjöviks IP?
Glöm inte heller bort att skogen och Risvedenspåret finns kvar. Passa på att göra en utflykt och återupplev känslan närhelst lusten kommer.
PS. Krister har lyckats springa upp för väggen, minst en gång, jag har fortfarande det målet kvar.
