ReportageIgår gick det första Risveden Terräng. Det var en lyckad premiär och med risk för att som delansvariga bli för partiska tänkte vi nu berätta storyn.
När jogg.se startade var det i dessa skogar vi sprang. Ganska snart efter att våra motionärsben orkade komma upp i distanser över 15 km började vi fundera på att göra något större av denna fantastiska runda. Men jogg tog mer och mer tid i anspråk och planerna stannade på idéeplanet.
När sedan några av våra grannar och vänner i Sjövik SK kom med samma tankar till oss tryckte vi på "gilla-knappen". De hade med sin klubb och hela byn bakom den just de resurser som krävs för att lyckas med ett sådant här projekt.
Så sagt å gjort. För ett knappt år sedan provsprang vi rundan, käkade lite pizza och snackade ihop oss. Vi från jogg tog på oss att göra det vi är bäst på, säga vad vi löpare vill ha under ett lopp och marknadsföra tävlingen och Sjöviks SK tog på sig fixa själva tävlingen.
Redan i december lanserades hemsidan, vi började annonsera tävlingen och intresset växte snabbt.
Klubben i det lilla samhället har sedan dess gjort ett fantastiskt jobb. Lyhörda för oss löpare och med osvikligt engagemang har de trummat på. In i de sista, filade de på detaljerna och terrängloppet blev en sån snackis att vi fick ta bort annonsen mot slutet för att premiären skulle bli ohanterbar.
I går stod hela 650 personer anmälda till 17,7km i tuff terräng.
Hur gick det då?
Jo, som löpare på plats var det bara att njuta av att se så mycket folk i dessa annars så ensamma löparspår. Känslan var mäktig. Lika mäktigt var det sen att längs banan se ett helt samhälle sluta upp med flaggvakter, vätskestationer, utropare som varnade för hala bergsknallar, väskförvaringar, filmteam, fyrhjulingar för ev. skadetransporter, hejarop och allt annat som gör en tävling värd att minnas.
Att det sen kom löpare långväga ifrån och en hel del riktigt vassa höjde känslan än mer.
Segrarna?
Båda segrarna av första Risveden Terräng tävlar för Hälle IF.Snabbaste herre var Niclas Tollesson på 1:10:52 vilket är ett imponerande 4:00 tempo i leran och backarna.
Snabbaste dam var vår egen skadeexpert Eva Fridman. Vi snackade med henne direkt efter loppet som hon firade med ett glas champagne.
Vad hade du för upplägg?
Jag bestämde mig för att hålla ett bra tempo på första 5-6 kilometrarna som jag visste var lättlöpta och fick en bra rygg. Sen gick jag uppför väggen och efter det var det bara att löpa på så gott det gick. Några gånger gick jag ner mig ändå upp till knäna men hade snörat skorna extra hårt så det fanns ingen risk att skorna skulle fastna. Tror att jag fortfarande har gyttja mellan tårna
Vad säger du om tävlingen:
Väldigt bra arrangemang med många funktionärer ute i skogen. Bra km-markeringar som passade mig som springer utan klocka. Underbar "helvetesbana" som fick mig att skratta många gånger inombord åt tanken att detta är inte sant.
Tjejmilen förra helgen och nu detta. Vad är nästa mål?
Det är Lidingöloppet. Efter detta känns packade fina stigar som att det kommer gå strålande. Fast det är ju lite längre...vi får se.
Niclas Tolleson, som vid sidan av löpningen, gärna maxar lite i bänkpressen, är lika snabb hem med bilen som han var i spåret. Vi träffar honom dan efter.
Vem är du som löpare?
Jag springer alltid ganska mycket i skogen, förutom naturupplevelsen är det skonsamt och uppbyggande. Har där upptäckt att min största styrka som löpare är att jag är bra på att springa nerför på små, jävliga, svårsprungna stigar – en talang som jag tyvärr nästan aldrig har nytta av, varför denna tävlingen passade mig bra.
Hur la du upp ditt lopp?
Efter en dryg mil kom vi till ett fantastiskt parti av banan, skapligt brant nerför på småstigar med rötter, stenar, vatten och lera och här kunde jag rulla ifrån de andra utan att behöva ta i speciellt mycket. Funktionärerna stod och varnade för att det var "glashalt" i ett par utförsbackar, det passade mig perfekt, jag bara njöt och tänkte att de andra förmodligen skulle få problem där. Jag hade inte tänkt gå loss så tidigt, men kände att jag fick ta chansen när banan såg ut som den gjorde. Det hade blivit svårare om de andra hade varit med på de platta grusvägarna i slutet. Nu kunde jag springa i mitt eget tempo de sista kilometrarna och höll rätt bra in i mål.
Därmed gratulerar vi Eva, Niclas, alla andra löpare och inte minst klubben i det lilla samhället som byggde denna trevliga löparhändelse.
