KrönikaFortfarande lever skräcken att styrketräning gör en "okvinnlig" och för muskulös med "bulliga muskler". Jag skulle gärna se mer muskulös ut men trots många pass styrketräning varje vecka ser jag ut ungefär så här. Låt mig säga som det är:
1. Det är ett hästjobb att få stora muskler. Det tar år av tung träning och bra mat.
2. Jag är den första att beklaga punkt 1 eftersom det är härligt och stiligt med en stark kropp som kan bära en genom livets alla äventyr.
Varje muskel har ett ursprung och ett fäste. När muskeln kontraheras, det vill säga spänns, förkortas den och en rörelse skapas. När den slappnar av utgår den till sin ursprungslängd. En stark muskel ökar i omfång, tjocklek eller "tvärsnittsyta". Eventuellt går det att stretcha sina muskler längre men på den punkten är forskningen motsägelsefull.
Sammanfattning: Träna tyngre. Banta mindre. Repetera.
Men det känns ändå inte bra…
Okej: Reflektera över din kroppsuppfattning. Börja med att tänka på om din kropp är ett objekt eller ett subjekt. Vad vill du ha den till? Njuta eller avnjutas. Leva eller ledas. Aktiv eller passiv. Explodera eller förtvina. Varför känns det som att du vill dö om du tror att någon tänker att du inte är jättesnygg? Varför tror du att män raljerar över muskulösa kvinnor? Och varför tror du att kvinnor stämmer in i det raljerandet?
Du hinner faktiskt tänka på alla dom här sakerna, och prata ut om dom med din tjejkompis, medan ni styrketränar. Eller i alla fall i bastun efteråt. Lång bastu, långa snack och starka muskler. I varje cell två X-kromosomer - du är och förblir kvinna, precis så kvinlig som du har lust med att vara. Varsågod att böj!
