PorträttKian Sigge kommer i artikelserien Veckans träningstips visa smarta styrkeövningar. Vi tar tempen på personen som ska göra oss starka under året.
Kian Sigge har arbetat med träning och utbildning inom idrott i mer än 30 år och är utbildad idrottskonsulent, idrottslärare och SAFE-licensierad personlig tränare. Hen inspireras av dem som går vid sidan av de upptrampade stigarna och har sin idrottsbakgrund inom bordtennis och fotboll.
1984 debuterade Kian i bodybuilding och hen har en tredjeplacering i SM som bästa resultat. Numera tränar Kian mest för hälsa och välbefinnande, oftast på gym, men också en del konditions- och förbränningsträning.
– Jag kommer alltid att träna, hoppas jag. Förr handlade det nästan bara om resultat och tävlingar, medan det i dag främst handlar om att må bra och att se ut ungefär så som jag vill se ut. Kroppens betydelse för vår självupplevelse och identitet är en bit som vi helst borde sluta att skuldbelägga, tråkiga och stereotypa kroppsideal är en annan sak.
Kian tycker att det ska bli "hur kul som helst" att få ge träningsråd till er läsare och vill framförallt inspirera alla som tror att de inte kan.
– Det är en lång, lång väg tills du ens nuddat vid din begränsning. För gammal, för otränad, för trind, för lite tid eller för dålig kroppskännedom? Sorry, du kan inte (som det ibland påstås) göra vad som helst, vi har våra gränser, men du kan göra väldigt mycket mer än du tror.
Samtidigt uppmanar Kian till att inte hetsa. Hen menar att det finns en trend just nu som säger att ju hårdare man kör, desto bättre.
– Det är förstås inte sant. Om bara ambitionen finns där på ett allmänt plan, har du all anledning att anpassa träningen efter den nivå du befinner dig på just nu. Ökning av belastningarna kommer ofta alldeles av sig självt. Återhämtning, både i form av ren vila och av lättare pass, är ovärderlig. Den ger pay back för de hårda passen och den bidrar till att minska risken för skador. Att "gå sönder" är det sämsta som kan hända och en säker väg till att inte utvecklas alls!
Kian är vår styrkeexpert men framhåller också vikten av att inte missa uthållighetsaspekten, något som hen själv en gång i tiden glömde.
– Jag ställde upp på tremilen i Lidingloppen i början av 90-talet medan jag ännu var aktiv som bodybuilder. Bara det var en smula kontroversiellt. Mitt flås var utmärkt och jag hade en riktigt bra tid på 16 km från året innan att falla tillbaka på. Men jag hade helt missat att tänka på uthållighetsaspekten. Jag tog mig i mål, men med en en stum och krampande vad som mest liknade en blodfylld svulst. "Inte illa pinkat ändå av en rottweiler bland alla vinthundar", som en kamrat från kroppsbyggarkretsar sa.
