Kullamannen Ultra 49 km

Kullamannen Ultra, en på pappret jobbig tävling. Man beskrev banan med ord som helvete, 60 graders lutningar och döden zon. Inga ord kunde dock förbereda mig på hur jävligt det faktiskt var. Att "springa" i en flera hundra meter lång 60-gradig lutning går ju inte, det går knappt att klättra. Branten började vid foten av Lars Vilks konstverk av drivved och gick rätt upp i en rasbrant full med löv, pinnar och lösa stenar av olika storlekar, det var enkelt uttryckt, omöjligt och en smula livsfarligt.

Nu går jag händelserna i förväg och ska därför berätta att banan började i Ängelholm. Den började vid en camping och gick i skog de första tio km, underbart vackra stigar som sedan letade sig ut efter kusten. Stigen var mycket varierad och gick på skiftande underlag, sand, asfalt, grus, äng och klappersten. I starten var det en rusning av sällan skådat slag där folk slog om att vara först, knasigt. Stiglöpningen var 32 km lång in till Arild där den egentliga tävlingen började med det stup jag beskrev. Efter det följde 17 km terränglöpning i den mest omöjliga terräng jag sprungit i, det var otroligt kuperat och jag tycker att den som är intresserad ska ta en titt på km-tiderna så förstår ni. Kilometer 33-35 tog 45 minuter! Ett rekord om något!

Det var en riktigt jobbig tävling men samtidigt en av de roligaste jag gjort. Dels för att banan var så fantastisk, fantastiskt vacker, fantastiskt omöjlig och allt på en gång. Dels var det så kul eftersom det gick så bra de sista 10 kilometrarna, jag plockade massor av placeringar, många hade en otroligt smärtsam dag på jobbet, men inte jag och det är något speciellt med att känna så så stark när så många har det tungt.

Min placering blev otroliga 45 av 280 i startlistan! Fan i en låda egentligen...