Löpning Träning 38 inlägg 6680 visningar

Skräpmil

1976 • Skarpnäck
#1
2 juli 2013 - 22:18
Gilla
Jag har flera gånger hört talas om en s.k. "Skräpmil" eller Junkmile då det gäller löpträning. Är det någon som kan reda ut begreppen kring detta lite?
Vad jag har förstått så är det ett halvsnabbt pass, som egentligen inte ger så mycket? Det stöds väl även av McMillan mfl. som menar att vanliga motionärer ofta kör sina lugna pass för snabbt och sina snabba pass för långsamt. Men hur snabb är då en skräpmil?

Själv uppskattar jag att jag gör milen på ca 42-43 min.
Enligt McMillan ska jag då ligga på ca 4:50-5:30 på de lugna passen, dvs. distans. Det är ungefär vad jag brukar göra också. Men i mitt fall är det inte att betrakta som lågpulspass, dvs. under 70% av maxpuls. Då går det kanske i 5:45 för tillfället.

För att hårdra det hela; ska man bara köra lågpuls och snabba pass och skippa allt emellan? Som snabba pass räknar jag då intervaller, snabbdistans etc. Är det dessa pass emellan som kallas för Skräpmil?

Läste en artikel om hur svenska och norska skidlandslaget tränar, och då var det ca 75 % lågintensiv träning, ca 20 % högkvalité, typ snabbdistans och intervaller och bara några få % var pass däremellan.

Min uppfattning är att de flesta motionärer, flera av mina löparvänner, inkl jag själv kör mestadels halvintensiva pass.
< < < 1 2 > > >
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#2
2 juli 2013 kl 22:26 Redigerad 2 juli 2013 kl 22:32
Gilla
Re Emil

Ja som skidlandslaget fast i mitt fall var det snarare 10-15 % "högkvalitét" i snitt per vecka (kring 15-25 km) och resten lågintensiv träning.

Men den lågintensiva träningen var inte direkt skräp den heller eftersom det oftast var i form av tremilspass eller längre, och föralldel några "skräptvåmilare" då och då :-)

När man får ihop hyfsat mycket fartlöpning verkar det ge ypperlig effekt om totalmängden är t ex 15-20 mil/vecka.

Det finns egentligen inga skräppass om det adderar mängd till en ännu inte optimal dos, och t ex 99 % registrerade på jogg.se behöver mer mängd gissar jag.

Väldigt många, inkl jag själv numera, behöver dessutom mer fartlöpning.
Och kanske skulle det underlätta med fler långa ännu långsammare pass, i stället för som jag springer inte SÅ långt från max med eviga milpass kring 5 min/km - kanske lite nedskräpande...
Fast det beror på att jag inte riktigt accepterar denna lusfart, min gamla definition på jogg började på 5 min/km :-) . Å andra sidan är det väl därför jag började skriva här - på jogg - 2012 ...
1976 • Skarpnäck
#3
2 juli 2013 kl 22:34
Gilla
Det är just det sista jag undrar över. Dina nuvarande milpass, inte långt ifrån max. Det är väl en klassiker hos många? Och det är de som kallas för "skräpmilar". Enligt skräpmilstanken skulle dessa alltså hellre vara långsammare (och kanske längre) ELLER intensivare och kortare? Om vi ska optimera träningen.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#4
2 juli 2013 kl 22:38
Gilla
Ja förutsatt att totalmängden och mängden fartlöpning inte redan är tillräckligt hög.

I mitt fall är ju båda för dåliga och säkert skulle ett återgående till elitliknande träning ge viss effekt även för mig, även om min maxpulsbegränsning starkt hämmar potentialen numera.
Håkan Sjögren
1975 • Ydre
#5
2 juli 2013 kl 22:41
Gilla
Jag springer bara skräpmilar. Gör väl 38-39 minuter på milen på tävling. När jag tränar springer jag nästan alltid runt 40 på milen och 1.30 om jag springer 2 mil.

Även om det inte är optimalt så tror jag det är ganska bra för mig. Jag blir bättre och bättre och det känns bra.
När man inte springer mer än 2 ggr i veckan så är det nog inte fel.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#6
2 juli 2013 kl 22:42 Redigerad 2 juli 2013 kl 22:47
Gilla
Jag kan tillägga att mina första löparår påminde faktiskt lite om min nuvarande träning dvs för fort på distans och för lite.

Men fartlöpningensandelen inkl (många) tävlingar var ändå hyfsad så det räckte en bra bit ändå.

Sedan när jag avsiktligt sänkte tempot gick det att öka från ca 6-7 mil/vecka till 10 mil/vecka och 16 mil/vecka och 18 mil/vecka under några år.
Lars Pensjö
1961 • Torslanda
#7
3 juli 2013 kl 06:19
Gilla
Jag läste en intressant artikel angående återhämtningspass, som många kanske skulle klassificera under samma kategori som skräpmil. Att det ger effekt verkar vara fastställt, så frågan är varför.

Den gamla teorin var att man får en genomblödning i musklerna och rensar ut slaggprodukter, men detta har aldrig bekräftats. Den nya teorin, som jag tycker låter mer rimlig, är att det helt enkelt är jobbigt att springa dagen efter ett hårt pass. Det tar emot redan i början. Och det är när det är jobbigt som kroppen blir starkare och växer till för att kompensera.

Därmed inte sagt att vila också behövs.
Magnus
Stockholm
#8
3 juli 2013 kl 09:42 Redigerad 3 juli 2013 kl 09:51
3 Gilla
Skräpmil är väl de pass som medför att du inte förbättras, tex att köra för snabb distans dagen efter ett kvalitetspass, och därmed gå miste om den uppbyggnad kvalitetspasset skulle innebära. Likadant kan sägas om man börjar köra för mycket mängd, mer än vad kroppen kan hantera. "Överflödet" blir då skräpmängd och vill det sig illa hamnar du i negativ spiral med allt tröttare kropp som resultat.

Felet de flesta gör när de jämför sig med eliten är att de missar att tänka på totalmängden. Kör du 2-3 pass per vecka och blygsam mängd kan hålla högre fart på passen, men en elitlöpare som kör 12 pass i veckan och 18 mil automatiskt kommer hålla nere farten på distanspassen för man orkar helt enkelt inte springa snabbare. Så begreppet att motionärer kör sin distans för snabbt kanske inte är helt korrekt heller, för de som säger så ser det enbart ur ett elitperspektiv.

Man måste titta på helheten och inte bara enskilda pass, för deras längd och intensitet påverkar varandra, och även ta med vila och återhämtning i ekvationen.
1954 • Falun
#9
3 juli 2013 kl 10:18
Gilla
Håkan, om du gör 38 på milen så är ett pass på 40min inte skräpmil utan snarare ett snabbdistanspass.
Tommie
1976 • Stockholm
#10
3 juli 2013 kl 11:20
Gilla
Väldigt intressant läsning då jag själv tycker att min utveckling är stillastående. Men läser jag här, ser jag att min löpning är för intensiv för min kropp. Bara backa några steg, och inte fuska med kosten. Jag tror kombinerad utveckling och hög fokus på viktnedgång inte kanske är optimalt :)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#11
3 juli 2013 kl 11:52
Gilla
Re Tommie

Det bör gå att gå ned hyggligt snabbt om man inte drar in för mycket på kolhydraterna, dvs nätt och jämnt ersätter den förbrukade mängden dagligen och på så sätt alltid har tillräckligt med glykogen för träning o tävling.

Däremot minska på fett och protein kan man göra ned till ett minimum.

Så gick jag ned ca 10 % trots hög träningsvolym och massa tävlingar.
Tommie
1976 • Stockholm
#12
3 juli 2013 kl 13:16
Gilla
Re Bo,

Tackar!
Då ska vi prova att labba lite med fettet =) jag har som sagt en del på magen.
ApacheKid
1924 • Stockholm
#13
3 juli 2013 kl 17:54 Redigerad 3 juli 2013 kl 17:54
Gilla
Re Bo

Får man fråga vad basdieten bestod av?

Ris, pasta och potatis? Som Gunde Svan?

Och brukade du äta nåt direkt efter passet, typ nåt Gainomax-aktigt?
Benny
1972 • Skellefteå
#14
3 juli 2013 kl 21:03 Redigerad 3 juli 2013 kl 21:05
Gilla
I boken ”Be a better runner” skriven av Sally Edwards, Carl Foster och Roy M. Wallack, som sägs spegla den senaste forskningen, pratar man om att så långt det är möjligt undvika att träna i det så kallade svarta hålet (moderately hard training).

Svarta hålet definieras som den pulszon där man ligger på mellan 100-105 % av den ”låga” tröskelpulsen T1. Träning i denna zoon påstås vara för hård för att förbättra uthålligheten och för lätt för att tvinga fram de anpassningar av hjärt- och kärlsystemet som kommer av högintensiv träning.

Återstår dock att försöka klargöra vad det egentligen är för tröskel som avses när man pratar om T1 och hur den relaterar till den tröskelpuls som avses när man t.ex. pratar om tröskelpass. Det står i boken att tröskeln T1 genom åren både har kallats för aerobisk och anaerobisk tröskelpuls. Vidare så säger man att T1 är den pulsnivå där man går från en intensitet som man kan upprätthålla under lång tid (men vad är egentligen lång tid?) till en zon där man bara kan upprätthålla intensiteten mellan 20 och 60 minuter. Mot bakgrund av ovanstående tolkar jag T1 som den tröskel som gemene man (eller åtminstone löpare) brukar avse när man talar om tröskelpuls t.ex. i samband med tröskelpass.

T1 borde väl också sammanfalla ungefär med OBLA som Bo pratar om i denna tråd: http://jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=31420&sida=6

Den intresserade kan läsa ett utdrag av boken här och därmed möjligen hjälpa till med tolkningen av vilka tröskelpulser som egentligen avses med T1 och T2 och vilken träningszon enligt allmänt vedertagen vokabulär man därmed förespråkar att man skall undvika: http://books.google.se/books?id=MEUmIwG0j2IC&printsec=frontcover&hl=sv#v=onepage&q&f=false

Huvudbudskapet i boken är i alla fall att man antingen bör träna mycket hårt eller mycket lätt, helst inget däremellan. Hårt innebär antingen att man bygger uthållighet i de lägre pulszonerna, dvs. man springer långt men inte med så hög intensitet eller så tränar man högintensivt i pulszonen ovanför tröskeln T2.

Tröskel T2 ligger enligt boken på 105 % av pulsen vid T1 och det innebär alltså att träning i den här zonen ligger över den fart som är bruklig på vanliga tröskelpass enligt min tolkning av definitionerna på T1 och T2. Därför bör den högintensiva träningen rimligen utföras som intervaller eller kortare snabbdistanser i högre fart än vid ”vanliga” tröskelpass enligt min egen tolkning. Boken förespråkar vidare att den högintensiva träningen skall utgöra högst 10 % av den totala träningstiden, vilket verkar vettigt.

Svarta hålet, som alltså är 100-105 % av tröskelpulsen T1, skall i största möjliga mån undvikas. Detta är tydligen det allra viktigaste att komma ihåg eftersom det upprepas på ett flertal ställen.

Min spontana första fråga på detta innehåll är om boken alltså egentligen förespråkar att tröskelpass skall undvikas, då de väl brukar/bör bedrivas vid just T1? Man ska med andra ord bara köra hårda intervaller (alt. kortare snabbdistanser i högre fart än tröskelfart) eller långa rundor i lägre pulszoner.

Vad säger ni andra här på forumet? Förkastar ni innehållet eller verkar budskapet vettigt?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#15
3 juli 2013 kl 21:20 Redigerad 3 juli 2013 kl 21:21
Gilla
Re ApacheKid

Jag åt mest fullkornsbrödbröd-/ost och fruktbaserad kost, samt ett tag mest vitkålssallad med ärter, majs, paprika och nedblandat köttbullar eller fiskpinnar i småbitar. Det var under mina bästa år.

Re Benny

Jag tror snarare tolkningen är att den sedvanliga snabbdistansen som görs i en hastighet där man nätt och jämnt klarar sig från att dra på sig alltför mycket mjölksyra, typ halvmaratempo eller något fortare, bör vara den som rekommenderas.
Den är erfarenhetsmässigt utmärkt för 10 km-marathon.

Däremot skulle farter mellan lugnt distanstempo och den förra kunna innefatta "det svarta hålet".

Lustigt nog sprang jag alltså sällan eller nästan aldrig i farter mellan 4.15 min/km och 3.35 min/km och aldrig mellan 3.55 min/km och 3.35 min/km. Det sistnämnda spannet kändes helt onödigt, gav inte tillräcklig mjölksyrabelastning men var ändå lite ansträngande.

Om jag åter relaterar till min nuvarande "evakueringslöpning" där jag vägrar acceptera att "jogga" mycket så kanske det är en förklaring att förfallet fortsätter. Jag tränar nu kanske mest i "det svarta hålet" (nu kring 5 min/km ? - men det känns inte jobbigt - men längden blir lidande) även om det i helgen blev ett joggpass på 20 km dock i sällskap.
Benny
1972 • Skellefteå
#16
3 juli 2013 kl 22:55
Gilla
Re Bo,

Boken förespråkar att träning antingen utförs genom att bygga uthållighet med långa pass i intensiteter lägre än zon 5a eller med högintensiv löpning i intensitet högre än zon 5b, där zonerna 5a och 5b definieras på sidan 33.

Zon 5b ligger definitivt över den fart du kallar för sedvanlig snabbdistans eftersom det påstås att det flesta bara kan springa med denna intensitet under 2-8 minuters intervaller.

Intensiteter under Zon 5a bör å andra sidan rimligtvis ligga lägre än sedvanlig snabbdistans eftersom träning under denna gräns påstås ligga inom området där den största andelen mängdträning för att bygga uthållighet utförs.

Alltså borde den sedvanliga snabbdistansen träffa någonstans i det svarta hålet och anses alltså vara bortkastad träning enligt den senaste forskningen (2011 då boken skrevs, det är möjligt att något nytt banbrytande framkommit sedan dess).
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#17
3 juli 2013 kl 22:59 Redigerad 3 juli 2013 kl 23:04
Gilla
Men det är ren bullshit att snabbdistans nära tröskelfart hur den än definieras men där mjölksyran nätt och jämt tåls inte skulle vara utmärkt.

Det låter ungefär lika tokigt som att rekommendera extrem LCHF-kost till hårdsatsande långlöpare :-)
Benny
1972 • Skellefteå
#18
3 juli 2013 kl 23:06
Gilla
Re Bo,

Det verkar som att författaren Sally Edwards inte själv riktigt tror på huvudbudskapet i boken om man läser på sidan 30. Där framgår att en dag när hon kör tempoträning så kan det handla om medellånga intervaller i zon 5a, dvs. precis i svarta hålet. Hon lever alltså inte som hon lär.
Benny
1972 • Skellefteå
#19
3 juli 2013 kl 23:17
Gilla
Re Bo,

Ungefär vilken fart och längd anser du förresten vara optimal för en snabbdistans om man satsar på milen och nuvarande milfart är 4.30 min/km?
1965 • Kungsholmen
#20
3 juli 2013 kl 23:20
Gilla
Skräpmil= junkmiles, vilket för mig är de pass man ågnar sig åt som utfyllnad för att fylla på veckomängden då långpass och fartkvoten är fylld.

Det är inte samma som mellanmjölkspass som i tempo hamnar mitt mellan Easy Pace (JD) och Marathon Pace.

Junk Miles är ganska behagliga medan mellanmjölkspass kan kännas lätt ansträngda.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.