22 oktober 2012 kl 13:03
Redigerad 22 oktober 2012 kl 13:27
Intressant ämne.
I det du skrev "Om det är så att man har dålig central kapacitet (lågt vo2max) verkar du likställa den centrala kapaciteten med VO2max men de är ju som du själv resonerade kring inte identiska men den centrala kapaciteten utgör en möjlig begränsning liksom alternativt den lokala eller båda samtidigt.
Har man en betydande reserv i den centrala kapaciteten är det alltså musklerna som behöver tränas upp mer.
Förmodligen behövs då ännu mer kapillärer och mitokondrier och speciell förmåga att omsätta mjölksyra i tävlingsfart.
Jag kan tänka mig att tröskelintervaller och långa snabbdistanser och allmänt stor löpmängd inkl långpass är effektiv träning i detta fall.
Har man däremot en betydande reserv i den lokala kapaciteten är behöver främst hjärtats slagvolym och blodvärdet (Hb) förbättras.
Det sker troligen bäst med väldigt "flåsintensiv" träning, t ex om möjlighet finns till långa distanspass uppförslöpning (svårt i Sverige), hårda intervallpass t ex (5-10) x 1 km kanske 20 sek fortare än milfarten och med 2 minuter vila, längskidåkning (!) på vintern m m.
Hos många löpare når hjärtats slagvolym nära max eller max redan i normalt lugnt distanstempo, och därför kan mängdträning även i detta fall vara mycket lämpligt. Vissa löpare behöver hålla högre intensitet för att maxa slagvolymen och dessa vinner mer på intervallpass enligt ovan.
Även BMIt och fettprocenten blir viktigt i detta fall och bör försöka sänkas till mer optimal nivå.
Är Hb-värdet onödigt lågt (för män tror jag under 150 inte är optimalt) och beror på för lite järn i kosten gäller det att äta mer järnrik kost eller ta järntabletter, helst 2-värt järn som skonar magen.
Eftersom man kan ha lågt Hb naturligt är det troligen inte meningsfullt att i de fallen äta järntabletter. Då är det höghöjdsträning som återstår :-)