Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 33 inlägg • 446 visningar •

Lidingöloppet 09 Eftersnack

Tomas Fransson
1972 • Sollentuna
#1
•
26 september 2009 - 23:03
Gilla
Trots att flera timmar gått kan jag inte se någon eftersnackstråd. Som det löparego jag är så delger jag mina tankar här. Hade förhoppningar om en betydligt bättre tid än de 2,28 jag gick i mål på. Trodde på sub 2,25 minst. Men var seg och tung och hade glömt hur jobbiga backarna är på LL. Vissa dagar finns inte den där riktiga viljan och pannbenet som krävs. Störde mig dessutom enormt på att jag fick springa med mobiltelefon då jag i morgonstressen med sjuka barn glömde min Garmin hemma...

Har fler än jag upplevt att folk runt omkring en tror man ska göra betydligt bättre tider då de sett vad man presterat på andra lopp. Jag gjorde 1,33 på halvmaran och då får man höra... men då fixar du ju 2,15 på LL.. det är ju bara 9 km längre... hmmm då känner man inte till vilka backar det finns på LL

Hur har ni andra upplevt årets LL?

Eder ödmjukaste lite missnöjde Tomas :)
< < < 1 2 > > >
Patrik Sergel
1972 • Kvarnskogen
#2
•
26 september 2009 kl 23:13 Redigerad 26 september 2009 kl 23:14
Gilla
Låter som du är lite tankspridd Tomas...glömma Garmin, det får ju inte hända;)
Jag upplevde LL som nästan lika jobbigt som maran. Studenternas tabell stämde hyfsat på mig, enligt den skulle jag springa på 2,42 baserat på resultat på halvmaran och jag gick in på 2,39.
Kändes tungt i benen redan från början men jag är nöjd att jag inte klappade ihop helt.

Tror du slår din farsas tid nästa år Tomas!
Tomas Fransson
1972 • Sollentuna
#3
•
26 september 2009 kl 23:39
Gilla
Ha ha kul att få svar från dig Patrik. I efterhand är nog inte det värsta min tid utan att Jens sprang om mig 1km innan mål. Han har sprungit sjukt lite och borde inte kunna matcha mig.. Men jag kommer igen... och du springer under 2,30 nästa år :)
Lars Hagborg
1967 • Uppsala
#4
•
26 september 2009 kl 23:57
Gilla
Sprang LL för första gången i år. Mest för att bekräfta att LL inte är tuffare än Stockholms marathon. Nu är jag inte så säker. Enligt samma tabell som Patrik använde skulle jag springa på 2:28, istället blev det 2:40:22. Bakläxa med andra ord. Tycker att det 15 sista km var en ren plåga. Men helhetsintrycket var mycket positivt. Jag kommer definitivt stå på startlinjen nästa år. Och då med fler backar i benen!
Jens Pettersson
1971 • Västerås
#5
•
27 september 2009 kl 08:43
Gilla
Tabeller och halvmarathontider är av inget värde på Lidingö. I somras var jag ute på ön och sprang de första 2 milen på 1.41, trots en period av hårt arbete och träning. Tyckte inte att backarna var så farliga. I går däremot, med den köttmuren av löpare man hade framför sig från ca 10km( jag startade i grupp 5) blev backarna rena väggar. När man varken kan styra tempo eller vägval så blir löpningen mycket jobbigare än när man springer själv, trots att tempot är betydligt lägre. Förhoppningsvis kommer man i en bättre startgrupp nästa år....
Camilla Palmér
1984 • Vejbystrand
#6
•
27 september 2009 kl 09:57
Gilla
Jag ställde mig på startlinjen med målsättningen att ta mig runt utan att mitt nyligen korsbandskadade knä skulle värka alldeles för mycket. Och visst klarade jag mig runt utan några större smärtor i knät (bortsett från lite i uppförsbackarna, fick gå större delen uppför sista milen), men ack vad jag missbedömde min form...:) Körde igång distansträningen för drygt fyra veckor sedan (tidigare än så hade inte varit möjligt eftersom jag opererades i början av augusti) och trodde att min goda vilja och gryndfysik skulle vara tillräckligt för att ta mig upp och ner i Lidingös skogar. Och visst tog jag mig runt, men har en tokig träningsvärk idag :)

Fick hur som helst en insikt i att det är betydligt mer energikrävande att gå uppför än att jogga med bra teknik.

Nästa år är jag tillbaka, förhoppningsvis med fler mil och backar i benen än i år! :)
Kicki
1977 • stockholm
#7
•
27 september 2009 kl 10:12
Gilla
Hittade glädjen i löpning för fem veckor sen och har sen dess tränat rätt hårt med sikte på LL, innan dess har jag aldrig sprungit längre än 12 km (och det var mer än tre år sen) och våren och sommaren har varit i stort sett träningslöst. Gick ut väldigt lugnt med tokrespekt för LLs terräng, gjorde de första två milen på 66 minuter men hade mycket mer kraft den sista milen då jag sprang på 59 minuter och kom in på 3.11. Oerhört nöjd och det gav mig blodad tand för fler lopp och bättre tider!
Björn Bengtsson
1974 • Halmstad
#8
•
27 september 2009 kl 11:27
Gilla
Grymt imponerande Kicki!

Jag har tränat sen januari och underskattade backarna mot slutet... Hade tänkt springa 5:45-tempo, men det kändes bra i början och istället siktade jag på 5:30... Sista 10 km gick på 76 minuter. Hade fått varningar från kollega att det var tungt, men SÅ tungt trodde jag inte att det skulle vara.

Det som tog knäcken på mig var efter ca 16-17 km där det kom ett antal ca 100 m tokbranta upp och direkt nerförsbackar.

Nu skall jag ut och köpa nya träningsskor och få ny inspiration :)
Christoffer Törnqvist
1986 • Uppsala
#9
•
27 september 2009 kl 12:53
Gilla
hade som mål att ta mig runt under 3 tim för de var mitt första LL och klara det på 2.51 så i efterhand får jag vara nöjd. Hade förhoppning ett tag på 2.30 men de fanns inte på kartan :) Backarna var värre än jag hade trott, men för min del har jag konstaterat att sthlm Marathon är värre att springa än LL. Den där speciella känslan vid 35 km på ett mara när kroppen är helt slutkörd infann sig som tur var aldrig på LL i år :D
Mats Nilsson
1983 • Stockholm
#10
•
27 september 2009 kl 14:39
Gilla
Grattis till alla bra prestationer och tider!

Jag ville slå min fjolårstid och jag hade som mål att inte gå någon gång. Hade också en vag förhoppning om sub 2:30. Hade inför loppet känt hur mina benhinneproblem blossat upp igen vilket naturligtvis var nedslående på självförtroendet. Dessa problem lös dock med sin frånvaro under hela loppet, vilket kändes som en seger bara det. Vid 6 km kvar tickade klockan precis 2 timmar, vilket talade emot måltiden på 2.30, då Abborrbacken stundande. Men avslutande 5 km gick i raketfart och jag var oförskämt pigg i kroppen, jag plockade bortåt 350 placeringar sista 5, och jag landade på en tid strax över 2:29. Efter loppet var jag helnöjd och så där lycklig man blir efter ett lopp då allting stämt vid rätt tillfälle, till och med vädret.
Stefan Selin
1975 • Sollefteå
#11
•
27 september 2009 kl 15:33
Gilla
Jag är väl en av de missnöjda löparna. Gjorde i år mitt tredje LL, och inför i år hade jag ökat träningsmängden markant. Har känts riktigt bra hela sommaren och hösten, och jag såg fram emot loppet. Måndagen innan loppet kom förkylningen.... Bestämde mig ändå för att vara med, och det fick bära eller brista, och naturligtvis brast det. Var nära att bryta flera gånger. Så här i efterhand får jag väl ändå vara nöjd över att jag tog mig i mål, trots att det blev en skittid!

Får se om det blir något fler LL.....
Minna Augustin
1969 • Hjärup
#12
•
27 september 2009 kl 18:54
Gilla
För mig var det första gången jag sprang LL och det var mycket tuffare än vad jag hade föreställt mig. Visst hade jag hört om tuffa backar och så men jag bröt ihop menalt efter 23-24 km när jag inte såg något slut på backarna. När 5 km återstod så hade jag så ont i kroppen att jag inte trodde att jag skulle klara mig till mål och all energi var som bortblåst. Väl vid mållinjen ville jag bara börja lipa för att jag hade så fruktansvärt ont i ljumskarna och inte visste hur jag skulle klara av att ta mig framåt. Jag kan helt klart säga att detta var det värsta jag har gjort någonsin och skulle jag bli så mentalt blockerad att jag anmäler mig till nästa år så är det bara backträning, backträning, backträning som gäller:-)
Anette
1973 • Etuna
#13
•
27 september 2009 kl 19:34
Gilla
Jag sprang LL för första gången och hade nog lite väl mycket respekt för detta lopp, så jag gick ut lugnt, lite väl lugnt kanske, men det berodde mest på att jag ställde mig sist i min startgrupp vilket jag aldrig mer gör om, det innebar ju en vägg av löpare när det smalnade av som man aldrig kom förbi....fick ett fint joggmail idag, där det konstaterades att jag var en av få löpare som sprang andra halvan fortare än första, hehe..men nu vet man ju ungefär vad som väntar, så bättre lycka nästa gång....helt klart måste jag nångång klara silvret, i år blev det 2.46.43
Erik
1980 • Lund
#14
•
27 september 2009 kl 19:43
Gilla
Spana in och jämför era resultat på http://resultatjakt.se/
ulf johnson
1977 • uppsala
#15
•
27 september 2009 kl 20:18
Gilla
Vill gärna dela med mig av mitt (förvisso ganska självklara) framgångsrecept: "Ta det lugnt så går det fortare". Jag började träna i samband med förra LL, och sprang i år en halvtimme snabbare än förra året. Jag tränar aldrig backe, och hade som taktik att ta det väldigt lugnt uppför, och springa lite fortare (men ändå lugnt) platt/utför. Gick några steg vid vätskekontroller och i större backar. Detta var rätt taktik. Blev omsprungen i varje uppförsbacke, men tog igen det på platten. Enligt Resultatjakt sprang jag under hela loppet om 308 pers, men blev inte omsprungen av någon....
Bra gjort alla som genomfört, i synnerhet de som tagit sig i mål på 3-4 timmar. Eliten har det jobbigt i lite under 2 timmar, ni lider minst lika mycket, dubbelt så länge. Starkt!
Magnus Andersson
1981 • Berlin, Tyskland
#16
•
27 september 2009 kl 20:54
Gilla
Minna:

Jag håller helt med dig och känner igen mig hyfsat bra i din beskrivning. Ljumskarna mina var helt slut vid 25, och när jag kom i mål kunde jag knappt gå! Det dröjde 20 minuter efter målgång innan jag kunde prata ordentligt.. Otroligt starkt av dig att komma i mål efter din svacka vid 23-24 km- det är verkligen en bragd som är värd sin kvinna!
Mr. B
1963 • Hemma
#17
•
27 september 2009 kl 21:27
Gilla
Minna: Om det är någon tröst, så kände jag likadant 2002 efter mitt första Lidingölopp. Jag minns hur jag lade mig ner för att det gjorde för ont att stå upp. Sedan reste jag mig upp för att det gjorde för ont att ligga ner. Sådär höll jag på ett bra tag innan jag orkade ta mig vidare.
Sedan dess har jag inte missat ett enda Lidingölopp, och alla har gått bättre än det första.
Erik B
1972 • Partille
#18
•
27 september 2009 kl 21:36
Gilla
- Inga muggar vid första vätskan.
- Coca-cola slut.
- Löjligt trångt stundtals.

+ Underbara funktionärer och cheerleaders (27km)

Mattias A
1967 • Lund
#19
•
27 september 2009 kl 22:00
Gilla
Minna: jag sprang för andra gången och jag kände precis som du. Backarna ville aldrig ta slut. Sprang 30 km med en del backar i hemtrakten på 2.32 för ett par veckor sedan men flåsade mycket uttröttad in på strax under 2.48 igår.

Trevligt hade jag i alla fall. VId ca 27 km fick jag draghjälp av en tjej som hängde på en okänd kille i blå tröja som vände sig om och peppade henne. Efter någon km var de jämsides och ökade tempot (för snabbt för mig). Inspirerad av dessa försökte jag peppa en kille där jag gick i sista backen. Han berättade att han hade siktat på 2.30 men att han nu hade kramp i bägge vaderna. När han sedan sprang om mig försökte han peppa mig till en slutspurt. Lidingöstämning med andra ord.
Johan K
1980 • Borås
#20
•
27 september 2009 kl 22:05
Gilla
Har aldrig sprungit innan, men något jag tänkte på var hur trångt det var första milen.
Göteborgsvarvets trängsel var inget mot detta :)

Ojoj vad backar det var sedan, samt rätt smala och bökiga stigar ibland.
Men vad nöjd man var i målet och vad gott det var med kaffe och bullar ;)
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.