12 november 2009 kl 14:20
Ja så var man anmäld igen! Vad minns jag från i våras, första gången?
Väldigt låååångt
Väldigt vaaarmt
och väldigt kul
Jag kan fortfarande spela upp nästan hela maran för mitt inre öga. Att springa igen var det ingen tvekan om, lite slött att inte få iväg anmälan förrän härom veckan.
Om skräpmil, så finns det inte. Kroppen ska känna att det är ett naturligt tillstånd att springa.
Om långpass, några uppåt 35 km är bra för egot att hålla tvivlaren på axeln på plats med. Västerbron andra varvet börjar strax efter flagga 33 .... Jag hade kanske ett halvdussin pass över 20 km och det var lite magert. De mest givande var de över 30.
En av mina målsättningar var att springa hela vägen och det fixade jag trots allt, fast tempot var inget vidare på sina ställen.
Jag testade dubbar i vintras men håller man sig på gångvägar så går det bra ändå. Nysnö på is var det enda problemet, förutom att hinna torka skor då.
Så, den som känner för att testa - gör det. Det är tufft, visst, men väldigt givande!