7 augusti 2009 kl 22:38
Beror helt på vilken typ av smärta du har i knäet och hur akut den känns. Men generellt tycker jag det är helt fel att sätta upp ett mål med en sträcka du ska klara av inom en viss tid när det som håller tillbaka dig är en skada. Varför jag tycker det är helt enkelt för att jag har gjort det själv vid mer än ett tillfälle och det har resulterat i att jag istället för att lyssna på kroppen har pressat den det där lilla extra för att nå hela vägen fram till målet. Följden har blivit en muskelbristning i vaden och ett akut löparknä som gjorde att jag fick halta hem som en pirat på träben 1 kilometer genom Malmö. Vid båda tillfällena blev det längre träningsuppehåll och några tusenlappar till massören
Numera kör jag tills eventuell skada ger obehagskänsla och sedan slutar jag Blir tiden innan obehagskänslan längre och längre så vet jag att det blir bättre och bättre, blir den kortare så får jag söka hjälp hos någon som vet bättre i frågan.
Men Staffan har förmodligen helt rätt i det där med lugnare tempo. Då klarar din kropp mer och dessutom är det då du som effektivast under kontrollerade former bygger upp den för att klara större påfrestningar. Så mitt tips är helt enkelt att kör lite lugnare och ser hur långt du kommer innan obehagen säger åt dig att lägga av för dagen. Vem vet, du kanske tar 10km på första försöket.
PS: Kommer själv från fotboll, styrketräning och kampsport och det är förmodligen det som gjorde att jag skadade mig en del i början eftersom jag varje pass körde efter principen att jag skulle ta ut mig till max. Det var innan jag förstod, mycket tack vare den här sidan, att det inte är så man tränar löpning.
