Löpning Kom igång 27 inlägg 2000 visningar

Trötthet efter 3-4 km på milen?

Johansson
1977 • Göteborg
#1
20 maj 2009 - 16:58
Gilla
Efter att jag sprungit 3-4 kilometer är jag helt slut och har väldigt hög puls. Vilar då i runt en minut och går ca 100 meter, därefter har jag inga problem att springa resten av sträckan. Jag kommer ner i normal puls väldigt snabbt men vill ju helst springa hela sträckan.

Är det bara att nöta på eller varför blir jag så slutkörd? I dagsläget har jag sprungit milen på 64 minuter.
< < < 1 2 > > >
Bengt
1979 • Vallentuna
#2
20 maj 2009 kl 17:47
Gilla
Börja som du gör att varva jogg och gång. Det kan ju oxå vara ide att dra ner lite på tempot i början av passet så kanske du orkar längre. En mil är ganska lågnt, uttåligheten kommer med tiden.

Lycka till
1974 • Lund
#3
20 maj 2009 kl 19:25
Gilla
Du kan ju prova att en gång jogga så "långsamt" du kan. Enda målet med detta passet är att du ska klara alla 10 utan att gå/stanna Du klarar det säkert. Steg två är att hitta en bra startfart som gör att din "puls" puckel i början inte blir så hög så du inte klarar det, här kan puls/GPS klocka hjälpa men efter ett par gånger lär du dig.
2006 • Alingsås
#4
20 maj 2009 kl 19:33
Gilla
Du öppnar troligen i ett för högt tempo. Dra ned på tempot en aning så bör du orka springa hela sträckan.
Johansson
1977 • Göteborg
#5
20 maj 2009 kl 19:42
Gilla
Jag ska testa att öppna i ett lite lugnare tempo. Det känns ibland som att jag måste spring 3-4 km innan jag blir uppvärmd. Ska springa samma distans om några dagar och då ska jag testa att hushålla med krafterna och bestämma mig för att ta mig förbi denna punkt. Kommer jag bara förbi detta parti så är det ett långt plant parti och då kommer jag ner i normal puls igen. Tror det sitter lite i huvudet :)

Tack för tipsen :)
1961 • Karlskrona
#6
20 maj 2009 kl 20:17
Gilla
Ta det lugnt !!!!!
Det absolut största felet vi löpare gör är att springa för fort i början av vårat träningspass/race.
Låt det ta tid och strunta i tider/sträckor/resultat, spring i tempo som känns bra.

Mvh
Mikael
Mattias Fränberg
1984 • Åkersberga
#7
27 maj 2009 kl 12:30
Gilla
har haft samma symptom, kom på att jag blev för mallig efter första gången jag sprang milen och tänkte "nu jävlar är jag på gång:)" och ökade tempot från början av passet.. slut runt 4-5 km..sen tog ja det lite lugnare och då var dom 11km inte alls lika jobbigt, jag behövde ta de lugnt i början. Genom att göra detta så märkte jag att dom sista 2km kunde jag spurta och spara in på tiden på det viset.. konstigt hur kroppen fungerar !
1972 • Floda
#8
27 maj 2009 kl 13:33
Gilla
Det kanske går uppför :-)
Maria Wernersson
1976 • Storvreta
#9
27 maj 2009 kl 21:09
Gilla
Jag har bara joggat i några månader, men jag känner igen mig. Jag måste jogga mkt lugnt i c:a 3 km, gör jag det orkar jag bättre sen och kan öka tempot. Börjar jag bara lite för hårt blir jag tvärslut direkt och orkar inte springa så långt. Jag har dock inte sprungit en hel mil än, men det kommer :)
1974 • Lund
#10
27 maj 2009 kl 21:34
Gilla
Maria du är nog snart redo för milen. (kollade din träningsdagbok) En eller två 7 km till så ska det inte vara några problem att klara milen i ett lungt tempo. Känslan är enorm, du kommer må piss efteråt och ha ont överallt men vara den stoltaste tjejen på jorden en hel vecka efteråt. Ska vi säga att du plocker den i Juni så du hinner skryta på jobbet innan alla sticker på semester.

/Tränar Zingo
csaba
1973 • Malmö
#11
27 maj 2009 kl 22:13
Gilla
Jag håller med Zingo.
Mycket sitter i "huvudet". (tänk på alla ultra och marathonlöpare. när kroppen börjar protestera efter 3 mil så är det Mycket viljan det hänger på).

Jag anser att en mil kan alla springa, det handlar bara om hur snabbt.(tröttnar ni vid 3-4 km, då springer ni för snabbt). Långdistans löpning handlar om att "hushålla" med krafterna.

Lycka till Carl och Maria.
1972 • Sjöbo
#12
28 maj 2009 kl 10:29
Gilla
Det är konstigt, egentligen spelar det ingen roll men de första 3-5 km är jag alltid seg och blir trött fort. Sen så kommer man in i någon form av rytm och så kan man springa på ganska länge (typ 13-15 km) innan den riktiga tröttheten sätter in.

Jag antar att det är någon form av tröskel alla behöver ta sig över, eller?
Tobias Hartzell
1980 • Gläshed
#13
28 maj 2009 kl 12:22
Gilla
Jag var ute och joggade en sväng igår och dog totalt efter 3 km, trots att jag klarade Göteborgsvarvet utan att gå en enda gång. Det är viktigt - som tidigare nämts i tråden - att ta det långsamt i början. Nu är jag inte så snabb överhuvud taget, men ligger jag runt 6min/km känns det som om jag kan springa hur långt som helst. Men, öppnar jag på 5-5.30min/km så dör jag ganska snart. Konstigt att så lite kan göra så mycket skillnad. Anrat att det är detta man tränar upp med intervaller? Har ingen aning, så nu gissar jag bara...
1972 • Floda
#14
28 maj 2009 kl 14:20
Gilla
Det handlar helt enkelt om två saker. Dels att man inte är uppvärmd. När man vill springa snabbt från start måste man vara uppvärmd ordentligt. Det andra är att man inte har den farten i kroppen ... då handlar det om mer träning.
Johansson
1977 • Göteborg
#15
28 maj 2009 kl 16:22
Gilla
Här var det mycket gensvar, jättekul :)

Jag har lyssnat på era råd och öppnat lugnare när jag sprang milen sist. Kände att jag hade krafter kvar vid det gamla vanliga stället där jag tröttnat tidigare och sprang på. Vid 8 km fick jag dock någon form av kramp i benen, jag hade dock bra med ork kvar men fick stanna för benen blev som gele :(

Sprang 8 km häromdagen i ett sträck och det kändes bra, ger mig på milen ikväll och nu ska jag ta mig runt hela vägen utan att stanna.
Maria Wernersson
1976 • Storvreta
#16
28 maj 2009 kl 18:41
Gilla
Åh tack för peppning Zingo och Csaba! Nu blev jag verkligen taggad! Fast några arbetskompisar att skryta för har jag inte...jag jobbar hemma som dagmamma ;-)
Björn Anundsson
1980 • Falun
#17
28 maj 2009 kl 22:52
Gilla
@Maria:
Då får du skryta här då när det är avklarat. Lycka till.
Johansson
1977 • Göteborg
#18
28 maj 2009 kl 23:13
Gilla
Nu fixade jag milen utan att stanna :)
Nu ska jag under 60 min bara, sprang på 63 idag.
Maria Wernersson
1976 • Storvreta
#19
29 maj 2009 kl 10:11
Gilla
Heja Carl!!! :D
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#20
29 maj 2009 kl 10:33
Gilla
Carl,
Jag har varit i samma situation som du, och för mig har pulsklockan varit et jättebra hjälpmedel. Denna kan jämföras med en varvmätare på en bil, där du ser hur hårt du belastar din kropp, och hur hög pulsen blir innan du tar helt slut.
Maria - kämpa på och håll oss uppdaterade. Att se sin löpning i ett långt perspektiv är nyckeln till mycket livsglädje, och att skynda långsamt ger lägre risk för skador.

Löparhälsningar från Tom
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.