19 april 2021 kl 20:02
Ska inte skriva sönder den här tråden pga viktigt ämne för trådstartaren, men just att berätta för andra att man tycker om att springa verkar ibland kunna bli som ett rött skynke för såna som inte gör det. Både vänner, kolleger, och såklart är även läkare bland vanliga människor i det avseendet. Ibland vet jag inte om det är någon typ av, i brist på bättre ord - avundsjuka, bland de som inte tycker om att springa som träning, eller kanske inte tränar så mycket alls.
Jag sökte hjälp på vårdcentralen (alltså, vilken massiv filtreringsfunktion de har att hitta rätt bland vårdsökande, vilka som verkligen behöver vilken typ av vård, ingen skugga över dem egentligen!) för en tilltagande trötthet. På informationen att jag springer som träningsform fick jag till svar, och inskrivet i min journal "kan man springa 2-3 mil i veckan är man inte sjuk". Jag fick söka hjälp andra vägar, och hittade till slut en genetisk defekt som gör att järnet i kroppen "hamnar fel".
Var lagom envis och lagom ödmjuk, samla den info du kan själv och diskutera med vården. Sök alternativ om du inte får hjälp men själv känner att något är fel, du vet bäst om din hälsa. Ge inte upp!