22 juni 2016 kl 18:43
Hb 111 är sannolikt rejält prestationsbegränsande på långdistans. Världselit bland kvinnor borde kunna ha inom sisådär 140-155 gram hemoglobin per liter blod (förhoppningsvis utan EPO-doping).
I en gammal studie
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3948861?dopt=Abstract testades 10 män med snitt Hb 153 och 11 kvinnor med snitt Hb 134 för bl a VO2max på ergometercykel och männen låg som väntat högre i snitt.
Sedan sänktes männens Hb till kvinno-nivån och VO2-max minskade kring 7 % i snitt ( dock inte ned till kvinnonivån eftersom fler faktorer påverkar VO2max som t ex hjärtats slagvolym).
Således är det tydligt att Hb-värdessänkning från 153 till 134 ger åtminstone män en rätt kraftig VO2max-sänkning, om än inte lika stor i procent som Hb-sänkningen .
Det gällde kanske inte heller några löpare, utan kanske bara "vanliga män" men logiskt sett är det uppenbart att höga Hb-värden är viktiga för blodets syretransportförmåga och därmed prestationen på t ex långdistanslöpning, och att kvinnors Hb ligger lite lägre, även bland odopad elit, är en klar könsskiljande resultatpåverkande faktor (tillsammans med hjärtats lägre slagvolym och naturligt lite svårare att nå lika låg fettprocent och lika optimal muskelmassa och möjligen något lite sämre löpekonomi, allt summerande kring ca 10-13 % längre kilometertid pga könsfaktorn).
Så jag gissar att kvinnor som tävlar på långdistans definitivt bör sträva att ha säg minst 130 i Hb för att det inte ska begränsa onödigt mycket givet förstås att det går att uppnå utan konstlade medel.