14 juni 2016 kl 08:31
Redigerad 14 juni 2016 kl 08:32
Eftersom hjärtats slagvolym inte behöver nå dess max ens i rätt höga submaxtempon och eftersom gränsen för när dess max slagvolym nås kan variera kraftigt mellan olika löpare så ska man INTE "stirra sig blind" på "standardiserade pulszoner" som en procent av maxpulsen utan snarare bestämma eventuella pulszoner efter lämplig individuellt upplevd intensitet eller uppmätt faktisk syreupptagning i olika intensiteter.
Att ett hjärta snabbt når en pulsökning i klara submaxtempon säger "bara" att just det hjärtat verkar behålla en relativt låg slagvolym länge upp i tempot. Själva syreupptaget påverkas ändå mest av löphastigheten i fråga och syreupptaget beror av PRODUKTEN av slagvolym och pulsen, inte enbart pulsen...
Så att fixera sig vid puls kan leda fel om man inte tolkar den korrekt.