Löpning • Kläder, Skor & Prylar • 25 inlägg • 13080 visningar •

Är det dåligt med stabila skor?

Leon

1992 • Uppsala

•

6 september 2012 - 23:14 (Redigerad 6 september 2012 - 23:18)

Gilla

Hej alla joggare! Jag är på jakt efter mitt första par riktiga löparskor. Testade ett gäng skor på löplabbet idag men avvaktade med att köpa för att läsa på lite mer.
Jag blev särskilt fäst vid ett par Mizuno wave ultima 4 då jag tyckte om att dämpningen inte kändes allt för mjuk.
Han i affären sa att dem skorna var stabila och det lät bra tyckte jag.

Men så hittade jag en sida där en snubbe skriver att det inte alls är bra med stabila skor:

"Du bör använda en flexibel sko för att tillvarata fotens unika egenskaper för dämpning och för att stärka foten. Stabila skor ska du bara använda om foten
fixerats rätt med hjälp av en individuell inläggssula. Om skon är för stabil styr skon foten-benet och inte tvärtom som är det riktiga. Det är lättare att vricka foten om skon är för stabil. Om den dessutom är hög – aj, aj!"

Han skriver även såhär:
"Hälkappan ska vara mjuk och inte för hög. Den får inte innehålla hårda detaljer för att stabilisera. Ankelsida ska vara lägre för att inte ge skav"

Kan någon av er bekräfta det han säger? Var sugen på dem där mizuno-dojjorna men blev osäker nu då de har alla egenskaper som denna kille avråder en ifrån!

Länk till hela texten: http://www.panternrunning.com/pdf/loparskor.pdf

sjukt tacksam för svar!

// Leon

< < < 1 2 > > >

Oldboy

1952 • Danderyd

•

6 september 2012 kl 23:31

Gilla

Löparvärlden är väl delad i två läger (minst). Jag är bland dem som tycker man ska lära fötterna jobba och då ska skorna vara flexibla. Dämpning kan man gärna ha. Om man landar på hälen och vill fortsätta med det behöver man en tjock, väldämpad häl för att skona knän och höfter. Vill man landa längre fram på foten så får man träna upp sig för att kunna det men då ska man undvika tjocka hälar. Själv tycker jag det är bästa sättet och det har blivit lite inne ("barfotalöpning"). Men de flesta landar nog fortfarande på hälen.
Ut och spring barfota på en gräsplan, 1-2 varv runt fotbollsplanen, och känn efter: hur vill du springa framöver? Byta steg tar normalt ca 3 månader om man ska slippa hälseneinflammation eller annat elände med vadmusklerna. Man kan göra det även som van löpare men det är ju lättare att träna upp sig "rätt" från början.

Det finns en hel rad trådar här på jogg där detta diskuteras, det är rätt lätt att hitta många åsikter!

Micke

1981 • Göteborg

•

6 september 2012 kl 23:36

Gilla

Det måste heller inte vare antingen eller, jag tycker både sorters skor är bra.
Jag kör med ett stabila skor och så har jag ett par skor som är helt tvärtom.

Leon: Jag tycker du ska gå på din känsla när du ska köpa ett par skor. Infinner sig `wow`känslan, köp dem.

Lycka till

Jesper Fägersten

1965 • Uddevalla

•

6 september 2012 kl 23:43

Gilla

Oj, så här sent orkar jag inte ta in hela den texten. Du skall veta att nu, 2012, så är trenden den att du skall ha så lite på foten som möjligt. Först då börjar det likna löpning. Jag tycker nog att det är lika fel som att säga att man självklart måste ha stabil stötdämpning på fötterna för att kunna springa. Själv blandar jag friskt och springer i såväl stabila skor som "barfotaskor". Det går att uppskatta både och. Du har provat och gillar ett par skor som är erkänt bra. Jag känner flera som har Mizuno som favoriter så du är i gott sällskap. Känner du att den som hjälpte dig i butiken visste vad han/hon pratade om och inte bara ville kränga just denna sko till dig så tycker jag att du skall slå till. Då har du ett par riktiga skor att börja (?) springa i, tar du det lugnt och fint så har du god chans att slippa uppstart- och nybörjarskador. Too much too soon, inte bra. Sedan kan du givetvis höja blicken och se vad andra gör. Varför springer man barfota på asfalt? Ja, varför inte känna efter själv? Varför köper vissa skor som är extra lätta med "noll drop? Ja, fundera på det, du, men gör det gärna med ett par nya Mizuno på fötterna!

Henrik Ekstrand

1978 • Malmö

•

7 september 2012 kl 10:26 Redigerad 7 september 2012 kl 10:26

Gilla

Innan man kallar det en trend att springa utan dämpning ska man kanske betänka att människan, om vi håller oss till Homo sapiens sapiens, sprang utan dämpning i 200 000år innan Nike 1974 uppfann den "moderna" löparskon. Sedan får man själv ta åt sig av den informationen och skapa sig en uppfattning om vad som är mest naturligt. jag vet t ex ingen som springer i minimalistiska skor och har problem med pronation. Värt att läsa: http://www.dn.se/nyheter/sverige/rad-om-joggingskor-ar-vardelosa

Magnus

Stockholm

•

7 september 2012 kl 10:44

Gilla

Skor ska framförallt vara sköna att springa i, det tror jag är viktigast. Får du ont eller skavsår av dem, byt. Själv vill jag inte ha för tunga skor, men det är en smaksak.

Oldboy

1952 • Danderyd

•

7 september 2012 kl 13:10

Gilla

Å andra sidan har de flesta av oss gått och ibland sprungit i hårda skor med klack sedan vår första vinter på två ben. Och för tusentals år sedan sprang förfäderna inte miltals på asfalt och betong heller. Så valet är inte helt självklart.
Själv kör jag med dämpade men flexibla skor med låg drop på långpass och "minimalistiskt" på tävling och en del träningspass, särskilt när det ks gå fort.

Mattias Eklund

1980 • Åby

•

7 september 2012 kl 14:15

Gilla

Risken att gå på för tunna skor när man börjar är ju att tekniken inte finns där, drivet och motivationen däremot och ett par månader senare så kommer skador/överbelastningar som ett brev på posten.

Känns skorna bra och verkar passa dig så är det en bra start, sen när du kommit igång och tränat upp dig kan det vara intressant med ett lättare par att varva med.

Linus Gustafsson

1972 • Söderhamn

•

7 september 2012 kl 14:39

Gilla

Henrik, asfalt är inte naturligt heller. Och inte sprang man lika långt förr heller.

Sen kan du vända på det andra påståendet också. Jag känner ingen som pronerar som springer med minimalistiska skor.

Henrik Ekstrand

1978 • Malmö

#10

•

7 september 2012 kl 16:09

Gilla

Linus det normala är att man pronerar så om du inte känner någon som pronerar och springer i minimalistiska skor känner du nog ingen som springer i minimalistiska skor. Jag skrev att jag vet ingen som springer i minimalistiska skor och har problem med pronation.
Det där med att man behöver mer dämpning för att springa på asfalt är också ganska överdrivet. Om du titta på någon som springer barfota på gräs och som sedan växlar till asfalt ser man hur kroppen och löpsteget ändrar sig en aning för att dämpa effektivare. Jag sprang inte till skolan barfota varje dag när jag var liten. Jag har ändå inga problem att göra en halvmara på asfalt i fivefingers. Men man måste iof sig våga lägga lite tid på att byta.

Oldboy

1952 • Danderyd

#11

•

7 september 2012 kl 16:35

Gilla

Henrik, dämpat på asfalt är en slutsats jag dragit av hur min kropp reagerat. En sommar ställde jag alla tjockare skor i garderoben och sprang odämpat. Lite tjockare hud under fotsulorna, annars OK. Berlinmaran i Asics Piranha, OK. Men en slaskig dag i november, med tjockare skor för fäste, fick jag akut metatarsalgi ("kollapsat" främre fotvalv) efter 25km. Tog ett halvår att bli av med, gör sig påmint nån gång. Gick tillbaka till skor med bra dämpning (oftast Nike Lunaracer) på nästan alla längre pass, fortsätter springa snåldämpat på milen mm, och tävlingar.

Men det som hänt sedan dess är att jag fått mer vävnad under framfötterna, ungefär som en hälkudde men innanför främre trampdynan i stället. Min slutsats är att när jag springer med tunna skor, eller utan, vill kroppen ha mer dämpning än jag haft de senaste 50 åren. Jag lyssnar och väljer skor med hyfsat jämntjock, väl dämpad sula för distanslöpning.

Henrik Ekstrand

1978 • Malmö

#12

•

7 september 2012 kl 16:45

Gilla

Jag är helt med dig Oldboy att man ska lyssna på kroppen. Det jag reagerar på är när folk menar att det är onaturligt att springa på asfalt med minimalistiska skor, samtidigt som de springer med jättedämpade, uppbyggda skor (som får en hel del fotmuskler att sluta fungera då de inte längre behövs) med "pronationsskydd" eller vad det kallas.

Jag förstod dock inte hur du kom att springa längre pass i dämpade skor. Du sprang med tjocka skor och då gick det åt helsike och då bestämde du dig för att fortsätta springa dämpat? Var det för att skadan krävde att du fick något mjukare under framfoten?

Oldboy

1952 • Danderyd

#13

•

7 september 2012 kl 17:17

Gilla

Ah, det fattas en länk i tankekedjan! Jag begrep det inte själv först men funderade, läste och drog slutsatsen att jag hade frestat hårt på framfoten genom att springa bara odämpat. Omställningen gick väl för fort som vanligt. När det sen var dåligt väggrepp även med de kraftiga sulorna så spände jag mig och sprang illa, det blev plötsligt för mycket. Fick linka hem. Sprang sen med pelott och gjorde övningar.

Egentligen är det alltså två saker som hänt, en ganska akut och en långvarig (förtjockningen av fötterna). De kanske inte är relaterade men jag tror att båda beror på mycket löpning med minimal dämpning.

Christer Olsson

1971 • Sala

#14

•

7 september 2012 kl 17:35

Gilla

Personligen tycker jag de flesta seriösa löpbutiker gör ett bra jobb även om jag personligen vänder på klacken direkt när det börjar snackas fotavtrycksanalys, filmning bakifrån, diskussion angående stabilitering, dämpning, pronationshämmning och ortopediska inlägg.

De flesta personer som kommer in på löplabbet och liknande butiker är motionärer som får för sig att rycka upp sig och hänga med några andra kollegor från jobbet på något motionslopp. Har själv varit där och normalt kom man igång och tränade ett par veckor innan loppet.

Gör man detta med ett par minimalistiska skor så lär man inte springa (eller gå normalt) på 1 par månader efter att ha släpat sig i mål.

Själv så fick jag för mig att sattsa på minimalistiska skor förra året efter min förra vända med ovanstående koncept. Eftersom det var slut på motionslopp och jag hade gott om tid till nästa vår så tänkte jag att man kanske skulle skippa stöd och korrigeringar som rent logiskt borde avlasta just de muskler som borde vara i mest behov av träning.

Magnus Svensson

1976 • Enköping

#15

•

7 september 2012 kl 19:13

Gilla

Jag har läst att Mustafa Mohamed gör de flesta av sina distanspass i Asics GT 21-serie och Haile Gebreselassie i Adidas tjockdojor, så åtminstone en del av eliten har ju uppenbarligen inte köpt den minimalistiska trenden.
Själv har jag haft allra minst krämpor när jag har använt Asics 11-serie och har börjat gå tillbaka till dessa efter en del fotproblem. Nu har jag i och för sig riktiga plattfötter, så minimalistiska dojor kanske helt enkelt inte passar mig?

1972 • Stockholm

#16

•

7 september 2012 kl 19:26 Redigerad 7 september 2012 kl 19:29

Gilla

Utan att vilja hälla fotogen på den pyrande brasan så tycker jag att de allra flesta "bör" springa i neutrala skor. De flesta pronerar - vilket är naturligt och en del av kroppens inbyggda stötdämpning. Försöker man bygga bort det så tror jag att man skickar vidare problemet med "korrigeringen" som då blir en onaturlig/felställning för kroppen att springa i med t ex knäproblem som följd.

Löparskadorna har ju ändrats med löpskornas utveckling. På sjuttiotalet sprang ju folk i Sverige 10km på 28 minuter i minimalistiska skor och på femtiotalet så sprang ju någon på 29 minuter i ännu mer tveksamma skor - med dagens mått mätt. Så om dämpninghysterin är befogad eller inte är ju en mycket bra fråga.

Det känns som att en hel del av materialen inte är av godo för en tränad löpare och kanske till och med lite hämmande för ovana löpare.

Att sedan etablerade tillverkare kan ändra en sko med samma namn från en säsong till en annan och skon sedan får HELT andra egenskaper än förra säsongens är ju riktigt vilseledande. Då känns det som att R&D avdelningen helt enkelt bara freebejsar sig fram.

Undantag finns ju, t ex om man har högt fotvalv och inte sprungit så mycket och börjar i vuxen ålder så kan påfrestningen bli väldigt stor och man riskerar stressfraktur eller muskulär utmattning av belastningen.

Känns skon bra att springa i så kvittar det om den är stabil eller minimalistisk. De stabila skor jag haft känns lite klunsiga men många springer bra i dem och det är ju individuellt.

Skor med utbytbara pronationskilar och variabel dämpning undviker jag helt. Dock så händer det att jag byter innersulorna efter behag.

Acke5

1959 • Göteborg

#17

•

8 september 2012 kl 01:29

Gilla

"På sjuttiotalet sprang ju folk i Sverige 10km på 28 minuter i minimalistiska skor och på femtiotalet så sprang ju någon på 29 minuter i ännu mer tveksamma skor - med dagens mått mätt. Så om dämpninghysterin är befogad eller inte är ju en mycket bra fråga."

En kommentar, något OT. Vad jag vill minnas så sprangs det inte så mycket på asfalt. Folk tog sig till typ Skatås här i Gbg och man sprang på kolstubbsbanor etc. Själv minns jag mina Hunt; här snackar vi zero drop och odämpat! De var lite high-tech då det fanns en liten mjuk uppbyggnad under hålfoten. Kan inte minnas att jag ens övervägde att springa på asfalt med dem.

Oscar Hamréus

1981 • Floda

#18

•

8 september 2012 kl 09:35

Gilla

Angående löpning på asfalt så verkar det finnas en hel del som påstår att det inte skulle vara värre än att springa på annat underlag.

Det jag minns är framförallt två saker:

1. Minimalistisk löpning ökar den sensoriska informationen kroppen får från underlaget och kroppen anpassar då stötdämpningen efter underlaget. Vid hårdare underlag ska man isf automatiskt ta kortare, snabbare steg och ta med av stötdämpningen genom vaderna. Om jag minns helt rätt. Med tjockare skor kan man springa hårdare på hårdare underlag och det skulle isf öka skaderisken

2. Jag läste en studie, som jag dessvärre inte hittar nu, där det fanns korrelation mellan den inställning löparen hade till asfaltslöpning och skaderisken. Dvs. löpare som inte trodde att det var värre att springa på asfalt var mindre benägna att bli skadade och tvärtom. Känns ju lite tveksamt, fast å andra sidan så underskattas kanske i allmänhet vilken påverkan hjärnan har på kroppen.

Allmänt om minimalistisk löpning från en ortoped, konstigt nog :)
http://www.podiatrytoday.com/tackling-10-myths-barefoot-running'

1972 • Stockholm

#19

•

8 september 2012 kl 13:55 Redigerad 8 september 2012 kl 14:11

Gilla

Acke5: absolut. Men man sprang ju en del långlopp också på respektabla tider på varierande underlag. De som sprang maror ännu tidigare sprang ju med ännu "sämre" skor - som man knappt skulle klassa som träningsskor idag.

Hur duktig man än är på skor och anatomi så tror jag att man inte riktigt kan veta vad som ska fungera innan det provats rent praktiskt. Men, man kan ha en bättre aning. Jag har sprungit ganska länge men tycker det är svårt att relatera till andras fötter och behov. Det enda jag kan säga generellt är att de flesta behöver en övergångsperiod vid skobyte till sko av annan filosofi.

Är man vältränad kan man kanske till och med slippa det och springa bättre direkt om man hittar en bättre sko. Eller så är man van löpare men byter till helt annan sko och får kraftiga besvär redan efter första passet.

En del som inte sprungit så mycket får ju rena utmattningssymtom i fot och benmuskulaturen redan på lite kortare sträckor och de har ju en längre inträningsperiod nästan oavsett sko då de inte klarar belastningen över tid, speciellt om man (t ex) har en hög hålfot och mjuka skor. Till slut orkar kroppen inte kompensera längre och slitaget kan sitta i ganska länge.

Likväl kan en oerfaren löpare ibland kliva in och tugga mil efter mil till synes utan besvär och inte ha en aning om vad "drop" innebär i en löparsko som de har köpt på Intersport på rean. Ett köp baserat på att de "hade en snygg färg".

Så sjukt orättvist när man själv måste plöja marknaden efter skor som tassarna slinker i med behag och får beta av ett tiotal modeller i butiken innan man får napp.

1972 • Stockholm

#20

•

8 september 2012 kl 14:10 Redigerad 8 september 2012 kl 14:15

Gilla

Linus G: eftersom i princip alla människor med få undantag pronerar så kan man kanske säga att du inte känner så många som springer i minimalistiska skor.

En del blir säkert bra hjälpta av pronationsstöd i skorna men för de flesta normalpronerare så är det mer än gimmick i mitt tycke.

Däremot så håller jag med om att asfalt inte är naturligt. Men ditt andra påstående håller jag inte riktigt med om. Hur långt tillbaka i tiden vill du gå? 1930-talet? 50-talet? Det har sprungits ganska långa sträckor på hårt underlag under många årtionden. Men som mänskligt fenomen har du absolut rätt - det är under en oerhört kort tidsrymd som vi har sprungit på onaturliga underlag och längre sträckor. Så jag ger dig rätt även där. :)

Sedan har jag inte läst några avhandlingar om forna tiders löparskador. Idag löper ju många fler och med tanke på att spridningen är större idag så är nog skaderisken till och med högre idag än den var förr om man slår ut det. Men det är ren spekulation ifrån min sida. Förr hade man inte lika många genvägar som vi försöker med idag (med varierande resultat).

Jag tror att man hade lite mindre problem med skador förr. Men jag kan ha helt fel.

Själv är jag ju statistiskt helt insignifikant med min singulära erfarenhet, men jag kan springa upp till en mil - kanske lite längre - barfota på asfalt. Och det i ett hyfsat tempo. Jag pronerar. Jag får inte ens ont av det - asfalten alltså - min pronation är ju naturlig. Däremot så svider ju fotsulan en stund efter passet om det är lite blött ute. Sedan tål jag ju inte grus, glödande fimpar eller glas heller.

Nyckeln till det mesta är träning, vettigt upplagd efter kroppstyp och ambition. Jag kommer aldrig bli världsmästare på någonting i mitt liv men jag kan försöka dra lite nytta av mina fysiska förutsättningar vilket jag helst gör under så naturliga former som möjligt, dvs med minsta mängd kringutrustning.

Just skor är ett problem för mig, jag vet inte varför, kanske pga mina gamla skador, jag tyckte det var lättare förr. Jag "kan" springa långt i de flesta typer av skor men att hitta ett par som jag håller i om jag vill ta i lite är svårt vilket återigen känns lite märkligt eftersom jag springer "problemfritt" barfota på hyfsat långa sträckor. Men jag vill ju inte det, av praktiska skäl.

Rent praktiskt har jag samma filosofi som Oldboy; man tränar upp sina fötter över tid (genom t ex löpning) och får anpassa skon efter sina fötter - och sin löpstil. Många har ju flera par löparskor och det av en god anledning. :)

Jag önskar jag kunde hitta EN ultimat sko och köra två tre par men det har inte hänt ännu. Det par jag hade som fungerade till allt försvann från marknaden i början på nittiotalet redan.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.