Löpning • Träning • 74 inlägg • 9312 visningar •

Min idealvikt?

Danne

1979 • Malmö

•

30 augusti 2012 - 11:21

Gilla

Hej

Har tænkt lite på det hær. Ær 178 cm och tror jag væger 68-70 kg. Har gått ner rætt mycket senaste månaderna och sedan børjat springa. Går mycket bættre att springa nu æn innan av flera orsaker, men en av dem ær sækert minskad vikt. Hårdsatsar inte før något lopp eller så, tænkte væl førsøka ta milen under 45 innan årets slut.

Vad borde min idealvikt vara før løpning? Vill inte bli hur tunn som helst men tillræckligt før att kunna ha nytta av det i løpningen.

Tips på kost? Æter "normalt" och ganska nyttigt, inte LCHF men inte så mycket kolhydrater, bara kænns bæst så. Vill ju också æta tillræckligt før att kunna ha ordentlig energi før att løpa.

< < < 1 2 3 4 > > >

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#21

•

30 augusti 2012 kl 17:56 Redigerad 30 augusti 2012 kl 18:00

Gilla

Mårten, du har ätit för mycket ändå eller tränat för lite mängd trots allt dvs inte fått nog energiunderskott.

Det finns dock trösklar i form att en van långpasslöpare kan bygga upp extra glykogenlager i musklerna, troligen upp till ett par hg extra vilket motsvarar kring 7-8 hg extra vikt inkl det vatten som extra glykogen binder.
Vidare kan nog kroppens vätskedepåer bli något större speciellt under sommaren och speciellt med saltrik kost då vilket i sig inte behöver vara dåligt.
Dessutom finns nog risk hos somliga att onödigt hög vikt medför att även om man förlorar fett att kroppen ändå väljer att "optimera" muskelmassan för den aktuella belastningen, även om det inte borde vara optimalt för syreupptagningsmax-belastning eller nära det men kroppen har kanske "andra prioriteringar"...

Så i ditt fall är det bara att hoppas att fortsatt träning och snål kost till slut ger positiv effekt. Det GÅR att gå ned kraftigt i vikt även muskler, men det tar nog sin tid i bland...
Du håller ju hyggligt träningstempo ändå och mer mängd på sikt minst 2-4 mil per vecka ytterligare måste få effekt !

Danne

1979 • Malmö

#22

•

30 augusti 2012 kl 19:00

Gilla

Malin: Jag håller helt med dig, är ointresserad av vikten förutom att jag tycker om att kunna springa "lätt". Kommer inte plåga mig själv en sekund för att gå ner i vikt. Springer för att det är roligt och så kommer det förbli, men personligen gillar jag ju som sagt en lätt känsla när jag springer.

Danne

1979 • Malmö

#23

•

30 augusti 2012 kl 19:01

Gilla

Om man springer av andra anledningar än att man tycker det är roligt tror jag man är på fel spår.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#24

•

30 augusti 2012 kl 19:05

Gilla

Ja är det inte roligt kan det knappast vara - roligt :-)

Men det kan många gånger bli roligare om det går lättare och ibland räcker det att bli lättare själv. Oftast blir man både bättre och får bättre löpkänsla om man går ned från en relativt hög vikt.

Malin Johansson

1980 • Alingsås

#25

•

30 augusti 2012 kl 19:17 Redigerad 30 augusti 2012 kl 19:17

Gilla

Om jag springer med 70 % av maxpuls, vs någon annan som väger 10 kg mindre än mig springer med 70 % av maxpuls så antar jag att ansträngningsgraden är densamma?

Den som är lättare springer förmodligen snabbare, men det där med "lätthet" är väl inte baserat på vikt utan på hur ansträngande det är..?

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#26

•

30 augusti 2012 kl 19:20 Redigerad 30 augusti 2012 kl 19:22

Gilla

Re Malin

En 100 kg-löpare kan ju knappt springa "lätt" utan att gå om han inte är bra tränad.

Själv med ca 50 kg känner jag mig - naturligt nog - alltid mycket lätt...

Men naturligtvis är det i hög grad även beroende på hur nära VO2max man springer, men just lätthet - i kroppen - tycker jag mig känna jämt även på tävling.

Katharina Karlsson

1963 • Skövde

#27

•

30 augusti 2012 kl 20:31 Redigerad 30 augusti 2012 kl 20:35

Gilla

När jag tränade inför Göteborgsvarvet så hade jag ett vätskebälte med ca 1 liter vatten i och bara det gjorde att jag ökade tiden massor. Det var ändå bara ca 1 kg. Nu är jag ju ca 5-6 sådana vätskebälten tyngre ;( Tycker allt går lättare om man är lättare.

Daniel Berg

1980 • Västerås

#28

•

31 augusti 2012 kl 01:05

Gilla

Det här med vikter ska man inte gräva ner sig i allt för mycket ex BMI som inte alls stämmer för tex bodybilders :)

Själv väger jag för mycket, är 1.88 och ligger mellan 96-100kg senaste åren och är mer fet än muskulös men orkar gå under 3.30 på maran senaste gångern vilket jag tycker är anmärkningsvärt då jag enligt BMI är överviktig och på gränsen till fetma!

Erika Domeij

1979 • Rödeby

#29

•

31 augusti 2012 kl 08:00

Gilla

Fasiken jag vill ju också ha bättre tider, men tror inte på någon viktnedgång... 1,69 lång och 53 kg. Får väl träna mer och hårdare :).

Danne

1979 • Malmö

#30

•

31 augusti 2012 kl 09:33

Gilla

Att væga lite ger sjælvklart bættre resultat men før mig personligen ær det mer den lætta kænslan jag ær ute efter, dær ingår ju massa olika saker, lætta skor, lætta klæder, lætt løpsteg osv.

Klart att det ær roligt med bra tider men alltfør mycket fokus på det tar bort glædjen før mig.

Fredrik Stertman

1987 • Sollentuna

#31

•

31 augusti 2012 kl 10:20

Gilla

jag vill också vara med här! 181cm. 77kg.
milen på 44.27, halvmara 1.58 och Mara 4.22
vad bör min idealvikt vara? har som mål att tappa ett par kilo inför sthlm marathon 2013 då jag ska gå under 4h.. redan gått ner från 84 sen föra vintern..

Peter P

1965 • Kungsholmen

#32

•

31 augusti 2012 kl 10:49

Gilla

Fredrik: med den miltiden borde kunna gå neråt 3:40 på maran bara genom att träna uthållighet utan att gå ner ett enda hekto. Sen ger ju viktnedgång ytterligare förbättring men träna i första hand mer mängd och långpass.

Fredrik Stertman

1987 • Sollentuna

#33

•

31 augusti 2012 kl 10:53

Gilla

ja kanske. 4.22 va min första mara någonsin så tog det lite försiktigt (jobbigt iaf) men tror mig iaf ha kapacitet att komma under 4.00 och 3.45 har funnits i tankarna. ska ligga i hela året nu så får jag se om det går=)

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#34

•

31 augusti 2012 kl 12:17 Redigerad 31 augusti 2012 kl 12:21

Gilla

Re Daniel Berg

Jo BMI stämmer ändå hyggligt för bodybuilders som vill forma om kroppen till en långlöparkropp, men gissningsvis är det få som vill det av dem :-) . Det skulle nog t ex kunna fordra lite svältkost utannämnvärt med protein (och fett) och lågintensiv löpning i något år...

Ditt BMI på ca 27.7 är inte exceptionellt högt för 3.27 på maran (dvs ca 4.55 min/km) men ändå bra förstås antydande viss talang.

Det finns exempel i annan BMI-tråd på löpare med liknande BMI som t o m gjort 37-38 på milen vilket får anses ännu mer imponerande.

Re Fredrik Stertman

Ditt BMI 23.5 är ju inte bland de högre men borde ändå indikera en önskvard viktminskning på storleksordningen 10 % till omkring 70 kg.

Maria Liabäck

1986 • Hjo

#35

•

31 augusti 2012 kl 12:24

Gilla

Oj, jag har läst inläggen och inser att jag måste vara värsta tjockisen jämfört med er. Jag har haft lite varierande träning de sensate åren men ändå legat stadigt i vikt. Är själv 1,64 men väger 68 kg. Sprang GBG varvet 2009 med den vikten på tiden 1.56.21. Har varit elitidrottare (orientering) men inte vägt så lite som 54 kg, som det nämns ovan borde vara någon slags ideal vikt, sen jag va i 15 års åldern. Tror inte det är rimligt för mig att gå ner så mycket och fortfarande behålla hälsan. Känns inte helt korrekt att använda BMI och vikt för att bestämma vilka tider man kan gå ner på. När jag tränade ca 10 pass i veckan låg jag runt 60 kg, visst skulle jag vilja gå ner några kilo och tror att det är fullt rimligt men 14 kilo? Tränar nu inför varvet 2013 och har som mål att gå under 1.50. Kan nämna att trots att min tränings mängd har varit allt annat än tillfredsställande har jag i år sprungit milen på 54 min. Borde jag satsa på att tappa massa i vikt? Eller borde jag träna bättre? (Mitt förnuft pekar på det senare)

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#36

•

31 augusti 2012 kl 12:31 Redigerad 31 augusti 2012 kl 12:44

Gilla

Re Maria

Bland världens 10 bästa marathonlöperskor var BMI-snittet 18.0 år 2005.

Det är otvetydigt och logiskt att vikten relativt längden måste vara låg för långlöpning för att man ska nå sina optimala resultat på främst 10 km - marathon.

Ju större syreupptagningstalang man är desto mer kan man väga. Det mesta talar ju för att världeliten är sådana talanger mer än snittet.

Så egentligen ligger förmodligen optimala BMI-t ännu lägre för motionärer men andra faktorer som viss önskvärd fettprocent hos kvinnor gör förstås att de inte bör ligga lägre i vart fall.

Glömde : "Borde jag satsa på att tappa massa i vikt? Eller borde jag träna bättre?"

Om man har alldeles för högt BMI mot det optimala och vill satsa optimalt på långlöpning så underlättas måluppfyllelsen av den nödvändiga mängdträningen som bedriven några år brukar leda till att BMI närmar sig eller når inom sitt optimala intervall. Så att träna mer är förstås det mest effektiva i de flesta fall.

Maria Liabäck

1986 • Hjo

#37

•

31 augusti 2012 kl 12:45

Gilla

Jag vet mycket väl att världseliten i långdistans ligger runt 18. I orienteringslandslaget ligger de väldigt lågt och det har hänt att löpare har varit tvungna att träna mindre för att de har haft för lågt BMI. Jag siktar inte på världseliten utan tävlar mot mig själv.

Jag måste nog vänta till jag har fött eventuella barn innan jag kan komma så lågt i vikt, kanske till och med till efter klimakteriet. Jag har en päronformad kropp och allt fett lägger sig på höfter och lår där de så kallade amningsdepåerna finns. Det är extremt svårt att bli av med det fettet och det är antagligen det som drar upp min vikt.

Jag kanske helt enkelt har bra syreupptagningsfömåga och därmed kan väga mer? Har ju varit aktiv i uthållighetssporter sen jag var 7-8 år.

Bo Engwall

1955 • Uppsala

#38

•

31 augusti 2012 kl 12:56

Gilla

Re Maria

Din miltid i år 54 minuter motsvaras av herrtid kring 49 minuter och det är ju ingen märkvärdig tid i sig men ganska OK med BMI kring 25.

Vi är lika korta och jag väger ca 18 kg mindre men trots det och man gör jag nu troligen inte bättre än 43-44 min på milen.

Susanne Bornmar

1975 • Linköping

#39

•

31 augusti 2012 kl 13:07

Gilla

Intressant tråd....
Mina erfarenheter och data är:
Vikt 64 kg, längd 173 cm. Tränar inför halvmaran i Stockholm den 15 sep. Tränar 4 pass i veckan (totalt runt 4 (till 5) mill).

Jag har gått ner från 69 kg sen i maj och har blivit en mycket snabbare löpare. Men vad som är hönan och vad som är ägget vet jag inte. Jag har gått ner i vikt för att jag tränar så mycket och för att jag tänker på vad jag äter (räknar kalorier med hjälp av www.shapeupclub.com), jag har blivit en snabbare löpare för att jag tränar så mycket mer nu än före maj månad och/eller (?!?!) för att jag gått ner i viket.

Jag sprang Gbg varvet 2011. Då med en vikt på 68 kg. Tiden var 1:49:56. Med tanke på träningsresultat hoppas jag på att kunna göra halvmaran den 15 sep på ner mot 1:40:00... Tror dock att denna förbättring hänger på att jag följt ett träningsschema, kört minst 1 intervallpass i veckan, tränat fart och uthållighet etc. (Och TACK vare detta har jag även minskat i vikt....)

Mitt BMI ligger på 21.4. Har svårt att se mig själv gå ner ytterligare 4 kilo för att komma ner på BMI 20... Då blir jag väldigt tunn upptill... Visserligen har jag en päronform precis som Maria och några centimeter till runt rumpan gör ju inget... Men det får jag inte bort genom att minska kaloriintaget. Det får jag bara bort genom kontinuerlig träning och långa långpass. Har märkt att 3 cm har försvunnit genom att träna mycket löpning utan att några kilon har försvunnit på vågen....

Maria Liabäck

1986 • Hjo

#40

•

31 augusti 2012 kl 13:11

Gilla

Nej, usch vad dålig tid jag gjorde, du är bra på att trycka ner du. Tänkte närmast på Katharina som väger 8 kilo mindre än mig och sprang 10 minuter långsammare på milen.

Jag tycker det är skillnad mellan dig och mig, du är 20 år äldre och man. Som du nämnt tidigare så har tjejer mer underhudsfett.
Känner att vi inte kommer någon vart här. Dit jag ville komma var att visst spelar vikten roll men man ska absolut inte stirra sig blind på siffrorna som vågen visar. Vi är av natur olika. Din vikt passar dig men antagligen inte mig. Jag behöver gå ner några kilo men trots att jag har BMI på 25 så känner jag mig inte överviktig, men skulle jag gå ner 18 kilo så för att få "rätt" BMI skulle jag uppfattas som ett "ätstörningsfall" och inte anses hälsosam.

Som sagt, då jag tränade 10 pass/ vecka (mest löpning) vägde jag ca 60 kilo. Min omgivning reagerade starkt på hur smal jag blivit och när jag va nere på 56 kilo och vände förbjöd min familj mig att träna så mycket. Jag tränade då när ingen var hemma. Detta är ett ohälsosamt beteende och jag vägde på tok för lite. Visst gjorde jag bra tider då men jag mådde skit. Jag blev dessutom skadad efter några månader och det är efter det som jag har svårt att komma tillbaks till en bra träningsmängd.

Vissa mår bra av att väga så lite men inte jag och det passar inte mig och min kropp.
Jag är hellre en lycklig löpare på 60-65 kilo än en snabb, olycklig löpare på 50 kilo.
Men jag ska ha dina ord i minnet.

< < < 1 2 3 4 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.