Löpning • Kom igång • 57 inlägg • 14549 visningar •

Hur står ni ut när det blir jobbigt?

Maja N
1990 • Uppsala
#1
•
17 juni 2012 - 22:14
Gilla
Hej! Jag har börjat jogga sedan någon månad och gillar det verkligen! Särskilt efter att passet är genomfört ;)

Jag har ingen vidare träningsbakgrund så jag kämpar med att lära mig uppskatta den fysiska ansträngningen. Så, vad brukar ni tänka för att orka springa vidare när det blir tufft?
< < < 1 2 3 > > >
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#2
•
17 juni 2012 kl 22:31
Gilla
jag lägger ofta upp mina pass så att jag springer en viss sträcka sedan vänder jag, hem måste man ju alltid så då är det ju bara att pinna på.
Micke Larsson
1971 • Norge
#3
•
17 juni 2012 kl 22:34
Gilla
På något helt annat än att det är jobbigt: världsproblem, jobb, något kul i kalendern.

Eller, om jag är på det humöret, bita ihop och konstatera att jag överlever lite mjölksyra och kramp i benen. Det lättar ju snart även om man fortsätter i samma tempo, och gör det inte det är det fel dag att slå hastighets- eller distansrekord.

Just känslan av att mentalt klara av att springa vidare när det är jobbigt och sedan kunna konstatera att "jag är mindre trött nu än för en halvmil sedan" tycker jag är svårslagen.
Lindah
1981 • Sarpsborg, Norge
#4
•
17 juni 2012 kl 22:46 Redigerad 17 juni 2012 kl 22:46
Gilla
Försöker tänka på andra saker. Tex så kan jag Medans jag är ute och springer lyssna på P3 dokumentärer. Det får mig att koncentrera mig på annat och glömma bort hur jobbigt/ tråkigt just den springturen är :-)
Joakim Tillman
1963 • Örebro
#5
•
17 juni 2012 kl 22:48
Gilla
Jag är lättlurad. Om det känns tungt efter 5 km tänker jag att jag ska sänka tempot efter 7. När jag kommer till 7 tänker jag, 10 km sedan ska jag ta ett par lugna km osv. Samma sak med distanser, jag tänker att jag ska svänga av in på 10 km rundan men fortsätter förbi, sedan är det försent. Nästa avfart är till 15 km osv.

Problemet är snarare att jag alltid springer fortare än planerat och vad som vore bäst för mig. Men nästa pass ska jag springa långsammare (så tänker jag alltid).
Hampus
1980 • Stockholm
#6
•
17 juni 2012 kl 23:10
Gilla
Speciellt i början upplevde jag att det gick lättare om jag sprang "långsammare", d v s så att jag hade marginal(ork) när rundan var över. Det är mycket svårt att kombinera hög fart och nya långa distanser samtidigt.

Ta en utmaning i taget. Mitt första mål var att säkra kontinuerlig träning och därefter förbättra passen,. På så sätt kunde jag med gott samvete springa långsamt och öka mina chanser att undvika pannben i början när det är extra motigt.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#7
•
17 juni 2012 kl 23:17
Gilla
Jag håller med Hampus, ta det lugnt och etablera vanan att springa regelbundet först. Tids nog kan du springa med högre ansträngning.

Väl där finns det massor av knep, fokusera på omgivningarna, känns andningen tung fokusera på t ex fotisättning, steglängd. Känns benen tunga koncentrera dig på andningen. På tävling när det känns rejält tungt rablar jag ett mantra - i mitt fall "Snabb-Stark-Lätt" i takt med fotisättningarna tills de negativa tankarna försvunnit - vilket är förvånansvärt effektivt!
HR
1972 • Stockholm
#8
•
17 juni 2012 kl 23:31 Redigerad 17 juni 2012 kl 23:32
Gilla
Hampus upplägg och Fartlek.

Hitta en sträcka med lite variation så tar du det lugnt uppför, återhämtar dig efter en backe och står på lite utför och varvar ner på flackt underlag och springer och lugnar ner dig och sedan kör du "från papperskorgen till lyktstolpen där borta" i hög fart och varvar ner. När du kört fartlek ett par gånger så blir det lättare att springa i ett jämnt, något lägre tempo och så blir du inte lika trött av små hinder som ett par backar och eller trappor. :)

Koncentrera dig på en sak i taget, som andningen, steget, hållningen och försök inte tänka på allt samtidigt. Har du något att tänka på som inte har med löpning att göra så brukar det underlätta.

Du kan också försöka att springa din vanliga runda åt "fel håll" eller gå ut riktigt lugnt och öka mot slutet, det brukar kännas bra att avsluta starkt. :)

Jag springer inte med musik men brukar tänka på ett par låtar för att orka ibland, lämpliga för sträckan.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#9
•
18 juni 2012 kl 01:11
Gilla
känner igen mig i joakims tankesätt. om man hela tiden tänker lite till inser man oftast att det inte var så jobbigt att fortsätta som man trodde det skulle vara. och sen fortsätter man så.

och tänk inte på totala distansen du tänkt springa! tänk tex i fjärdedelar, tredjedelar och halva. och när du kommit halvvägs är det bara nedräkningen kvar, så orkar du dit går resten av bara farten :)
hernwall
1966 • handen
#10
•
18 juni 2012 kl 08:04
Gilla
"jag gör det" (träning)
"jag skall klara det" (tävling)
Patrik Palm
1975 • Alnö
#11
•
18 juni 2012 kl 08:29
Gilla
När jag började springa regelbundet för ett par år sedan så tyckte jag det var viktigt med en marginal i prestationen, d v s passet fick inte kännas för tungt eller för jobbigt när jag avslutade. Passet skulle avslutas med en positiv känsla. Då blir det lättare att starta nästa pass.
Nu när man kör lite mer kvalitetspass så märker jag att upplägget med upp- och nedjogg faktiskt är en bra typ av belöning för kroppen som man egentligen kunnat använda från början. Att alltid starta väldigt lungt i 1 - 2 km för att låta kroppen komma igång. Sen kan man stanna och stretcha lite. Därefter hitta på nåt spännande i ett par kilometer. Fartlek är ju perfekt som vissa skriver om här. Men gör nåt som faktiskt tar lite på krafterna i 2 - 5 km. Sen får man faktiskt stanna igen, stretcha lite och sedan avsluta med 1-2 km väldigt lugn jogg eller promenad.
Glöm heller inte att belöna dig själv efter passet. En folköl direkt efter passet brukar funka ganska bra för mig ;)
Lycka till!
Maja N
1990 • Uppsala
#12
•
18 juni 2012 kl 08:46
Gilla
Tack för alla tips!

Jag jobbar på att hitta en balans där jag inte överskrider min kapacitet och drar på mig skador, men ändå känner att jag utmanar mig själv. Flåsigt blir det oavsett :)
Bengt
1979 • Vallentuna
#13
•
18 juni 2012 kl 09:19
Gilla
Jag försöker vända tankarna till min fördel.

Ska jag springa 20km och det blir tungt efter 15." -Men hallå, fem km hur svårt ska det vara när jag klarat 15? "

Blir det tungt halvvägs så har man ändå "bara" halva kvar.

"Jag har längtat hela dagen efter det här långpasset, att jag blir trött ska inte förstöra mitt pass"

"om en kilometer är det här backiga partiet över, efter det blir det slätt och fint"

Dra på någon skyst hårdrock, höjja volymen och fokusera på musiken.
Jens Öst
1973 • www.swedentrails.com
#14
•
18 juni 2012 kl 09:32
Gilla
Har två varianter, bita ihop eller ta en kort paus.. Bägge funkar bra..
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#15
•
18 juni 2012 kl 13:35
Gilla
Det är en vanesak. När man kommer in i dipparna, så skall man ha klart för sig att det finns en "utgång" på andra sidan. Det enda man behöver göra är att ta sig dit. :-)
Det är bra att man kan leva i momentet man befinner sig i. Inte blicka bakåt och inte blicka framåt. När dippen kommer skall man jubla, för då kommer en liten period då det är jobbigt, men det hör ju till paketet. När Du sedan kommer ut på andra sidan, så kommer Du att känna Dig oövervinnerlig. Och den känslan kan väl både vara värd att vänta på och kämpa för. På köpet har Du lagt på ett litet extra lager på pannbenet. Det är en riktigt cool känsla... :-)
Camilla
1976 • Björklinge
#16
•
18 juni 2012 kl 14:39
Gilla
Hej Maja, har du nåt speciellt mål med din träning? Annars kan du ev. fokusera på det. Har du inget mål kanske du kan skaffa ett? En tävling du ska kunna genomföra? en viss form du vill hitta, eller om det är endast konditionen du är ute efter....så då det är riktigt tungt tänker du på att det är då, precis då som det faktiskt händer saker med kroppen.... När det är som allra jobbigaste....Själv har jag haft många olika mål, som jag har nåt. Nu är mitt senaste Lidingöloppet, som jag har som mål att genomföra och dessutom ta mig under 3h.

Ps. Trevligt att se dig på forumet igen Stefan! Hoppas du mår bättre nu! :-)
Fredrik
1975 • Stockholm
#17
•
18 juni 2012 kl 17:02
Gilla
Man kan alltid se det här klippet och sedan fråga sig om man verkligen är trött när man själv är ute och springer;)
http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w
Hanna Berg
1987 • Nacka
#18
•
18 juni 2012 kl 18:16
Gilla
Jag har nyligen börjat lyssna på ljudböcker när jag bara ska ut och beta av km... då måste man helt plötsligt springa för att komma någonstans i boken, och nyfiken blir man ju.

Men sen kan jag tänka att jag gjort det bra hittills på den planerade sträckan så att jag FÅR sänka tempot om du vill... men då kan jag ju "förstöra" hela snittet för månaden, vilket är måttet jag utgår ifrån för att se förbättringar. =)

Försök hitta något som gör att det är bättre för dig att springa vidare i något tempo än att sluta helt (= lycka till
Johannes Winger-Lang
1991 • Kristianstad
#19
•
18 juni 2012 kl 18:24
Gilla
När jag springer de långa rundorna brukar jag tänka "nu är det bara den lilla rundan kvar" :) Det handlar ju egentligen inte om hur jobbigt det är, utan hur jobbigt man gör det. 20km kan man ju se som dubbla milen eller mindre än halva maran ;)

Ibland brukar jag även lyssna på podcast, funkar riktigt bra om man är sugen på det. Speciellt när man springer i tråkig omgivning som t.ex. en 400m-bana. Då kan det vara rätt skönt att tänka på något annat.
Mats Persson
1977 • Sävedalen
#20
•
18 juni 2012 kl 21:25
Gilla
vilken bra video, fick en tår i ögat, vackert!

Själv brukar jag tänka på att ju tröttare jag är destå bättre träning får jag
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.