5 maj 2012 kl 14:10
Redigerad 5 maj 2012 kl 14:22
Det är bara en erfarenhetsmässig bedömning (hela mitt förslag).
Det var som jag tror tillräckliga villkor, men säkert inte nödvändiga för alla.
Angående hårda tusingar tränar det mycket spjälkningssystemet då mer mjölksyra bildas och ska tålas mer med träningen.
Det visades för länge sedan att det kan sänka syreupptagningen.
Så måttliga mängder mjölksyra är bättre för milloppsträning.
Enkelt uttryckt är milloppskapaciteten mest beroende av löpekonomin x maximala syreupptagningen.
Långa distanspass tränar hjärtats slagvolym som är en komponent i max syreupptagningen. Ju större löpmängd desto bättre upp till omkring 14-18 mil/v men vinsterna minskar per löpt sträcka ju mer man kommer upp dos. Dock ofta ett effektivt sätt att nå rätt BMI !
Löpekonomin för millopp tränas rimligen enklast med snabbdistans nära tävlingsfart men kortare, t ex 4-6 km.
Intervaller typ 1000-ingar ger liknande effekt men man kan träna något hårdare än snabbdistans vilket ger viss variation kvaliteten. Förmodligen ger de även lite effektivare max syreupptagningsträning.
Backintervall kan möjligen göra detsamma men jag tror inte det är perfekt "grenspecifikt".