Löpning • Övrigt • 87 inlägg • 5330 visningar •

Ur vägen här kommer JAG

Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#1
•
2 november 2011 - 18:20
Gilla
Att springa är ju på flera plan en solitär träningsform. Jag, som för det mesta springer själv, har märkt att jag hamnar i en min egen lilla värld när jag springer, där omgivningen helst ska vara något som som anpassar sig efter mig. Därför skulle jag tycka att det vore intressant att veta vad ni retar er på när ni är ute och springer: Andra i spåret, hundar, tekniska prylar osv. Observera att jag skriver detta med glimten i ögat: ibland är mina irritationer välgrundade, ibland vet jag att jag är urfåninig. Jag vill inte skapa en diskussion omkring hundar eller vilken sida av vägen man ska springa.
Mina fyra största irritationsmoment:
1.Folk som går i bredd och inte har vett att flytta sig när man kommer, trots att man ropar: "Ursäkta mig"
2. Lösa hundar som börjar springa efter mig.
3. Hundar i koppel som springer i koppel och lägger ut fallsnaror då de springer i sicksack framför en.
4. Hundbajs i spåret. Upplever detta som ett problem framförallt på våren, då det tydligen inte varit viktigt att plocka upp bajs så länge det varit snö.
Vad stör ni er på, viktigt eller inte?
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Mia Emilsson
1966 • Trollhättan
#61
•
5 november 2011 kl 15:11 Redigerad 5 november 2011 kl 15:12
Gilla
Att jag är så bedrövligt långsam när jag är ute och "springer", urusla km tider. Kan knappt säga ur vägen här kommer jag för det är jag som är i vägen trots att jag håller till höger.
edit lite tillägg
jakob gawlik
1974 • eslöv
#62
•
6 november 2011 kl 00:36
Gilla
Mtb-fjollor på vandringslederna där jag springer är enerverande. Lederna blir bara lervälling efteråt. Det tveksamma i det hela är att jag hemskt gärna hade cyklat där själv. Jag är ganska nöjd med min dubbelmoral :) för övrigt är löpning för mig förenat med total avslappning och tid för bara mig själv. Bor på landet med obegränsad tillgång på grusvägar så jag slipper många störmoment.
Peter Andersson
1965 • Eksjö
#63
•
6 november 2011 kl 08:28
Gilla
Skall vi utöka tråden med sånt man har blandade känslor för så måste jag nog också nämna MTB-på etablerade löpstigar, av samma skäl (lervälling) som Jakob nämner.

Å andra sidan så har ju MTB-boomen bidragit till att det skapas nya singletrack-stigar runt om i landet, så det uppvägs av att man kan nyttja deras banor för löpning också. Här i stan har cykelklubben två officiella träningsbanor på 5 respektive 6,5 km som används flitigt och en tredje, äldre på också ungefär en halvmil som visserligen håller på att växa igen men som tydligen används av tillräckligt många för att hålla sig någorlunda öppen (jag har aldrig mött någon cyklist där, men ser spår efter dem hela tiden).

Jag kan rekommendera löpning på MTB-träningsbana, de utnyttjar verkligen terrängen när de bygger sådana, småkurvor och backar och upp och ned och variation hela tiden, noll chans att bara ligga och rulla kilometer efter kilometer, aktiv löpning hela tiden, hittar man en raksträcka på över hundra meter så har man förmodligen sprungit fel.

Se upp för cyklisterna dock, deras bana så de har företräde.

Nu har jag dessutom hittat en halvmil lång singeltrack motocrossbana i skogarna utanför stan, den har ännu mer av samma sak, och motorcyklarna hörs ännu bättre när de kommer... :-)
Jenny
1974 • Knivsta
#64
•
6 november 2011 kl 14:27
Gilla
Jag retar mig på att jag själv är så långsam och på att alla är så snabba och spänstiga OCH ser ut som att de faktiskt njuter inte bara efter passet utan redan under själva löpningen.
Magnus Wallin
1976 • Ängelholm
#65
•
6 november 2011 kl 16:22
Gilla
Det enda jag kan komma på är när motionsspåren underhålls dåligt.
Ex. Taskig belysning, geggigt underlag osv..
Peter P
1965 • Kungsholmen
#66
•
6 november 2011 kl 19:09
Gilla
Det enda jag retade mig på under dagens långpass var att jag var så j-a klen och att benen inte ville springa lika mycket som skallen.
Annars är dånade trafik ingen höjdare men den försöker jag helt enkelt undvika.
Christian Länk
1978 • Hofors
#67
•
7 november 2011 kl 09:02
Gilla
Arga tanter som skriker efter mig.
Tanter (har faktiskt bara varit tanter) som blir rädda och jättearga för att de inte sett mig när jag joggar förbi dem och därför skriker efter mig. Jag vet inte om jag springer sådär väldigt tyst eller om de inte hör så bra. Jag brukar harkla mig eller "hålla ut" så långt stigen, trottoaren, vägen räcker, så jag skrämmer dem inte med flit.
Micke Larsson
1971 • Norge
#68
•
7 november 2011 kl 12:49
Gilla
Christian, varför skrämmer du inte tanterna med flit? Det är ju halva nöjet! Håller man andan och anstränger sig att springa jättetyst tills precis när man är ikapp då man harklar dem i örat brukar ansiktena matcha hårfärgen :-).

Fast jag har faktiskt fått fler skrik av unga tjejer än av gamla tanter. Bägge grupperna är ju försedda med hörapparat, men ur den förstnämndas hörselsnäckor dånar det ut musik så att man kan urskilja låten från tio meters håll.
Christian Länk
1978 • Hofors
#69
•
7 november 2011 kl 14:35
Gilla
@ Micke, hahaha
Pär M
1969 • Umeå
#70
•
7 november 2011 kl 15:10
Gilla
# Pelle Bäckström

jag ogillar skavsår.
så jag vill kolla att allt funkar.

(obs jag kan på träning kanske vara en sån som luktar he he)
((tvättar INTE kläderna efter varje pass))
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#71
•
7 november 2011 kl 20:11
Gilla
Micke. Det verkar som om Du platsar till programmet Ballar Av Stål :-)
Du har ingen mer detaljerad skrikstatistik?
Micke Larsson
1971 • Norge
#72
•
7 november 2011 kl 20:17
Gilla
Stefan: Klä av sig naken och gå runt på stan och fåna sig i Kanal5... Nej, det får andra hålla på med.
Josefina
1973 • Norrköping
#73
•
7 november 2011 kl 20:19
Gilla
Mina irritationsmoment är:
1) När man efter 15 min springande inser att man borde gått på toa innan
2) När man är hur taggad som helst, men har för ont för att springa
3) När man sprungit 3-4 mil/v i ett halvår och fortfarande har ett PB på långt över 6 min /km.
4) När mp3n lägger av efter 5 minuter.

... Vad andra gör i spåret bekommer mig inte det minsta. Kan inte komma på en enda sak som skulle göra mig sur, faktiskt...

Samuel Edén
1965 • Segeltorp
#74
•
7 november 2011 kl 21:29
Gilla
Jag springer rätt mycket inne i Sthlm city. Igår höll jag på att trampa ihjäl en liten hundstackare, en sådan där liten en som bara är en tvärhand hög. Plötslitgt skuttade han rakt åt sidan där jag skulle säta ner foten. Fick ta ett jättesteg för att undvika... Vem hade blivit skyldig i händelse av olycka?
I övrigt håller jag med om att det är jobbigt med folk som går i bredd. Jag brukar låna cykelbanan då sådan finns. Ett annat sätt är att sticka fram armarna i dykstil, göra sig smal och kila sig emellan. I det stora hela känns det ändå rätt okey att springa bland folk i stan för man får känna sig hurtig i kontrast till alla som sitter på utecaféerna och lapar på sin latte...
Tage Ericsson
1952 • Varberg
#75
•
8 november 2011 kl 08:39
Gilla
@Ja, det där är knepigt med de som släpper långt koppel åt småhundar. De är tydligen inte rädda om sina djur.
Micke Larsson
1971 • Norge
#76
•
11 november 2011 kl 12:53
Gilla
Idag började en promenerande gubbe prata med mig precis när jag kommit upp för en överjävlig backe. Vet inte vilket som irriterade mig mest, att jag knappt orkade svara eller att jag knappt orkade springa ifrån honom.

Men det är I-landsproblem på en underbar höstrunda i lagom tempo, där segdragna skadeproblem lös med sin frånvaro, med klar luft och precis rätt mängd kondens i skägget för att det inte ska blåsa upp i ansiktet. Ni vet hur det är...

Okej, jag erkänner, jag har inte mycket att irritera mig på, men jag irriterade mig lite på att den här tråden höll på att dö.
Stefan Manning
1956 • PARTILLE
#77
•
11 november 2011 kl 13:09
Gilla
Och dessa fjånar som kör upp med bilen bredvid och skall fråga om vägen när de ser att man är fullständigt färdig. IQ Badboll....
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#78
•
11 november 2011 kl 13:17
Gilla
@Härligt Micke att du håller liv i min gnälltråd. Bättre att gnälla här än i spåret!
@Stefan: Jag mötte ett par i förrgår mot slutet av min intervallträning som frågade om vägen. Stod dubbelvikt och försökte halvkvävd kvida ur mig några ord samtidigt som jag viftade lite med armarna i rätt riktning. Det som retade mig mest var nog att de ju inte kunde veta att jag faktiskt sprungit en himla massa intervaller och att det var därför jag var så slut.
Micke Larsson
1971 • Norge
#79
•
11 november 2011 kl 13:43
Gilla
Ja, det glömde jag att säga, jag är irriterad att jag inte kom på idén att starta den här tråden själv.

Stefan: Visa dem fel väg.
#80
•
11 november 2011 kl 13:55
Detta inlägg har raderats
< < < 1 2 3 4 5 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.