15 juni 2010 kl 20:30
Jag har nyligen införskaffat ett par VFF Speed och har väl egentligen inte löpt tillräckligt i dem för att lämna någon utförlig rapport över fördelar och nackdelar men här kommer några snabba reflektioner så här långt...
Först lite "kort" bakgrundsinformation:
Jag har nyligen kommit igång ordentligt med min löpträning efter att ha "snoozat" ett gäng år. Det gick relativt smärtfritt fram till i höstas då jag började få problem med knäna, något jag känner igen från när jag var yngre och spelade mycket boll. Jag kikade runt mycket på webben och började laborera lite med steg och teknik. Jag erkänner villigt att jag är lekman på området men att jobba längre fram på foten och korta stegen har funkat bra för mig. När jag läste mig fram genom den ocean av information som finns tillgänglig fastnade jag för barfotalöpning och även för VFF och beslutade mig för att testa. Jag la en beställning och började så smått att promenera barfota och under dessa turer även springa kortare sträckor, medan jag väntade in "skorna".
Jag har verkligen försökt att inte ryckas med och löpa "för mycket, för fort", men det är inte lätt. Jag vet inte om det är nyhetens behag eller om jag rycks med i den våg av stöd jag har läst så mycket om på nätet, men det är verkligen en häftig känsla att känna underlaget och hur kroppen reagerar.
Jag kan förstå att de som har sprungit mycket barfota känner sig instängda i ett par VFF, men för mig som novis känns de som ett bra "skydd" för kottar, stenar och annat som kan ställa till problem.
När det gäller den modell jag har valt så kan jag väl säga att det känns bra hittills. Jag har kort, breda fötter med ganska höga vrister. Dessutom skiljer det en knapp centimeter mellan fötterna. Turligt nog gjorde det även det på det par jag fick hem, och åt rätt håll dessutom!
Anledningen att jag fastnade för just Speed-modellen hade inte så mycket med det estetiska att göra utan mer att jag ville kunna fästa fotpoden till pulsklockan på ett bra sätt. Det finns säkerligen supersmarta sätt att göra det på andra modeller också men det kändes som en bra idé... Dock känns det som att just snörningen kan innebära ett problem då metallringarna trycker mot huden eftersom plösen inte räcker till. Mina vrister är helt enkelt för höga och spänner ut plösen. Hittills har det funkat ok men då har jag inte löpt sträckor längre än fem kilometer än, vi får väl se hur det blir senare.
Jag hoppas att jag inte blivit för långrandig. Jag kan återkomma senare med vidare tankar när jag löpt mer.
PS. Jag håller med om att första rundorna gav relativt kännbar träningsvärk! DS.
