Foruminlägg av Niclas Andersson

< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >
#1
•
13 december 2008 kl 09:09
Gilla
Lägger inte en liten fråga här och hoppas på lite svar. Jag besväras också av att jag varit mycket sjuk under hösten. Jag har varit mer sjuk än jag varit någon höst och det som skiljer denna höst från andra höstar är att jag börjat motionera. Det som jag funderat på kan spela roll är mina löparkläder. Jag har en funktionsställ närmast kroppen, men en vanlig luvtröja och ett par vanliga "mysbyxor" över detta. Det medför att jag ofta blir rejält svettig under rundan.

Men jag känner mig inte nedkyld och kall under tiden jag springer men jag funderar på om det är så att det helt enkelt ändå påverkar mitt hälsotillstånd. Likaså att jag springer ganska sent på kvällarna och det är lite kyligare. Jag är ju ingen van löpare så jag misstänker att min luftrör helt enkelt inte tål för mycket kyla.

Kan det vara så att valet av kläder kan påverka att man blir sjuk (kanske då främst genom att man blir nedkyld) och att man borde skaffa bättre kläder och dessutom en värmeväxlare för att spara luftrören?
#2
•
13 december 2008 kl 21:53
Gilla
Vill bara tacka för alla era svar. Ska definitivt pröva ingefära.
#3
•
9 januari 2009 kl 08:47
Gilla
Har sedan en tid tillbaka börjat träna. I samband med träningsuppstarten köpte jag ett par funktionsstrumpor. Jag som aldrig har använt funktionsstrumpor innan blev väldigt nöjd med hur bra de var. I och med att jag har ett jobb i vilket jag går väldigt mycket i och i ett par jympaskor tänkte jag prova på att använda funktionsstrumpor även på jobbet. Är det någon som provat det? Känns det isf bättre än vanliga strumpor även efter en hel dag i skor? Sen undrar jag om man kan köpa "storpack" funktionsstrumpor och inte för 130 kr styck som de Nike-strumpor jag har när jag springer.
#4
•
9 januari 2009 kl 09:32
Gilla
Jag har haft problem med löparknä i flera år, men lyckades komma tillrätta med det genom att stretcha och tejpa strax under knäskålen när jag skulle motionera (om man håller knäet böjt kan man precis under knäskålen känna en lite mjukare del innan själva skenbenet börjar). Det hade väldigt bra effekt. Om jag inte stretchar under några veckor får jag direkt ont, men om jag underhåller knäet med tejp och stretching så funkar det fint.
#5
•
12 april 2009 kl 08:16
Gilla
Kan inte annat än att hålla med Crille. För drygt sex månader sedan rörde jag mig oerhört lite, hade dessutom ett stillasittande jobb. Men så blev jag inbjuden att spela lite fotboll en kväll. Jag tycker verkligen det är kul men när jag efter en dryg halvtimme höll på att på att kollapsa av utmattning kände jag att det var dags att göra något åt min dåliga kondition.

Så jag utmanade två av mina bröder på Gbg-varvet (då fattade jag inte vilken enorm utmaning det faktiskt är) och började springa. Mina två första pass var 2.2 km och 3.3 km långa. Men tiden har gått framåt och häromveckan veckan sprang jag milen för första gången någonsin. Precis som Crille var det ingen snabb runda, det tog 69 minuter men jag gjorde det och känslan var riktigt skön.

Idag har jag och lillflickan stigit upp redan kl 06.00, att jag steg upp tidigt var inte bara för att ta hand om henne utan för att äta en bra frukost så att jag vid 9.00 kan springa mitt pass på 12 km innan vi sedan ska iväg på annat.

Det jag vill säga är att man blir allt lite skadad efter ett tag, löpningen blir som ett gift, man behöver sina pass för att må riktigt bra, få en chans att låta tankarna löpa fritt och bara rå om sig själv. Sen är det förstås en oerhört skön känsla att känna att när man nu spelar fotboll i en timme så är man fräsch hela tiden, även efter att man tagit de där rejäla ruscherna.
#6
•
13 april 2009 kl 23:21
Gilla
Jag ska 16 maj springa Gbg-varvet och haft mycket tankar kring tempo, uthållighet och träningsupplägg. Men jag har kommit fram till följande efter att ha läst och frågat folk:

Regel 1: Spring aldrig snabbare än att du orkar med ditt planerade pass, dvs inte behöver bryta.
Regel 2. Sätt upp en realistisk målsättning (ex 32.50 min, vilket motsvarar 6.30 min/km)

Regel 3: träna löpning tre gånger i veckan.

rekommendationer till dig.
Spring ett lite längre pass i veckan, typ 6-8 km. Håll ett tempo som är angenämt.
Spring ett kortare pass lite snabbare, typ 3-3.5 km. Håll ett tempo som får dig att jobba hårt.
Kör lite intervallträning, ex 2x600 m, 2x400 m och 2x200m en gång i veckan. Detta i tempo som gör att du orkar hålla samma tempo hela intervallsträckan. Vila 75 sek mellan löpningarna för de längre intervaller, 60 för de medellånga och 45 sek för de kortaste.
Använd pulstänket i början, det underlättar för att orka, men prova att lägga av det då och då och gå på känslan i kroppen.

Sen tycker jag att du innan loppet ska prova att springa fem km i det planerade tävlingstempot för att se hur realistiskt det trots allt är.
#7
•
14 april 2009 kl 08:50
Gilla
Maria, jag får ibland ont i knäna men har kommit till rätta med det genom tre insatser. Eftersom det var framför allt löparknä som plågade mig (oftast gör det ont på utsidan av knäet) så stretchar jag knäna de dagarna jag inte springer.

För det andra så använder jag ibland liniment efteråt, det jag använt är Aloe Rub (hittas på hälsokostaffär). Det har varit väldigt effektivt men ska användas sparsamt.

Det tredje, vilket vara en rekommendation från naprapaten var att att köra knäböj utan vikter för att på så sätt stärka upp muskulaturen kring knäna.

Sen tror jag att din tanke om asfalt är helt korrekt. Man får vänja sig sakta men säkert.
#8
•
5 maj 2009 kl 23:32 Redigerad 5 maj 2009 kl 23:35
Gilla
Sena på utsidan av knät påminner om det klassiska löparknä. För min del var funkade mycket stretching samt tejpning.

Hittade en länk, framför allt övning 1 och 3 har jag använt som stretching.
http://www.funbeat.se/life/blog/show.aspx?BlogPostingID=14692

När det gäller tejpning så tejpade jag precis under knäskålen (Om man håller knäet böjt kan man precis under knäskålen känna en lite mjukare del innan själva skenbenet börjar).

Annars så är rådet att ta kontakt med en sjukgymnast ett bra förslag.
#9
•
13 maj 2009 kl 07:42
Gilla
Det är en sak jag inte riktigt fattar. Jag springer milen på 58 minuter, vilket är strax över 5.45 per km. Jag tycker mig inte kunna springa så mycket fortare eftersom benen säger ifrån.

Om jag då skulle springa tröskelfart i intervallerna så skulle jag alltså springa tusingar på 5.45, men när jag kör intervaller så brukar jag springa betydligt fortare än så. Senaste jag körde så körde jag 2x 800 m och 4x 400 m strax under 5 minuterstempo, vilket jag känner är ett bra tempo. Men jag skulle naturligtvis inte orka hålla det tempot i en mil eftersom benen skulle strejka efter ett tag.

Jag tänker mig att jag skulle fortsätta jobba uppåt, så att jag framemot juli och augusti kommer ha inslag av långintervaller som är mellan 1000-2000 m och då hålla tempot strax under 5 min (naturligtvis blanda med kortare och snabbare intervaller också) .

Min tanke är att för att bli bättre måste jag utmana kroppen, ligger jag och mal i samma tempo, såväl mil som intervaller så kommer kroppen bara att vänja sig vid tempot men inte behöva jobba så mycket mer.

#10
•
16 maj 2009 kl 22:50
Gilla
Jag tog mig i mål efter exakt 2.13.58, målsättning var att komma in under 2.15. Jag hade en behaglig resa fram till strax efter avenyn , men då blev rejält trött. De två sista km var fruktansvärt plågsamma och jag mer eller mindre staplade över mållinjen (blev slussad till sjukstugan men där ville jag inte stanna).

Förutom att jag tog ut mig fullständigt tyckte jag loppet var en betydligt mer positivt upplevelse än väntat, folk skötte sig bra och höll till höger (startade i startgrupp 16). Merparten var trevliga och jag hittade ryggen på en kvinna efter Älvsborgsbron som höll ett bra tempo och som jag kunde följa. Nu sprang jag förstås inte så mycket fortare än de flesta vilket säkert bidrar till min upplevelse.

Men jag kommer gärna tillbaka, känner mig rejält biten av upplevelsen även om jag har riktigt ont i knäna nu och varit illamående sen jag gick i mål strax efter kl 18.

#11
•
17 maj 2009 kl 17:46
Gilla
Michael: Det är fan i mig en berättigad fråga, varför mår man så dåligt dan efter av något som ska vara så nyttig:-)

Igår var jag fullständigt död efteråt, och höll på att spy på spårvagnen. Idag mår jag något bättre, men magen är inte bra och vänster knä är knappt böjbart.

Men jag tänkte springa Sthlms halvmara med... Gissar att man kommer omhändertagen snart...

Roligt att läsa ditt inlägg, Josefine. Mycket bra jobbat! 2.15 kommer du definitivt att greja!
#12
•
17 maj 2009 kl 21:35
Gilla
Så här kvällen efter att jag har avverkat Göteborgsvarvet har jag så smått börjat tänka på nästa lopp. Förutom att jag eventuellt tänkt mig nåt eller ett par kortare lopp så planerar jag att i september springa Stockholms halvmara.

Men jag har ett par frågor, nu har jag väldigt ont i knän, fötter och höfter till följd av varvet, hur länge ska jag vila innan jag återupptar min träning?

Jag sprang varvet på drygt 2.14 och tänkte att om fyra månader borde jag kunna klara Sthlm halvmara på under 2.00. Men för att klara det kan ett alternativ vara att följa Szalkais 20-veckors program för 2 timmar. Men nu när jag sprungit en halvmara, är jag då "för vältränad" för det programmet. När man läser om det så tycks det mig som att det främst vänder sig till folk som aldrig sprungit halvmaror och men som inte är helt otränade.

Nu ska jag inte framhålla mig som en direkt vältränad idrottsatlet, men jag har sprungit sen i Oktober och totalt avverkat 33 mil innan varvet och sprungit ett antal pass mellan 10-20 km.

Och frågan är, om jag inte ska använda mig av Szalkais program, vad är då det bästa alternativet?

#13
•
17 maj 2009 kl 22:00 Redigerad 17 maj 2009 kl 22:03
Gilla
Tack för informationen. Det jag är lite rädd för är att jag gör som så många andra entusiastiska nybörjare, ger mig ut för tidigt. Tänkte ta ett par lättare pass under kommande vecka och känna hur det känns, börja det göra ont så lägger jag på ytterligare vila.

Funderar på att springa blodomloppet men är tyvärr upptagen den 13 juni. Run to the beat låter väldigt kul men är lite rädd att det ligger för nära Sthlm halvmara. Vet inte hur ofta man kan springa ett halvmara, fast å andra sidan tycks ju många av er som springer Varvet satsa mot Stockholms marathon som är redan nästnästa helg. Men det är klart, ni är är ju något mer tränade än jag.

LIllebrorsan Dan vann med 1.51.24 medan lillebror Fredde sprang i mål på 1.51.36. Till saken hör att de sprang i olika startgrupperna och inte hade någon som helst aning om hur det gick för den andra. Själv visste jag redan innan att jag inte skulle rå på någon av dem. Både har bra grundkondition medan jag började från noll.
#14
•
17 maj 2009 kl 22:07
Gilla
Men om klockarna uppenbarligen inte mäter lika, kan man kalibrera dem så att de mäter mer rätt?
#15
•
17 maj 2009 kl 23:32
Gilla
Jag utmanade två av mina bröder på Göteborgsvarvet och så anmälde vi oss. Mina bröders deltagande innebar att jag inte kunde backa ur (de hade investerat pengar i avgift och träningskläder) och jag kunde inte heller föreställa mig själv ta mig runt Göteborgsvarvet utan att ha tränat åtminstone lite innan.

Sen skaffade jag mig dels en pulsklocka och dels ett konto här på jogg.se. Jag skapade ett träningsprogram som innehöll lite olika moment, såsom intervallträning, långdistans och snabb kort distans, vilket gjorde träningen lite mer varierad och rolig.

Jag har dessutom alltid lyssnat på talböcker, musik eller P3-dokumentärer när jag varit ute och sprungit.

Ytterligare ett tips är förstås att inte bara träna kondition genom att springa, man kan ju simma, cykla eller spela fotboll. Huvudsaken är att man alternerar sig och rör på sig. Sen tror jag träningen blir lite roligare när man väl kommit igång.

Slutligen tycker jag du ska använda dig av lite enkel betingning, belöna dig själv när du varit ute och sprungit, det behöver ju inte vara något stort, det kan vara en skiva, en bok eller ett teaterbesök när du uppnått en viss träningsdistans (tex sprungit totalt 5 mil). Positiv förstärkning fungera bättre än tvång.
#16
•
19 maj 2009 kl 07:04
Gilla
Jag har sjukt ont på undersidan av hälen och trampdynan på mellanfotsbiten. Det får jag främst när jag springer långpass på hårt underlag. Jag har dessutom skaffat mig ett par formgjutna sulor men det gjorde ingen skillnad, återstår möjligen att byta skor, har du funderat kring det?
#17
•
21 maj 2009 kl 22:39 Redigerad 21 maj 2009 kl 22:40
Gilla
Jag har ett par Asics Gel Empire, men jag får ont när jag springer långa pass med asfaltsinslag. Oftast gör jag inte det men det har hänt ett par gånger, bland annat på Göteborgsvarvet. Men nu efter 4-5 dagar så har det lättat (Använt Zon också). Jag gick till en sjukgymnast och han menade att det var musklerna i fötterna som blivit lite överansträngda men rekommenderade också formgjutna inlägg, vilket jag skaffat. Hittills har de dock inte haft någon märkbar effekt. Funderar på att skaffa nya skor också. Upplever att jag "lutar" lite utåt i mina nuvarande skor.

Har också funderat på att lägga om min löpstil till mer framfota löpning, men det får komma med tiden. Antar att jag näst intill får börja om med löpningen om jag ska göra det. Än så länge är mina bekymmer hanterbara...
#18
•
28 maj 2009 kl 10:29
Gilla
Det är konstigt, egentligen spelar det ingen roll men de första 3-5 km är jag alltid seg och blir trött fort. Sen så kommer man in i någon form av rytm och så kan man springa på ganska länge (typ 13-15 km) innan den riktiga tröttheten sätter in.

Jag antar att det är någon form av tröskel alla behöver ta sig över, eller?
#19
•
25 november 2009 kl 21:02 Redigerad 25 november 2009 kl 21:04
Gilla
Josefine, en psykologkollega till mig berättade att han brukade rekommendera sina chokladsugna klienter att nästa gång de handlar så lägger de i en chokladkaka i vagnen. Sen går de omkring i affären tills de motiverat sig tillräckligt för att kunna lägga tillbaka den och sedan gå till kassan med resten av sina varor. Nu menar jag förstås inte att du behöver göra samma sak men just att utsätta sig för frestelsen utan att ge efter för den är ju det du vill.

Skulle du kunna pröva att ha "godsaker" hemma och belöna dig själv när du lyckas avstå? Det är förstås viktigt att du inte känner dig misslyckad när du inte klarar av det, men fokus ska ligga på när du faktiskt lyckas.Sen behöver du hitta en "bra" belöning, tex en biobiljett, en pocketbok eller dylikt. Helt enkelt skapa en bra känsla när du lyckas.

Sen kan du ju fundera på vilka situationer som skapar det där suget, är det vid tv:n en lördag kväll eller är vid någon annan tidpunkt? Kan du försöka att identifiera vad som händer och när det händer, är det kopplat till någon speciell känsla, tanke eller situation.

Det här är bara lite tankar jag har, du får gärna höra av dig om vill ha lite mer funderingar. I övrigt tycker jag att många av inläggen ovan är bra och läsvärda.

För övrigt så brottas jag själv med framför allt cigaretter. Har evinnerligt svårt att låta bli att ta en eller två cigg lite då och då, trots att jag vet att min kondition blir lidande.

I alla fall, lycka till.

#20
•
26 november 2009 kl 21:42
Gilla
Har också en 305, inköpt för drygt ett år sedan. Jag använder inte särskilt många funktioner bortsett från tid, distans och tempo. Men jag kan inte tänka mig att springa utan den. Den är lika given på armen som Ipoden är i öronen. Kan verkligen rekommendera den.

Det enda jag funderat över är om batteritiden räcker en vätternrunda eller ett Vasalopp, men det återstår att se.
< < < 1 2 3 4 5 6 7 > > >