Löpning • Träning • 25 inlägg • 849 visningar •

Tung i gumpen

Josefin Fhärm

1983 • Umeå

•

24 november 2009 - 21:05

Gilla

Jag har inför kommande klassiker ökat träningsmängden under de senaste månaderna, men blivit tyngre. Jag blir så himla hungrig, och äter som en byggarbetare! Det här var inte alls min tanke. Jag såg ju framför mig hur jag "slimmade till", tack vare mer allsidiga och frekventa pass.

Som det är nu kör jag 3 löppass i veckan distans/kvalitet/långpass och 2 pass på rullskidor. Är 170 cm lång och väger 70 kg(säkert mer, men fegis-Jossan vågar inte väga sig nu). Möter löpare i spåret som likt graciösa gaseller bara flyger fram. Vill så gärna dit! Men det känns så orättvist att behöva gå och lägga sig hungrig då jag tycker att jag tränar så mycket.

Jag är mycket nogrann med att få i mig alla näringsämnen och äter för det mesta enligt rekommendationer, men så kommer helgen och då är det verkligen svårt för mig att inte falla för alla frestelser. Jag vill inte behöva brottas med de här förbaskade 5 kilona(+) som jag vill bli av med längre... Jag vill kunna träna inför och springa Sthlm marathon nästa år utan att utsätta mina knän för stor påfrestning, och vill kunna använda mina jeans som ligger och skrattar åt mig i garderoben...

Vad ska jag göra?! Hur håller jag motivationen uppe att fajtas med hunger och sug hela veckan?!

< < < 1 2 > > >

Maria Finnved

1986 • Mjölby

•

24 november 2009 kl 21:24

Gilla

jag vill också ha ett svar på det...

Ann-Sofie

1968 • Gräddö

•

24 november 2009 kl 21:32

Gilla

Hej! Jag tycker du tar upp en väldigt intressant fråga - hur kan man göra för att inte äta för mycket efter träningen och därmed faktiskt gå upp i vikt av att träna hårt?
Jag tycker mig märka skillnad mellan olika träningspass, hur hungrig jag blir efteråt, och jag tror att det finns ett samband med hur lågt blodsockret hinner bli. Om jag tränar hårt utan att tillföra energi under tiden så kan jag vara hungrig i dagar efteråt, även om passet var kort. Om jag tar med lite saft på långpasset så behöver jag ibland inte äta på flera timmar.....Vad kan förklaringen vara?

Josefin Fhärm

1983 • Umeå

•

24 november 2009 kl 21:41

Gilla

Hej Ann-Sofie!

Ja, inte är det en lätt fråga. Eller i teorin är den ju det; Att äta mindre än vad jag gör av med... Jojo. Det svåra är ju sedan att se till att det händer i praktiken.

Men jag vill heller inte bli slav under räknandet av kalorier eller någon speciell diet, vilket kanske skulle behövas för att faktiskt hålla koll? Det är bara det att jag varit inne på den svängen, och fixeringen kan bli lite för stor... Min fokus vill jag ju ska ligga på träningen.

Har aldrig testat ta med mig annat än vatten ut i löpspåret. Kanske vore något. Gott är det ju iaf! ;)

Maria Green

1979 • Lidingö

•

25 november 2009 kl 03:27

Gilla

Hej!
Nar pa dygnet springer du? Om jag springer innan frukost eller innan middag sa far jag ju en naturlig pafylling efter det och tycker inte att jag behover ata mer an dagar da jag inte springer.

Om jag istallet springer vid 8-9 pa kvallen sa vill jag garna ata nat efterat och da blir det ju en del extra energi.

Jag haller med i att det svaraste ar att man tycker att man borde kunna ata lite vad som helst pa helgen eftersom man tranar sa mycket men dar galler det att vara hard mot sig sjalv.

Jag gick ner mina sista 4 kilon efter graviditet genom att tanka mycket pa maten.

Lycka till!

Anders Linusson

1974 • Värnamo

•

25 november 2009 kl 12:21

Gilla

Om du klarade Lidingöloppet på 3:17 så klarar du Sthlm-marathon 2010. Dina knän också. 170 cm / 70 kg tycker jag låter väldigt sunt och normalt.

Jag hade förut många tankar på att gå ner i vikt (183 cm / ca 85 kg). Testade mycket men inget hjälpte. Nu äter jag vad jag känner för och mår toppen! Tiderna i loppen sjunker också år för år...

Kanske inte det svar du var ute efter men det jag vill ha sagt är: var nöjd med den du är!

Buckard

1978 • Stockholm

•

25 november 2009 kl 12:43

Gilla

Så länge kroppen klarar det så tycker jag att du ska springa så mycket du vill. Ät mat när du blir hungirg och oroa dig inte, lyssna på kroppen. Är den hungrig så ska du äta. Om du då också avstår från allt skräp (godis, choklad, chips, glass osv det finns ju så mycket gott) på veckorna så kan du utan problem unna dig på helgen. Man ska äta nyttigt, men man ska leva också. Suget försvinner så småningom. Ät något annat nyttigt istället, typ en morot, avocado, apelsin, vindruvor, whatever när suget sätter in. Inte alls lika gott, men det funkar, plus att du då känner dig stolt och nyttig. Och om du slåss mot gottesuget så kom ihåg att när suget börjar så vara det bara några minuter. Det är lättare att motstå om man vet att det snart går över.

Jag försöker gå ned i vikt, men enbart för att jag är skadedrabbad och tror att 10 kilos viktnedgång skulle gynna fötter, knän och leder generellt.

Kom ihåg att tjejer ska vara lite mjuka, det är så mysigt att gosa då ;-)

Maria Andersson

1966 • Kungsbacka

•

25 november 2009 kl 13:58 Redigerad 25 november 2009 kl 13:59

Gilla

Josefin, man är så olika byggd! Antagligen är du atletisk och stark, och då lär du inte bli som en gasell när du börjar träna mer. Låta bli att äta när man är hungrig efter träning låter som det i långa loppet mer leder till sjukdom och skador istället för bra resultat.
Äter man ofta för man en högre förbränning (ocjh mindre sug efter sött). Skippa godis/glass o dyl och ät vanlig mat när du är hungrig är mitt tråkiga tips.

Jeanette

1984 • Göteborg

•

25 november 2009 kl 14:29

Gilla

Jag instämmer med Maria, alla är olika byggda. Det är något som många glömmer och som jag själv nu har insett på senaste tiden. Har själv precis som många andra haft i tankarna att bli den där "gasellen" men trots all träning och bra kost så når jag inte det målet. Detta visar ju ganska klart att min kropp inte passar som gasell om jag fortfarande skall leva hälsosamt, träna och inte svälta.

Fick en bra insikt efter att jag läst boken "Kroppskoden". Rekommenderar er som är fundersamma över era kroppar att läsa den.
http://www.boksson.se/kroppskoden,9789137119618.html

Josefin Fhärm

1983 • Umeå

#10

•

25 november 2009 kl 18:55

Gilla

Tack för alla uppmuntrande inlägg!

Vad svårt det är. Ena dagen är jag helt inne på att på det är värt all energi det tar att låta bli mycket av livets godsaker för att få känna mig lätt och atletisk, och nästa dag kommer "Ähvadtusan-mentaliteten" fram. "Hellre lite rund och glad än vältränad och sur" heter det då. Lättpåverkad och humörsbetonad.

Men jag vet ju att jag skulle må så mycket bättre om jag fick bli lite lättare. Vill kunna hänga med mina vänner i löpspåret(som är så äckligt snabba att jag bara vill fälla ikull dem). Och det rör sig ju inte om många kilon! Det är det som stör mig. Borde ju inte vara några problem...

Jag är helt skadefri. Har aldrig haft ont i så mycket som en pytteliten sena. Skulle vilja att det fortsatte så.
På tal om skador, Olof, vad är din taktik för viktnedgång? Bara en född tanke, eller strider du till verket i detta nu?

Maria Green, jag försöker lägga upp det på samma sätt som du. Det underlättar, men jag blir hungrig efter ett par timmar igen...

Jeanette, tack för tipset om boken. Ska definitivt läsa den.

Mattias Anglemark

1974 • Karlstad

#11

•

25 november 2009 kl 19:31

Gilla

När jag enbart tränade fotboll och innebandy dvs explosivt så var jag ständigt hungrig. Humöret påverkades ordentligt när jag inte fick äta.

För några år sedan övergick till långlöpning, för min del mer lågintensiv träning. Detta har inneburit att jag inte alls blir lika akut hungrig med dåligt humör som följd. Jag blir inte alls lika sugen på att äta olika saker som förut.

Jag tror att det beror på att jag tar mer energi från fett under själva träningen, vilket gör att depåerna av kolhydrater inte är lika tömda och därmed blir jag inte lika akut hungrig direkt efter. Min kropp har ställt om sig att ta mycket energi från fett (har jag i alla fall fått för mig). Det gör att jag inte känner mig lika tom på energi som jag kunde göra förut.

Maria Agestam

1956 • Kalmar

#12

•

25 november 2009 kl 20:49

Gilla

Jag har altid sprungit med samma utmaning som du - ett antal kilon mer än vad jag egentligen tycker är ok. Har under det senaste året testat att äta mindre kolhydrater, framför allt mjukt bröd och potatis, och ersatt det med kokta grönsaker, utan att "banta". Det har fungerat för mig och jag har minskat 1½ kg, helt omöjligt tidigare...
Ett annat tips är att fundera en extra gång över sötsuget - är du verkligen godis/sötsugen eller är du egentligen törstig? Jag brukar fundera en extra gång på kvällen innan jag börjar leta i skåpen och så kokar jag en kopp rött te. De röda teerna med frukt i är i sig lite söta och läskande och fungerar bättre än godis.
Apelsiner och clementiner fyller också den funktionen.

Niclas Andersson

1972 • Sjöbo

#13

•

25 november 2009 kl 21:02 Redigerad 25 november 2009 kl 21:04

Gilla

Josefine, en psykologkollega till mig berättade att han brukade rekommendera sina chokladsugna klienter att nästa gång de handlar så lägger de i en chokladkaka i vagnen. Sen går de omkring i affären tills de motiverat sig tillräckligt för att kunna lägga tillbaka den och sedan gå till kassan med resten av sina varor. Nu menar jag förstås inte att du behöver göra samma sak men just att utsätta sig för frestelsen utan att ge efter för den är ju det du vill.

Skulle du kunna pröva att ha "godsaker" hemma och belöna dig själv när du lyckas avstå? Det är förstås viktigt att du inte känner dig misslyckad när du inte klarar av det, men fokus ska ligga på när du faktiskt lyckas.Sen behöver du hitta en "bra" belöning, tex en biobiljett, en pocketbok eller dylikt. Helt enkelt skapa en bra känsla när du lyckas.

Sen kan du ju fundera på vilka situationer som skapar det där suget, är det vid tv:n en lördag kväll eller är vid någon annan tidpunkt? Kan du försöka att identifiera vad som händer och när det händer, är det kopplat till någon speciell känsla, tanke eller situation.

Det här är bara lite tankar jag har, du får gärna höra av dig om vill ha lite mer funderingar. I övrigt tycker jag att många av inläggen ovan är bra och läsvärda.

För övrigt så brottas jag själv med framför allt cigaretter. Har evinnerligt svårt att låta bli att ta en eller två cigg lite då och då, trots att jag vet att min kondition blir lidande.

I alla fall, lycka till.

Lars Brinkhoff

1974 • Göteborg

#14

•

26 november 2009 kl 07:28 Redigerad 26 november 2009 kl 07:27

Gilla

Josefin skriver: "Men jag vet ju att jag skulle må så mycket bättre om jag fick bli lite lättare. Vill kunna hänga med mina vänner i löpspåret(som är så äckligt snabba att jag bara vill fälla ikull dem). Och det rör sig ju inte om många kilon!"

Om det inte är så många kilon, kanske vikten inte spelar så stor roll. Jag gick upp två kilo mellan våren och hösten i år, och förbättrade ändå min tid på halvmaratondistansen från 1:50 till 1:43. Bättre träning gjorde den stora skillnaden, inte vikten.

Jag är inte heller den pinnsmala och snabba löpartypen. Mer en pansarvagn än en formel-1. Men jag tänker att en pansarvagn har sina fördelar också.

Peter Andersson

1965 • Eksjö

#15

•

26 november 2009 kl 08:14

Gilla

När jag äter efter den omstridda "blodgruppsdieten" så blir jag inte hungrig igen lika snabbt, vare sig efter träning eller till vardags. Någon direkt påverkan på vikten har den väl inte haft (jo, lite, typ tre till fem kilo) men det kan bero på att jag varit tvungen att utesluta soyaprodukter av personliga skäl och inte kan följa den hundraprocentigt för min grupp.

Onaturligt starka hungerkänslor är kroppens diskreta sätt att protestera mot att den inte har fått vad den egentligen behöver även om den har fått vad som duger för dagen - och eftersom det är just hungerkänslor som verkar vara ditt primära problem...
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article94308.ab

Buckard

1978 • Stockholm

#16

•

26 november 2009 kl 08:25

Gilla

Josefin:
Jag har en ganska enkel strategi för att gå ned i vikt.

1) Jag bannlyser godis och annat skräp under veckodagarna. Bara i helgen.

2) Jag försöker minska portionerna. Jag äter ganska mycket vid måltiderna eftersom jag blir så hungrig. Nu försöker jag sluta äta lite tidigare, dvs äter mindre. Det är inte mycket det handlar om, typ en eller en halv potatis mindre eller undviker den där sista skeden när jag lassar på mat. Jag äter fortfarande ordentliga portioner, bara lite lite mindre.

3) Jag gör också som Maria, dricker te. Om jag äter middag 1800 så blir jag lätt hungrig/sugen igen på kvällen. Istället för att då äta en macka/glass/etc så dricker jag en kopp grönt te. Men jag är ett stort te-fan, så om du inte gillar det så kan du försöka byta ut det mot något annat.

4) Ökad träningsmängd

5) Jag är snäll mot mig själv. Om man tappar fokus och bryter mot reglerna så är det ok, det är ingen noll-vision. Jag vet att jag kommer att "tappa taget" ibland och vräka i mig, men jag förlåter mig själv.
Om man äter godis varje dag och har som mål att inte äta godis alls, då får man inte ha dåligt samvete för att man misslyckas med strategin, även om man halkar dit varannan dag. Då har du ju istället lyckats varannan dag, och då får man jobba därifrån.

Och det viktigaste av allt:
Du kan slåss mot suget och besegra det. Men tyvärr så kan du inte slåss mot hungern och besegra den. Det är ett kroppsligt grund-behov, du kommer aldrig vinna den fighten. Sorry, men så är det. Det är därför alla misslyckas med sina bantnings-kurer och desperata försöka att gå ned i vikt. Hungern vinner alltid.

Shit, nu blev jag hungrig =)
Dags för lite frukost, några skivor wasa sport med avokado och kaviar på. Mums

Buckard

1978 • Stockholm

#17

•

26 november 2009 kl 08:37

Gilla

PS, jag glömde två saker.
Om du ligger i med träningen så kommer du snart att jogga förbi dina gazell-kompisar. Det är nog som Lars skriver, dom där få extra kilona spelar ingen större roll för tempot, det är träning som gäller.

Det tar tid.
Att komma i god form tar tid. Mil efter mil efter mil. Sakta och långsamt blir tiderna bättre, så det är bara att ligga i.

Det tar tid.
Att gå ned i vikt tar också tid. Du kommer inte att tappa dom där extra-kilona på ett par veckor. Om du inte shock-bantar så kommer dom inte att trilla av. Men om du förändrar dieten lite grann så kommer dom att sakta sakta krypa iväg och aldrig bli sedd igen.

Men det tar tid

Johnny Bråttom

2007 • Stockholm

#18

•

26 november 2009 kl 13:33

Gilla

1 kg mindre vikt ger ungefär 1 minut snabbare tid på milen. Så att säga att vikten inte spelar roll är väl ändå fel...

Buckard

1978 • Stockholm

#19

•

26 november 2009 kl 13:41

Gilla

Johnny, det köper jag inte.
Då behöver jag inte träna, bara banta bort 25 kilo. Tro mig, det skulle jag klara. Då är jag helt plötsligt nere på 25 minuter milen. Ganska bra...

Fredrik Johansson

1981 • Lund

#20

•

26 november 2009 kl 13:56

Gilla

Alltså, vikten har ju naturligtvis betydelse för tävlingsfarten. Men det finns ju många fler faktorer som är av betydelse. I viss mån är vikt och andra faktorer komplementära. Om man har några "extrakilon" så kommer träningen dels minska denna övervikt och dels öka konditionen på olika sätt. Båda förändringarna medför ökad prestation. Men, om man hårdbantar kommer kroppen lida brist på energi och därför blir träning och tävling lidande. Vidare är det ju optimalt för en löpare att ha en väldigt lätt kropp, som Haile. Men det är ju inte alla som har det. Beroende på vad man har för genetiska förutsättningar kommer man ha olika idealvikt. Försöker man minska vikten för mycket kommer negativa effekter att ta över den positiva effekten av att förflytta färre kilon. Så, vikten spelar roll men det är inte bara så låg vikt som möjligt som är det bästa utan den optimala där vikten kan förenas med maximal förmåga. För vissa personer kanske en ökning av vikten ger bättre prestation - om man från början är mycket smal och klent byggd.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.