TräningVarför gör du det här?– För att det är kul - och för att jag kan!
Hur fick du idén?
Det började med att Fredrik Olsson stack upp sitt glada ansikte på andra sidan skärmen vid mitt skrivbord
– Kristina, vore det inte riktigt bra mental träning att springa en mara på löpband?
– Vilken bra idé! Jag är på!
Fredrik funderar på att springa ett 100 kilometerslopp till hösten och tyckte det här var ett bra sätt att öva på. Sagt och gjort, vi fick med kollegan Saeid Tavakolian och den 15:e november sprang vi på löpbanden. Efter slutfört uppdrag åt vi burgare och drack öl, väldigt nöjda med oss själva. Vi bestämde direkt att nästa gång, då kör vi sextimmars!
Vad hände sedan?
– Dagen efter kom ett mail från Fredrik med titeln "Lite att jobba på". Det var en lista över alla världsrekord på löpband. Jag läste och fastnade på 12-timmars rekordet. Det var 93,43 kilometer. Min sämsta tid på 100 kilometer är 12:16. Min bästa är 10:10. Även om jag sprang som sämst skulle jag sätta nytt världsrekord. Förutsatt att magen fungerar, kroppen håller, det mentala är på rätt köl och så vidare. I fråga om ultralopp kan det alltid hända saker, det är en del av utmaningen. Och så är det en okänd faktor för mig att springa i 12 timmar på löpband. Händer det oanade saker efter några timmar? Trillar benen av efter för mycket slitande?
Vad gjorde att du bestämde dig?
– Jag mailade Ralf som har hand om världsrekorden på löpband och frågade vad som behövde uppfyllas för att en tolvtimmarslöpning ska gälla som världsrekord. Sedan sög jag på karamellen lite. Tyckte under en förvirrad kort tid att jag och världsrekord inte hörde ihop. Tills ett stort flin spred sig över mitt ansikte. Kan jag sätta världsrekord ska jag självklart göra det!
Hur gick det?
– Alldeles utmärkt! Jag klarade 107, 49 km.
Hur känns det nu?
– Underbart! Lite sliten i vader och på utsida lår, tre blåsor, men inte värre än så.
Vad var bäst och värst?
– Det bästa var att det var så många som följde det här och var med mig längs vägen. Att det skulle bli över 10 000 som följde mig live via webben, att P4 Stockholm intrevjudade mig - tre gånger! Efter första intervjun blev de nedringda av folk som undrade hur det gick. TT kom, STV lokal-tv också och alla som var med via facebook och de som var på plats - det var helt underbart att vara omgiven av sån värme! Folk som hejade, hurrade och bar mig framåt via sin uppmärksamhet. Det var gudomligt att få vara centrum för allt detta, att få och att få ge så mycket positivt.
Vilken blir nästa utmaning?
– Den är hemlig, offentluiggörs 7:e mars ;-)
Något annat du vill dela med dig av?
– TACK till alla som följt och stöttat! Har du chansen att säta ett värdlsrekord - gör det! Det är lika underbart som att gifta sig!
